benfred

Vad är det som gör att alliansregeringen och andra Fas 3 – anhängare har så oerhört svårt att förstå det stora problemet med Fas 3?
Nu håller man på att peta lite här och där, med möjligheter till fortbildning … val av placeringar .. osv. Arbetsförmedlingen har till och med gjort en undersökning som lär visa hur oerhört bra vi trivs i Fas 3... Enligt denna undersökning lär i princip 8 av 10 Fas3 placerade älska Fas3 reservationslöst, i alla fall om man skall tro moderata bloggare som naturligtvis inte var sena att haka på denna undersökning som man förmodligen själva låg bakom.

I Sundsvalls tidning så uttalar sig sektionschefen så här på frågan om hon själv kan tänka sig att arbeta i Fas 3:

” – Ja, jag har jättemånga bra anordnare som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att vara hos”

Vidare så hävdar hon:

” – Den återkoppling vi har fått är att de (läs deltagare i fas 3) får en daglig rutin som gör att man kommer närmare ett arbete genom att man är i gång. De är väldigt nöjda och de får arbetskamrater ”

Men varken jag eller Andersson, Pettersson och Lundström tycker att det räcker med arbetskamrater och närheten av ett arbete eller direkt placerad i ett oavlönat sådant.. månad efter månad. När vi faktiskt, tro det eller ej, kommer från en tillvaro med familj, boende och övriga fasta utgifter.

Nu finns det till och med Fas3-arbetare som inte ens har råd att ta sig till sina placeringar pga de groteskt låga ersättningar som erbjuds, som högst ungefär en halv normal lön utan jobbskatteavdrag och utan tjänstepension, utan ny A-kassaperiod och utan fri semester.

Det är ju detta som är huvudproblemet med Fas3 i kombination med en arbetsmarknad som vare sig vi vill det eller inte håller oss som gisslan i detta under obestämd tid. Denna obestämda tid är för många av oss 50+ mycket lång och kanske inte slutar förrän vi når fattigpensionen.

Mitt uppe i detta får vi ändå finna oss i en helt oförstående arbetsmarknadspolitik där dess involverade elit av politiker och tjänstemän tramsar runt med olika slags ”plåsterlappar” skriver förnedrande och dövblinda artiklar om förträffligheten med Fas3 och till råga på allt fortfarande insisterar på att dela ut anordnarbidrag till de arbetsgivare som skriver kontrakt med arbetsförmedlingen.

Logiken i denna fars kan liknas med att en giljotinering skulle vara helt okej bara man får ligga på ett mjukare underlag och att bödeln bär en clown-mask istället för huva samt att man efter straffets genomförande får ett presentkort på 50 kr hos en hattaffär.

Ordet brukare är något som brukar användas om människor i vård och omsorgssvängen, ett könlöst, kliniskt och opersonligt ord som många, däribland jag själv avskyr. På nätet kan jag läsa att ordet brukare betecknar personer som ingår i en långvarig relation med en särskild välfärdsinrättning.

Nu är jag själv där sedan ett år tillbaka, i egenskap av långtidsarbetslös och placerad på en sysselsättningsplats ( Fas 3 ). Jag är alltså en brukare, detta enligt Svenska ESF-rådet som sorterar under arbetsmarknadsdepartementet.

Har jag då blivit funktionshindrad eller på något annat sätt oförmögen att klara av mitt liv utan personlig assistent eller andra stödpersoner som brukar nämnas i samband med ordet brukare?

Det får stå för ESF-rådet, själv så anser jag mig fullt tillräknelig, frisk och kompetent men det tycker inte arbetsförmedlingen med flera aktörer som nu enligt denna projektbeskrivning inför begreppet brukare för personer i Fas3.

Här är länken till den sidan:
http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Mellersta-Norrland/SESAM---Social-ekonomi-i-samverkan/

I projektbeskrivningen kan man bland annat läsa att förutom personer med funktionsnedsättningar och utländsk bakgrund så har även äldre personer svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Nog vet jag att åldersrasism förekommer på arbetsmarknaden och visst... jag är 51 år.. men måste jag kallas för brukare redan nu? Tja... tydligen...

Vad är det då vi sköra stackars brukare behöver? Jag har gått i den enfaldiga tron att det i första hand var en riktig arbetsplats och en lön jag behövde... så att jag skulle slippa oroa mig för månadens räkningar och att något i huset skall gå sönder... Eller att jag skulle slippa ligga vaken på natten och fundera över vilken typ av kattmat jag föredrar att äta som tandlös fattigpensionär när den dagen kommer om sådär 14-24 år.

Men nej, där har jag varit rejält ute och cyklat, det är inte sånt jag behöver, projektgruppen har kommit fram till att vi istället behöver aktiveras... detta genom bland annat.

- Workshops
- Studiebesök
- Etablera en lärande miljö
- Utåtriktade informationsaktiviteter
- Hemsida
- Intranätfunktion, datastöd m.m.


Som brukare är vi också i behov av:

- Individ stöd
- Fleraktörsträffar utifrån brukarnas egenmakt
- Tillgänglighetsanpassning
- Brukaraktiviteter, enskilt
- Brukaraktiviteter, i grupp mm.

Detta är alltså vad jag behöver... brukaraktivitet i grupp? Jag visste inte att det var så illa ställt med mig.. men hallå.. vad är det då för idé att jag söker jobb överhuvudtaget på egen hand? Farbror Reinfeldt och tant Hillevi Engström säger ju att jag skall gå och ta ett jobb vilket som helst, vart som helst, men vem vill anställa en brukare? Eller menar man att aktörer på marknaden typ coacher, jobbfabriker och privata hjärnskrynklarcentra skall ta sig några brukare och i sin tur bli brukare av skattemedel... eller kanske man kan vara så fräck och säga missbrukare?

Det står också att läsa på denna ambitiösa sida att det skall vara... ”hållbara individanpassade arbetsplatser som utgår från varje persons förutsättningar och behov, vilket stärker deras självkänsla och välbefinnande samt minskar utanförskapet och ger en känsla av samhällstillhörighet och engagemang. ”


Alltså en KÄNSLA av samhällstillhörighet och engagemang... inte på riktigt alltså.. förmodligen så är den uteblivna ersättningen i form av skälig inkomst, semester och tjänstepension också något som vi får framkalla en känsla av på egen hand där i vår gruppaktivitet med andra brukare.

En känsla av hopp för framtiden... kan det vara något?

”Brukarna inom Fas 3 har en lång tid av utanförskap bakom sig och besitter i många fall synliga eller dolda funktionsnedsättningar.”

Jodå så står det... och jag hade ingen aaaaning om att vi i Fas 3 hade en lång period av utanförskap. Jag hade heller ingen aaaning om att jag har en synlig eller dold funktionsnedsättning men det begriper ju inte jag eftersom jag är så funktionsnedsatt att jag väljer att bli brukare i Fas3 med ”känsla” av samhällstillhörighet istället för att ”gå ut och ta ett jobb” som farbror Fredrik och tant Hillevi Engström säger att vi kan göra.

Vilka är då alla samarbetspartners i detta storstilade projekt? Är det Sveriges amatörpsykologers riksförbund... skrattkonsult ab,...forskare inom demens och äldrevård...frilansande lektanter... eller?

Nej, men nästan! .. här är listan:

• Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsområde Östersund

• Arbetsförmedlingen Sundsvall

• Bygderådet i Jämtlands län

• Coompanion Kooperativ Utveckling Jämtlands län

• Folkets Hus och Parker

• Jämtland Härjedalens idrottsförbund

• SV Studieförbundet Vuxenskolan

• Västernorrlands idrottsförbund

Vad har man tänkt sig med alla dessa brukare då? De kan väl aldrig ha tänkt sig att få bruk för alla dessa djupt nedgångna människor.. genom gratis arbetskraft och anordnarbidrag...? Nej, det kan jag väl aldrig tro...

… och som den store allsmäktige missbrukaren … förlåt brukaren av skattemedel finns EU bakom allt detta.

Vad var det för fel på plusjobb, beredskapsjobb och en skälig lön för utfört arbete jämfört med kostnaderna för dessa människoförsök?

Grattis svenska folk!

Du ärlige skattebetalare och lönearbetare! Vad skulle du tycka om tingens ordning om du ansågs göra så stor skada på din arbetsplats att du fick börja varje arbetsdag med ett värde på minus 225 kr klistrat på din panna?

Denna skada är fastslagen efter noggrann analys av den svenska regeringen och gäller oss alla som har våra arbeten hos Fas3 anordnare.

För att i någon mån kompensera anordnarna alla olägenheter och direkta skador som vi förorsakar så får dessa som sagt den lilla nätta summan av 225 kr/dagen, alltså i runda tal ca 5000 kr/månad för varje exemplar av oss som man inhyser.

Som tur är så får vi själva inget extra kapital utöver en liten aktivitetsersättning på högst en halv normal lön, hur skulle detta se ut om vi som anses “lite eljest” , som någon så finkänsligt uttryckte det, fick gå runt och drälla pengar hur som helst?
Men vi har verkligen en human regering som tror på oss Fas3-arbetare för vi har fortfarande en del medborgerliga rättigheter kvar, exempelvis rösträtt och ... jag kan säkert komma på något mer om jag tänker efter.


Men trots den goda arbetslinjen och det väl fungerande Fas3 har jag ändå ett stort problem. Jag lyckas inte fullt ut med att leva upp ens till denna lilla nätta summa på minus 225 kr/dag... Jag vet inte riktigt vad jag skall förstöra och åstadkomma för typ av olägenhet för att i någon mån leva upp till alla högt ställda förväntningar.

Ja, jag vill absolut inte verka bättre än vad jag är, det skulle ju se illa ut för vår regering och få dem att framstå som lögnare och det vill vi inte.
Säg vad kan jag göra? .. får jag klippa sönder Reinfeldts slips? Är det nog, åtminstone för en månad... och hur kommer jag till Stockholm? Betalar arbetsförmedlingen min resa till Stockholm eller får jag bekosta den själv också precis som mina dagliga arbetsresor i Fas3?

Jag är övertygad om att Anders Borg stöttar min mission.. han är ju en hejare på att hålla en balanserad budget. Kanske får jag också kapa hans pony-tail månaden efter.

Jag är en vit medelålders man, alltså bör jag enligt all rimlig statistik höra till de allra mest gynnade i dagens Sverige, detta enligt alla media, all statistik, alla samhällskritiker... som något annat än en framgångsrik person finns jag inte... eller rättare sagt får inte finnas.. eller rättare sagt... skit samma vem bryr sig? ...

Jag jobbar för en skamersättning i Fas 3.. men se det är inget speciellt uppseendeväckande det här med att jobba full tid för, i bästa fall, en halv normal svensk lön utan semester, jobbskatteavdrag med mera, med mera..
Vem bryr sig?

Jag är vit, och har svenskt namn. Alltså är jag mer eller mindre ointressant i alla populära och mer eller mindre populistiska sammanhang, där märkligt nog även många av de mest konservativa tyckarna förfasar sig över hur illa alla nysvenskar bemöts och behandlas, inte minst på arbetsmarknaden.

Och här måste jag förtydliga mig rejält... NEJ, jag är absolut inte nazist, rasist eller på annat sätt främlingsfientlig. Jag är bara en ointressant främling i mitt eget land.

Jag är inte ett ungt oskyldigt offer som aldrig getts chansen och därför är jag heller inte någon missbrukad talang som förslösas. Jag är inte heller en gammal trotjänare som gjort sitt och oförtjänt hamnat snett i någon vårdkö eller vanskötts i ett uselt äldreboende.

Jag är istället medelålders, för gammal för att någon skall se en förstörd framtid och för ung och pigg för att vara aktuell som offer för en vårdskandal. Jag är bara något som med gott samvete kan ignoreras.

Jo men du är väl åldersdiskriminerad kanske någon tillägger?
Förvisso, men hur brukar detta resoneras bort? Jo, med argument som: Ja, ja.. men de får väl hanka sig fram de år som de har fram till pensionen.. huvudsaken är att de unga får jobb.. sänk pensionsåldern.. och så vidare. Att jag har 14 år kvar till pensionen och förmodligen är hänvisad till fortsatt Fas 3 med skamersättning dessa år .. hur intressant är det för politiker och media?
Svar: Totalt ointressant.

Och här måste jag återigen förtydliga mig rejält.. Jo, jag anser att det är mycket viktigt att unga människor snabbt får jobb... inte minst med tanke på att de ganska snabbt blir för gamla för att vara unga.
… Och jo.. jag tycker det är mycket viktigt att de äldre får bra vård och en värdig ålderdom.. inte minst med tanke på att jag vet att jag och många med mig förr eller senare kommer dit som fattigpensionärer.


Jag är inte en könsdiskriminerad kvinna som särbehandlats negativ på grund av kön utan en man och därför kan jag således inte vara könsdiskriminerad på arbetsmarknaden.. eller.?.. Nej, seriöst så är jag väl inte det, vad jag vet.

Och här måste jag återigen förtydliga mig rejält..Jag tar inte parti för något kön alls, inget kön skall diskrimineras... inte ens män... Det ni!

Ibland tänker jag riktigt inkorrekta tankar.. Jag tänker att om jag vore ung, nysvensk kvinna, alltså motsatsen till vad jag är.. då hade jag förmodligen ändå varit lika lönlös som jag är idag. MEN.. Jag hade inte behövt stånga mitt huvud blodigt mot den totala ignorans som omger oss 50+ som har mage att vara helt medialt och röstboskapsmässigt ointressanta ur alla övriga aspekter inklusive arbetsmarknaden.

Så nu vet ni det... Det är politiskt inkorrekt att vara en vit, medelålders man till och med om man är politiker på toppnivå, men i synnerhet om man är praktikant i Fas 3.

Hur kan det komma sig att personer som har eller upplever sig åtnjuta en hög social status aldrig gnäller?... Skulle du någonsin våga andas om ordet gnällig i den personens närhet så är det nog bäst för dig att denna ej så smickrande egenskap gäller dig själv eller någon annan person... därför att en person med hög social status gnäller aldrig om något, de framför bara rättmätig och befogad, saklig kritik.

Det börjar redan i sandlådan... Det vällyckade barnet Stig gnäller aldrig över att något annat barn tar leksaken ifrån honom. Det som händer är att han hävdar sin självklara rätt att försvara sina ägodelar. OBS! Detta gäller bara om barnet ifråga är ”rätt” precis som Stig. Lille Stig vet sin självklara rätt, och protesterar med rätta när han blir bestulen.


Om vi nu byter ut barnet till lillle Kalle så kommer saken i en helt annan dager, då Kalle plötsligt gnäller över att leksaken tas ifrån honom. Istället för att gnälla så borde han gilla läget eller haft vett att bevaka sin leksak bättre. Lille Kalle är gnällig, och vill inte dela med sig.

För en betraktare, okunnig om de osynliga sociala strukturerna tycks det som att Kalle och Stig agerar och låter exakt likadant när de blir bestulna på sin leksak. Ack du naiva betraktare.

Nu har Stig vuxit upp, och det går fortsatt bra för honom. Stig är en driftig, hårdför man som ingen sätter sig på. Under långa perioder har han kritiserat det höga skattetrycket. Någon mer ingående motivering över detta behövs ej, eftersom var och en bör begripa att skatt är stöld. Stig framför saklig kritik.

Kalle har också vuxit upp och det går … njaaa... För Kalle är en envis bråkstake. Under lång tid har han kritiserat Fas 3... och enligt Stig så ger han inte förslag på något alternativ heller. Kalle är en gnäll-”piiiip (censur) ” som Stig vill kalla honom.

Gnäll = Kritik som saknar förklaring och motiv ( min egen slutsats )

För en betraktare, okunnig om de osynliga sociala strukturerna tycks det som att Stig snarast gnäller över skatterna...  Hrrrmmm... men nu vet jag ju bättre... så det kommer aldrig på fråga att kränka Stigs anseende genom att kalla honom för en gnäll-”piiiiip” ( censur ).

För en betraktare, okunnig om de osynliga sociala strukturerna så tycks det istället som att Kalle verkligen försökt att ge alternativ till Fas 3... plusjobb... omfördelning av anordnarbidrag.. osv.. Han har också försökt beskriva hur mycket bättre det skulle vara, rent samhällsekonomiskt om folk slapp det lidande som ekonomisk och social oro innebär. Nu vet ju inte den okunnige betraktaren att Stig inte behöver läsa ren ”kommunistpropaganda” (läs: all opposition ) så därför har han med all rätt ignorerat detta nonsens. Kalle är en gnäll-”piiiiip” ( censur ) och det är fullt i sin ordning att kränka ( förlåt tillrättavisa ) Kalle.

Ty så är det fastlagt. Stig är och förblir en saklig samhällskritiker.. medan Kalle är en patetisk gnällpitt... (ooopss) nu är det sagt i alla fall...

För inte alltför längesedan var det vanligt att folk höll sig med guldfiskar i små guldfiskskålar, där fick den stackars fisken simma runt, runt, kanske i åratal i mer eller mindre syrefattigt vatten och i en undermålig miljö… Varför gjorde människor så? Jo, därför att de kunde och för att det passade deras syfte (i det här fallet var fisken inte en fisk utan en dekoration).

De många guldfiskarnas olycka var att de i sin uthållighet inte hade förstånd att dö snabbare… istället trodde många guldfiskägare att fisken trivdes bra i sitt lilla syrefattiga fängelse eftersom den simmade runt så glatt och lät sig väl smaka på det som bjöds.
Människan kunde göra så och gjorde så. . Tills det gudskelov uppdagades att det inte var en djurvänlig miljö.

Människor gör saker mot varandra också, och helt uppenbart är huvudanledningen just detta att man KAN göra så och för att det passar vissa syften. Exemplen är många på vad man KAN göra och det som mest är uppmärksammat i dagarna är vad som görs i vinstbefrämjande syfte i äldrevården, just för att man KAN.

Ett annat, mindre känt fenomen på vad folk KAN göra är att slå två flugor i en smäll… eller snarare slå den ena flugan sönder och samman, samtidigt som man matar den andra med ett wienerbröd.
Nu talar jag om Fas 3 och ni får själva lista ut vilken fluga som är vem…

Alla vet att vi finns men få vill veta av oss … vi 50 plussare som tragglat länge i arbetsmarknadens ökenland, bollade mellan mer eller mindre fantastiska och fantasilösa åtgärder. Under tidigare socialdemokratiska såväl som borgerliga regeringar har vi varit föremål för detta. Många utav oss som nu befinner oss i alliansregeringens skapelse Fas3 har en gång i tiden börjat vårt arbetsliv med dåtidens beredskapsarbeten. Dessa var i många fall en direkt väg in till reguljärt lönearbete och under den halvårsperioden utgick en lön, som det i många fall klagades på men som var riktigt hög jämfört med den aktivitetsersättning som ges för liknande arbetsuppgifter inom Fas3 under Reinfeldts regering.  Beredskapsarbetena var A-kassegrundande och förutom tidsbegränsningen var det i princip ingen skillnad mot en vanlig anställning. Samma sak med plusjobben, de var visserligen en nedtrappning jämfört med beredskapsarbetena men gav fortfarande avsevärt bättre villkor än dagens Fas3 som ställer människor i ett direkt ekonomiskt och socialt utanförskap.

Alla vet om kritiken mot Fas 3, men få, väldigt få tar den till sig. Tvärtom så försöker man styra opinionen med riktade undersökningar likt den arbetsförmedlingen genomförde för en tid sedan, där man ställde en fråga utan helhetsperspektivet placering – arbetsuppgift - ersättningsnivåer. Här räknade man bort samtliga som var nöjda med placeringen och arbetsuppgifterna innan frågorna om ersättningen togs upp, endast de som redan var missnöjda med allt fick yttra sig vidare…
I vilka andra sammanhang gör man detta? Vem godtar överhuvudtaget en anställning på full tid med halv lön, utan semesterersättning och högre skatteskala än arbetskamraterna på samma arbetsplats? Svar: Endast den som är nödd och tvungen.

Åter till oss 50 plussare... Vi har kanske mellan 10-15 år kvar på öppna arbetsmarknaden, vad har vi kvar att hoppas på?
Somliga av oss har vid det här laget gått arbetslösa i åratal, fullt friska, intelligenta människor som ratas av en sjukt åldersfixerad arbetsmarknad kombinerad med andra faktorer som är mer eller mindre relevanta. Det som kvarstår och är sant efter all dissekering av orsak och verkan är ändå x antal människor som inte ser något ljus i tunneln.
Utbildningar?
Många av oss har redan relativt hög utbildning och med rätta frågar vi oss hur den ena eller den andra utbildningen kan hjälpa oss. Utbildning kan visst vara ett alternativ för somliga men knappast för alla.
Ändå verkar just detta vara enda halmstrået för oss ur denna hopplösa situation, måste det vara så?

Jag menar: Jag är ett livs levande exempel på ett stycke arbetskraft, en köttbit 51 år, ratad av reguljär arbetsmarknad men funnen mycket god och kunnig när jag inte kostar pengar.

Är det bara jag som tycker att detta visar på ett stort fel någonstans?
I ett land där uppenbarligen arbetslinjen gäller och arbetsuppgifter finns i mängd, där springer stressade löneanställda runt i panik och hinner inte med hälften av vad de skall göra på grund av att deras kollegor vid tidigare tillfällen sagts upp på grund av ”arbetsbrist”. Hur många far illa psykiskt och fysiskt av detta? Kanske så illa att de blir oförmögna att arbeta … uppsagda, utförsäkrade och till sist… Ja, just det..
Och där någonstans mitt i allt kaos… går vi i Fas3… och antingen får vi göra rent trams som att måla nymålade stolar och virka utan garn… eller alternativt göra riktiga arbetsuppgifter. Oavsett vilket så utgår endast aktivitetsersättning utan jobbskatteavdrag, semesterersättning eller ersättning som går att leva ett normalt liv på.
Samtidigt med detta så har vi 50 plussare att söka arbete över hela Sverige, vara beredda att riva upp hela familjen, boendet, sälja bort allt med förlust, riva upp allt socialt liv för kanske ett vikariat, eller ett jobb där du som sist anställd sparkas vid nästa dipp i konjunkturen. Hur många tror på detta som en bra lösning, och är det ett rimligt krav rent mänskligt?  Bör inte detta vid vår ålder ses som en frivillig möjlighet och inte ett oavvisligt krav. Var finns förnuftet och den personliga hänsynen?

Jag ställer frågan igen… Är det bara jag, ett gäng Fas3-kollegor och en handfull människor som ser ett stort fel i allt detta?

Lösningen finns där mitt framför ögonen på var och en som är villig att se den.
Vi har ett otal olika ogjorda arbetsuppgifter varhelst det finns människor som är överhopade av arbetsuppgifter och är tacksamma för hjälp… (Läs tacksamheten över gratisarbetarna)
Säg mig: är världen fix och färdig?… finns det inga planer, visioner mer?
Lämnas ingen plats efter de som går i pension?
Och vem tusan äter upp samhällets pengar? … om inte någon … varför ser jag då allt fler som konsumerar upp dem?
Och varför föds barn när även de blir 50 år en dag och till sist kanske även 100 och kräver vård?
Och varför anses inte vi mitt i livet och som inte har en fin social status, ha något att säga som är värt att ta till sig… bara sådär från själva livet?
Vem är rädd att höra sanningen?

Vem ser ett stort fel i detta?

Förlåt utsvävningen…

Sverige ger idag bort drygt 5000 kr varje månad till varje anordnare som kan förmås ta emot det stycke skämda kött som vår regering tydligen anser att en Fas3-person är.
En guldfisk i sin skål som förlorar färgen kanske spolas ned i toaletten, vi arbetslösa i största allmänhet och 50-plussare i synnerhet spolas ned i den bottenlösa avgrund som kallas Fas3 och en tillvaro där du som 50-åring har att se fram emot ett byte av anordnare efter varje tvåårsperiod.  En tillvaro i ständigt tilltagande ekonomisk misär och där du bara kan följa med i konjunktursvängningarna som åskådare. Som sist i kön hinner du inte ta plats på arbetslinjen igen innan dörren stängs på nytt. Detta är ju en krass verklighet för många av oss redan idag.

Varför inte använda dessa 5000 kr plus aktivitetsersättning till en lön åt alla dessa människor som man behandlar enligt ovanstående bara för att man KAN göra det?


Jag nämnde om fisken som inte var en fisk, utan en dekoration..
Här har vi människor som inte får vara människor utan är förbrukningsvaror och investeringar

Människor KAN vara djävliga både mot sin egen och andra arter, men säg mig… måste man göra saker man kan göra? Hur skulle det vara om man också tog till sig den tanke som återfinns i de flesta etiska läror och religioner… Den gyllene regeln?

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem

Jag tycker att vi bör tillämpa denna regel på alla våra medvarelser oavsett om de är djur eller människor.

Var och en som på allvar funderar över denna gyllene regel bör upptäcka att man helt enkelt INTE KAN göra vissa saker, rent mänskligt, moraliskt och etiskt.

För inte vill väl du att någon skall…
Välja pengarna före omtanken när vi talar om just DIN utsatthet som gammal, sjuk eller arbetslös utan att DU får ut något annat än isolering, förnedring, fattigdom och lidande?

Arbeta utan skälig lön… Vanvårdas… Glömmas bort… Gömmas… Ignoreras …

Allt detta är inte endast möjligt utan det utförs också, i stor och växande skala…
Bara för att man helt utan hämningar KAN.

Snälla… KAN vi inte behandla varandra med värdighet och respekt istället?

Det sägs att Fas3 sliter själen ut ur folk..Ja.. i princip så får jag leta reda på själen varje morgon när den försökt rymma ut i friheten uppe i stjärnrymden, långt bort från alla märkliga tankar om att dela upp och klassificera människor utefter hur mycket de kan göda en svällande marknad...

Ingenting sägs bland det duktiga folket om hur man beter sig gentemot andra.. ingenting om huruvida man har förmågan att glädja sina medmänniskor med annat än kapital.. Min själ är trött på varje dag fylld av teatraliska gester för att tillfredställa några myndigheter och ett antal världsfrånvända allianspolitiker. Min själ är trött på att varje dag spela rollen av tacksam och nöjd Fas trea.. och svara positivt på standardfrågan - Hur är det?

Men jag är grym mot min själ och fångar in den just innan den stiger in i gryningens bleka månljus.. Detta är den bistra råa och empatilösa verkligheten.

Alla har vi våra föredömen, skyddsänglar eller hjältar, någon som man kan ha som ledstjärna i livet och kanske rent av uppleva som en trygghet och tillflykt här i livet.

Gud, Jesus, Buddha, Allah, Martin Luther King, Elvis, Michael Jackson, Palme, Robin Hood, Ayn Rand, Påven, Björn Borg och så vidare i all oändlighet.

Nu har det dykt upp en ny hjälte vid namn Skyldigheter-Jajamänsan. Plötsligt så fanns den könlösa personen där.. först som en insändare i en liten lokaltidning och numer som föredöme och hjälte för moderata politiker som den osynlige hämnaren, de latas piska och alliansens ”bakom hörnet” polis.

Låt oss se närmare på Skyldigheter-Jajamänsans fanclub. Här har vi den som lanserade:
http://www.ericsoniubbhult.se/

Ericsson i Ubbhult är lite blygt smygförälskad i Skyldigheter-Jajamänsan och lägger in små brasklappar här och där.. jaja.. man vill ju inte sticka ut hakan alltför långt..

Sen har vi en nyfrälst Skyldigheter-Jajamänsan beundrare:
http://katarinabrannstrom.blogspot.com/2011/08/rakt-pa-svar-om-fas-3.html

Så här skriver Katarina Brännström (m) reservationslöst beundrande:
”....
Rakt på - svar om fas 3 !
Ibland är det skönt att läsa "vanligt folks" insändare och svar. Här är ett gott exempel på ett svar till någon som klagat på fas 3, infört i Borås Tidning idag. Klicka gärna på bilden och läs texten!
Tack kollegan Janne Ericson för att du lagt ut detta på din blogg! ...”

Självklart så beundrar hon denne hjältemodige, könlöse Skyldigheter-Jajamänsan, varför skulle hon inte?
I Skyldigheter-Jajamänsan har hon en perfekt hjälte som gör livet så mycket lättare för henne, vare sig Skyldigheter-Jajamänsan till och med är hennes eget alter ego eller inte.

Visst är man ”rakt på” och hjälte när man paketerar ihop samtliga medmänniskor i Fas3 till en grå, lat, gnällig, oattraktiv och dum jätteklump, samtidigt som man rekommenderar rättslöshet, samhällstjänst och skriver under med könlöse Skyldigheter-Jajamänsan?

Visst är man ”kreativ” som politiker när man tar hjälp utav, och låter Skyldigheter-Jajamänsan agera supersköld när man vill nå ut med sitt egentliga budskap? Nu kan man glädjas åt artikeln och njuta av förnedringen av arbetslösa med sina meningsfränder men ändå i mån av behov och vid konfrontation hävda att man bara vill visa ”vad vanliga arbetare tycker”.

//Bengt Fredriksson