Mismatch

 
 
 
När jag nu tagit del av olika självutnämnda experters utspel om att arbetsförmedlingen måste bli bättre på att matcha arbetsgivare med arbetslösa som har rätt kompetens... så slår det mig hur förljuget allt spel runt detta är. Alla vet, även svenskt näringsliv samt arbetsmarknadsministern, att det knappast förhåller sig så att det sitter x antal arbetsgivare runt om i Sverige som skiter i att annonsera efter önskvärda kompetenta personer att anställa.... Det förhåller sig knappast heller så att dessa kompetenta personer i sin tur skulle missa eventuella lediga annonser som dessa arbetsgivare utannonserar. Kan det istället vara så att superingenjör X befinner sig i Malmö och arbetsgivare Y i Kiruna? Kanske ibland... Eller är det helt enkelt oftast så, som jag tror... att problemet sitter i att det finns tusen och åter tusen långtidsarbetslösa som arbetsgivarna helt enkelt inte vill ha.. varken idag eller i morgon. Anledningarna kan vara lika många som det finns arbetslösa.. men somliga anses för gamla (matchning sänker ingen ålder)... somliga har alldeles för gammal utbildning. (lämplig arbetsmarknadsutbildning som accepteras av arbetsgivare finns inte åt alla och kommer aldrig att finnas)... och somliga har annat som sänker deras chanser rejält oavsett matchning och små plåsterlappar. Hur länge kan man pina människor på en obarmhärtig arbetsmarknad?

Härskarteknik


Dessa fem punkter bygger på den norska socialpsykologen Berit Ås arbete om härskarteknik. Den kursiverade texten har jag själv lagt till när jag upptäckte att vi som bollas fram och tillbaka i åtgärdssvängen på arbetsmarknaden är rejält utsatta för alla fem punkterna… Det krävs styrka för att stå upp emot detta och alla politiker, tjänstemän och andra som varje dag gör sitt bästa för att förminska oss.

Härskarteknik inom arbetsmarknadspolitiken.
1. Osynliggörande. Exempelvis att tysta, ignorera eller marginalisera de som opponerar sig.
Vanligt när man ställer besvärliga frågor till toppolitiker och tjänstemän… föralldel även de som befinner sig snäppet under.

2. Förlöjligande. Exempelvis blir det ganska effektfullt om man byter ut orden ”kritik” och ”förtvivlan” till ”gnäll” och ”offerkoftabeteende”. Används flitigt emot kritiker av välfärdssystemet.

3. Undanhållande av information. Får vi verkligen veta allt som är viktigt för oss att veta.. eller finns det intresse av att vi hålls i ovisshet? Alla som försökt hitta verkliga svar på vad som egentligen händer och vad som gäller i de kommande eller befintliga arbetsmarknadsåtgärderna har all anledning att undra… Kanske är vi fogligare om vi tror det värsta?

4. Dubbelbestraffning. Allt inom arbetsmarknadspolitiken bygger på bestraffning. Om vi inte ställer upp på de olika programmen oavsett om det är vuxendagis, gratisarbete eller sitta och fylla i aktivitetsrapporter så straffas vi genom utförsäkring eller avdrag på ersättningen. Ställer vi däremot beredvilligt upp på allt så straffas vi av själva programmen genom att exempelvis utnyttjas som gratis arbetskraft eller meningslösa statister av lycksökare inom arbetslöshetsindustrin. Även sysslorna i sig på ett vuxendagis ( lära sig skriva CV för tionde gången, hälsa artigt etc..) straffar din självkänsla. En låg subventionerad inkomst inom ”hittepåjobbsektorn” och Nystartsjobb ger dig ofta en lägre a-kassa men leder sällan till något arbete… eftersom arbetet inte finns någon annanstans än i ”hittepåsektorn”.
(Hittepåjobb är jobb som inte skapats av arbetsmarknadens behov utan kan vara allt ifrån röjning av sly till totalt meningslösa sysslor, som luftvirkning, ommålning av nymålade stolar eller att skriva ditt livs historia)

5. Påförande av skuld och skam. Själva kärnan i alla regeringars arbetsmarknadspolitik bygger på att skuldbelägga alla arbetslösa. Ett gott exempel på detta är att man gradvis ökar det ekonomiska trycket genom nedtrappningen av ersättning till 65%. Enda anledningen till detta är att sätta pekfingret på den arbetslöse och säga: ”Seså, är det inte läge nu att ta ett jobb istället för att leva på bidrag?”… Det skall inte löna sig att göra avsteg från arbetslinjen. Detta är ett klockrent skuldbeläggande av arbetslösa i och med att en gradvis ökande ekonomisk bestraffning vore totalt meningslös om man inte ansåg att det låg en frivillighet bakom arbetslösheten. Du skall känna skam över att leva på bidrag istället för att ta ett arbete!
 

Som varor på en marknad

Det sägs att vi människor är att betrakta som varor på en marknad,  exempelvis likt köttbullar eller handdukar. Vid första tanken kan det låta groteskt och något som inte hör hemma i ett modernt samhälle som säger sig vara humant… Men det stämmer! 

Inte nog med det, enligt vissa politiska ideologier är det precis som det skall vara, marknaden skall tuffa på med så små störningar som möjligt. Vi är inte mänskliga, vi är varor utan själ och prisgivna marknadens vilja.
 
Är man en kasserad vara, sjuk eller arbetslös så upplever man detta faktum intensivare än annars.

Somliga utav oss ratas av marknaden som undermåliga varor redan från den dag vi föds. Alla vet att det är ett faktum att den människa som föds utan 100% möjlighet att tillfredsställa marknadens behov får det besvärligt i egenskap av vara på marknaden.

Bäst före datum är något som är synnerligen viktigt i Sverige. Man är närmast hysterisk i sina ambitioner att flytta detta utgångsdatum allt närmare tillverknings/födelsedatum. Fullt användbara arbetslösa och andra produkter ratas långt innan de blir otjänliga, för ingen vill riskera köpa grisen i säcken… Alla köpare som besöker Marknaden Sverige är hysteriskt rädda för allt som inte kommer direkt från fabriken/högskolan och provsmakats och/eller testats i 100 olika situationer... såvida du inte befinner dig i en gräddfil.

Inget får kastas eller förfaras öppet och synligt inom Marknaden Sverige. Vi vill framstå som ett mönster framför andra marknader i världen. Därför har Sverige utarbetat en närmast osannolikt stor lågprismarknad parallellt med den vanliga arbetsmarknaden. Aktörer som dragit nytta av överflödig/kasserad arbetskraft får statliga bidrag för att hantera hittills osäljbara långtidsarbetslösa genom att antingen bara låta dem ligga kvar på hyllorna eller sälja dem för halva priset eller ännu lägre. Ibland kan kunder till och med få plocka varan gratis eller till och med få betalt för att ta emot dem. Vem minns inte farsen Fas 3 som visst lär förekomma än idag på sina ställen - För varje marknadsandel av överbliven köttklump i form av långtidsarbetslös du tar emot så får du en bonuskupong på x antal kr/dag och du får göra vad du vill med den, låta den gräva gropar, rulla köttbullar eller bara låta den ligga och surna…. Fars? Nej, bister verklighet.

Gratisvaror! Suck… Naturligtvis skulle det vara populärt bland kunder att istället för att exempelvis betala fullpris för en nytillverkad och hållfasthetstestad handduk få ta emot 10 fransiga, luggslitna men funktionella sådana och dessutom få betalt för att ta emot dem! Orimligt? Kanske... men så gör vi med arbetslösa...  Skillnaden är att man respekterar värdet på begagnade prylar högre än människor i välfärdslandet Sverige. 

Uppfinningsrikedomen är ofantlig i Sverige vad gäller att trolla bort spillprodukter som undertecknad. Det senaste påfundet  är en stark kandidat till arbetsmarknadens kalkonpris alla tider i konkurrens med 
Farsen Fas3 som sägs skall utgå ur sortimentet.  Nu har man som sagt skapat en ny variant av extrapris… ”Extratjänster i välfärden”. För att göra en fånig liknelse: Antag att du är en svårsåld ring falukorv… I detta plågsamma experiment skär man av 3 fjärdedelar av dig och skänker bort till en kund som gratisvara, vill kunden ha hela dig så får han i så fall betala den resterande fjärdedelen till fullpris vilket är föga troligt när han istället kan ta emot en annan tre fjärdedels korv gratis. Butiksägaren slänger då resten av dig i soptunnan som ett slags godkänt spill som så att säga försvinner av sig själv, möjligen som mat till uteliggare, kråkfåglar eller råttor. Jag fattar absolut inte logiken i extratjänster inom välfärden.

Det finns bemanningsföretag också,  en hel flora med sådana, som köper upp svårsålda varor (arbetslösa) billigt och lånar ut dem till vanliga företag.... precis som något slags onödiga profiterande mellanhänder som mycket riktigt förekommer även i övrig varuhandel. 

Marknaden Sverige är fantastisk! Vilken tur att man bara är en överbliven, inhemsk vara som passerat bäst före datum. Hade man tillerkänts att ha en själ skulle det ha varit ett rent helsike här på överskottslagret.
 

Åtgärdsoceanen




Det finns ett hav som heter Åtgärdsoceanen …  Jag vet det för jag befinner mig på fel sida om den. Det finns också ett land som heter Åtgärdslandet, där bor jag sedan lång tid tillbaka.

 

På andra sidan ligger Sverige där jag föddes och var fullvärdig medborgare tills jag en dag vaknade upp här på andra sidan av Svenska medborgarskapet. Jag har väntat länge på att få lämna tillbaka mitt medborgarskap i Åtgärdslandet.

Jag hatar Åtgärdslandet och dess regim men det är svårt att fly, oceanen ligger framför mig. Jag väntar ständigt på att den skall torka ut eller att den utlovade båt som kan föra mig över till andra sidan äntligen skall komma… Inget av detta händer. Båtar kommer nog då och då men kaptenerna på dessa har aldrig för avsikt att ta mig över till rätt sida utan bjuder istället på små åkturer längs strandkanten innan de vänder tillbaka. Du måste ange tillräckliga skäl för att få tillbaka ditt Svenska medborgarskap säger de… Fila lite på ditt CV, lära dig hälsa artigt och delta i Svenska för Arbetssökande.

 

Väsen som går under olika beteckningar, coacher, handledare med flera stiger upp ur oceanen då och då och leker livräddare… Kastar sänken förklädda till livbojar. Man säger att Östersjön är världens mest förorenade hav, men då har man inte sett Åtgärdsoceanen som är djup, full av skit och ständigt växer i omfång och volym.  Jodå, jag har varit på tillfälligt i Sverige flera gånger som gästarbetare med lön… korta vistelser har det varit men mera på låtsas än på riktigt. Projekt kallas dessa experiment för det mesta. Varför Sverige tar emot flyktingar från Åtgärdslandet som man ändå från början bestämt sig för att utvisa är för mig en gåta. Ibland har tanken på att simma på egen hand över oceanen funnits, men jag har aldrig varit simkunnig och förmågan blir knappast större med åren. Kallsupar har jag fått och jag har även sett medflyktingar gå under i vågorna… pissade på av Svenskar som stod på bryggorna och ropade ”bidragsberoende!”.. ” parasiter!”


Jag börjar bli trött och har väl nästan gett upp kampen att åter få leva som fullvärdig medborgare i mitt land. Jag har varit länge här nu i över 20 år. Förmodligen kommer jag att vara kvar här till arbetslivets slut, vad som då händer vill jag inte tänka på.


Några enkla rader av en flykting som ingen vill se eller höra talas om.


Hungrig medarbetare sökes!

 

 

Till spjutspetsbolagen Entrepeneurd Lightning, Smash Crash AB, Cool Stuff, Big Bang & Co, Stunning fools, HD Brains, Barbie Bitches osv...

  

Jag söker härmed återigen de av er utannonserade tjänsterna som hungrig medarbetare.

Mitt CV motsvarar på inget sätt en enda punkt i era kravlistor och de kompetenskrav som beskrivs i era annonser väcker föga, om ens något igenkännande hos undertecknad.

Det som gör att jag ändå hyser stor tillförsikt i denna min ansökan är det som ni uttrycker vara den i alla avseenden viktigaste egenskapen hos er medarbetare, nämligen en stor hunger och en duktig aptit.

 

Jag må ha passerat bäst före datum för 25 år sedan men vågar ändå påstå att väldigt få om ens någon ung hungrig förmåga kan uppvisa samma långt gångna och oförlösta hungerkänsla som ett långvarigt leverne under den allt sämre A-kassan och den fostrande låga ersättningen i Fas 3 gett mig.

 

Jag föreslår därför att alla ni spjutspetsbolag lägger frikostiga bud om min tjänst så kommer jag senare att bestämma mig för vilket av edra kontraktsförslag som jag finner mest mättande.

 

Med Hungriga Hälsningar

 

Eder blivande matgäst

 

Nystartsjobb.. men sen då?

 

Det är inte bara arbetslösa i Fas 3 som känner hopplöshet utan även undertecknad som efter avslutat nystartsjobb i likhet med många andra människor, fortsätter bollas runt i denna enorma, svällande experimentverkstad som svensk arbetsmarknadspolitik har växt till.

Mer och mer experiment, men allt mindre trygghet och fäste på arbetsmarknaden för en växande grupp människor är den svenska modellen. 

Ta detta med de subventionerade anställningarna. Hur många långtidsarbetslösa har inte känt glädjen över att åtminstone komma till ett kortvarigt jobb med lön? En lön, under en aldrig så kort tid, ger förmodligen en stunds ekonomisk frist och kanske rent av mer långtgående förhoppningar åt många förmodat naiva som harvat runt i gratisjobbens Fas 3 några år.

Ja, men sen har vi livet efter lönen, då när du fått din klapp på huvudet, förbättrat statistiken men blir utsorterad igen. 

Alltför många av dessa nystartsjobb är som vi alla vet, korta anställningar som visserligen ger en ny a-kassaperiod, men lika förbaskat placerar tillbaka människor som plågats under kanske decennier i åtgärdskarusellen, på ruta 1 igen. 

Det är heller inte ovanligt att de under perioden med nystartsjobb haft en så låg lön att det ger dem ännu sämre inkomst under stämpelperioden än de hade i jobb och utvecklingsgarantin. 

När man efter något år i subventionerat arbete placeras tillbaka på ruta 1 igen så börjar karusellen på nästa varv... och förutom att du själv är ett par år äldre i åldersrasismens Sverige så har du en ännu mer föråldrad utbildning i bagaget. Tro nu för guds skull inte att du får hjälp till en ny fräsch utbildning i första taget, så att du snabbare får en chans att "komma på banan". Nej, du får vackert vänta i x antal år om du överhuvudtaget skall komma ifråga för någon form av arbetsmarknadsutbildning. Kanske placeras du på ett vuxendagis i väntan på Fas3 eller liknande gratispysslor istället, för det viktigaste är inte att du är rustad för arbetsmarknaden utan det är att du är sysselsatt, gör rätt för dig och inte går och slår dank. 

Nystartsjobbet då, ger det inte tillräckliga meriter för arbetslivet? Tja.. i gynnsamma fall är det naturligtvis så, men ofta så är dessa nystartsjobb icke meriterande arbeten som sorterar under samma kategorier där du hittar alla gratisjobben. Ena gången drar du en nitlott och får jobba för ersättning, drar du en vinstlott så får du lön ett år, exempelvis med röjningsarbete. 

Åtgärdskarusellen kallar jag det för.. den snurrar runt, runt i evighet, tills man antingen inte orkar hålla sig fast längre utan handlöst faller utanför, eller tills det är dags att stiga av p.g.a fattigpension eller eget dödsfall. 

Varför inte införa en riktig garanti för långtidsarbetslösa, där de efter x antal varv i åtgärdskarusellen kan lösa ut en försäkring i form av ett riktigt arbete? Man talar sig varm för en ungdomsgaranti men verkar fullständigt ignorera andra arbetslösa. Vem talar om situationen för oss 50+ på arbetsmarknaden?

Det är skillnad på att leva och att överleva.


Försvarar ni Fas 3, Erikshjälpen?

 
Jag beklagar er oro för att det blir mindre pengar över till bistånd, samt att ni får färre medhjälpare. Däremot ställer jag mig helt oförstående till den närmast totala kallsinnighet ni visar mot alla de som idag arbetar åt er inom ramen för Fas3. Om man utgår ifrån vad som står i reportaget så säger Tomas Bjöersdorff bl.a. :

"– Det är oroande. Dels för den personal som berörs, dels för de som drabbas ute i världen om hjälpverksamheten minskar, säger Tomas Bjäresdorft som är verksamhetschef för Erikshjälpens second handbutiker."

Här talas det om personal som berörs och som tydligen gör ett bra jobb eftersom hjälpverksamheten förväntas minska rejält om arbetskraften försvinner... okej, vi fortsätter till nästa citat...

"– Vi arbetar med hjälpverksamhet och inte för att göra business som ganska många andra. Vi tar emot praktikanter som har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden, för att ge dem en andra chans att komma ut i arbetslivet."

Här har personalen plötsligt förvandlats till praktikanter som behöver handledning för att komma in på arbetsmarknaden. Vari består då er oro för en nedläggning av Fas3?

Jag ser det så här:

Antingen så utför era Fas treor ett arbete som är viktigt för hjälpverksamheten och då skall de ha en skälig lön som alla andra i er organisation om vi bortser från de ideellt arbetande. Inte skall väl en hjälpverksamhet byggas på andra människors utsatthet?

Eller... så har ni inget annat att förlora än det anordnarbidrag som emottages för x antal praktikanter som behöver mer hjälp än de kan ge tillbaka.

Erikshjälpen har sin grund i kristna värderingar. Att somliga av era butiker byter spår och bygger upp en från början helt ideell och beundransvärd verksamhet med hjälp av människor som inte har något annat val än att utföra gratis arbete ser jag som mindre lyckat.

Jag hänvisar till en av kristendomens viktigaste budskap:

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)"

Varför gäller inte den regeln alla våra långtidsarbetslösa? Det finns duktiga och kompetenta människor som har befunnit sig i Fas 3 i kanske 5-6 år utan lön för sitt arbete, utan hopp om att komma in på arbetsmarknaden igen och med usel ekonomi.

Vill ni med andra ord själva placeras i Fas3.. eller era barn, barnbarn?


http://www.allehanda.se/allmant/angermanland/oro-hos-erikshjalpen

Man dör inte av Fas 3, konstaterade hon

 
Och så fick Sverige en ny regering som hade lovat sina väljare att avskaffa Fas 3... och det kanske man gör... någon gång... i framtiden... precis innan löftet förvandlats till en lögn.


Jag har tidigare varit i Fas 3. Jag hade tur som själv hade möjlighet att välja min arbets... förlåt sysselsättningsplats innan arbetsförmedlingen gjorde det åt mig. Därför hade jag det ändå bättre än många andra medmänniskor som valsar runt i åtgärdskarusellen.



Men vad är det som är problemet med Fas 3? Ja, frågar du politiker från de bägge politiska blocken,  så sätter de förmodligen ensidigt fokus på själva effektiviteten. Man mäter helt enkelt hur många som går till ett vanligt lönearbete. Bägge politiska blocken är eniga om att för få går vidare till arbete.. men samtidigt så hyllar bägge blocken terapieffekten... För de vill gärna tro att det är stora fel på alla som hamnat i Fas 3. Antingen är Fas treor otroligt outbildade, socialt oacceptabla alternativt lätt förståndshandikappade... eller så har man träben, kronisk mul och klövsjuka eller andra hinder som gör individen löjligt oattraktiv på den öppna marknaden.

Det viktigaste för denna problemkategori, enligt politikerna är att de arbetslösa skall sysselsättas, hållas ur vägen,  till en så låg kostnad som möjligt. Samma ensidiga tänk från personerna i de mjuka plyschklädda besserwissersofforna oavsett partifärg.. så måste jag tyvärr säga idag.



Sanningen om oss i åtgärdskarusellen är naturligtvis en helt annan. Redan när du som folkvald eller byråkrat föder "snilleblixten" att sätta etiketten värdelös och oanställningsbar på en medmänniska visar detta snarast att du istället borde fästa denna utmärkelse på din egen panna.

Det är egentligen ganska logiskt att samma tankeverkstäder även bestämmer att de som befinner sig i åtgärdskarusellen med automatik äter mindre, har färre räkningar och mänskliga behov överhuvudtaget. 



Kanske har vi själva pudelns kärna här... att de som beslutar åt oss gärna vill göra det lätt för sig kombinerat med ointresse eller oförmåga att sätta sig in i andra människors vardagsproblem. För dessa maktens människor så ser man gärna själva individen som hamnat i utanförskap som problemet och inte den värld och de villkor de får leva med.

Vi är många som i nästan religiös naivitet trodde att en rödgrön regering, genast, med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut hade en färdig strategi hur man snabbt skulle avskaffa Fas3 och istället införa lönearbeten... Alltså...många av oss, inklusive undertecknad, trodde att man genast skulle stoppa inflödet till Fas3, eller åtminstone göra åtgärden frivillig.

Vi trodde också att man under avvecklingsfasen snarast skulle sätta fokus på att förbättra ekonomin för de som befinner sig i åtgärden när man ändå bryr sig om att försämra bidragen för anordnarna.

En tanke... Det man tar från anordnarbidraget kunde ges till de Fas3-placerade, i min värld en naturlig och självklar åtgärd som knappast kan vara ogenomförbar eller ens problematisk... eller?



Förklara för mig, vari värdet består i att till varje pris dagligt förvara eller aktivera långtidsarbetslösa i lokaler med i bästa fall arbetsliknande förhållanden utan att det leder till något av värde för samhället eller den enskilde?
Argumentet skulle vara att somliga personer slutar fungera, till och med upphör att andas om inte någon sätter en penna eller skruvmejsel i handen på dem. Lön behövs inte, men sysslolösheten dödar alla. Jag ser framför mig den Lutherska tesen från svärmors broderade väggprydnad, där står: "Arbeta med allvar och flit så länge dig dagen förunnas"...
 
Jag tänker: Är det Sverige det är fel på, har alltför många av oss glömt varför vi överhuvudtaget gör något? ungefär som när en hund roterar runt och försöker gräva ett hål i soffan att ligga i... Inte ifrågasätta, bara blint, instinktivt och tanklöst göra. 



Varför denna iögonenfallande flathet, nästan liknöjdhet hos beslutsfattarna?

Jag leker med tanken att regeringen istället tog över en politik där man under tidigare regim haft som kutym och regel att piska alla arbetslösa i Fasa3 för att öka incitamentet till arbete. "Det skall göra ont att vara lat och arbetslös"...


Horribelt?

Ja... alla regeringar oavsett färg skulle, hoppas jag, omedelbart från dag 1 ha stoppat piskandet utan att svamla om nedtrappning och hänvisa till att gruppen självplågare och EMOs tycker det är skönt med aga.

Men... varför är det då så lätt att fördöma fysisk tortyr och så infernaliskt svårt att se effekterna av, och reagera över psykisk dito? Tänk på alla de människor man anser sig värna men som upplever psykisk tortyr av att år efter år befinna sig i ekonomisk misär och samtidigt ha kravet på sig att vara positiv och aktiv arbetssökande under de få timmar du inte arbetar eller pysslar gratis?

Till och med socialdemokratins översta skikt verkar se fler fördelar än nackdelar med Fas3... De verkar resonera precis som diakonissan på min tidigare arbetsplats i Fas 3 som irriterat utbrast när jag nekat att koka soppa åt kyrkan när jag tidigare som vikarie fått lön för samma syssla. - Man dör inte av Fas3!

Nej, jag dog inte, men visst finns det många som ger upp efter vägen. Måste detta ske?



Förklara detta för mig, som naiv socialdemokrat... för det är jag fortfarande.

Iskallt samhälle

Det är ett iskallt samhälle vi lever i och jag funderar hur det kommer sig att så många som anser sig stå för humanism och människors frihet ändå agerar precis tvärtom. 

Över hela jorden finns en regel som nästan ordagrant lyder lika oavsett trosriktning. 
I kristendomen finns den som "Den gyllene regeln" och lyder:

"Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göradem. Detta är lagen och profeterna" (Matt 7:12)"

Därför är jag starkt emot det som händer utsatta grupper på grund av alliansens politik. Om man verkligen begrundar den gyllene regeln så borde det vara omöjligt att genomföra eller på något sätt bejaka det som arbetslösa, sjuka och funktionshindrade utsatts för de senaste 8 åren.

Människosynen signerad alliansen förskräcker. Citat som: "Incitament för att ta ett arbete", "Det skall löna sig att arbeta (läs: vara ung, frisk och lönsam), "bidragsberoende" osv...
De som hukar i skydd av bildskärmar på sociala medier törs uttrycka sig ännu mer drastiskt... Latmaskar, bidragsnarkomaner, bidragshaverister och andra förnedrande uttryck som jag inte ens vill nämna. Troll... obildade människor?
Nej, inte alltid, det finns exempel på allianspolitiker i riksdagen vars människosyn de frikostigt delar med sig av genom sociala medier förtjänar en mer ingående granskning.

Hur kan kristdemokraterna ställa sig bakom denna politik och samtidigt fortsätta heta kristdemokrater? Hur kan vi ha en arbetsmarknadsminister som kallar sig kristen och samtidigt ivrigt försvara denna förnedring som åratal av inlåsning i Fas3 innebär?

Om dessa politiker som vill stå för kristna värderingar vill följa den gyllene regeln så borde de snarast ställa sig frågan om de själva är beredda att vara ständiga "praktikanter" (Fas3-arbetare) och leva utan skälig inkomst i x antal år... Eller vara den helt utförsäkrade som trots svår sjukdom hänvisas till en arbetsmarknad den inte klarar av.

Exemplen är hur många som helst.. fattigpensionärer, åldersrasism.. Vart har respekten för människans okränkbara värde tagit vägen?.. Var finns förmågan att uppskatta varje individs speciella gåvor, livserfarenheten, sociala kompetensen... Jag slutar här, för jag skulle kunna skriva en hel bok om detta!

Och karusellen den snurrar vidare...

Höstens riksdagsval är efterlängtat. Vi är en stadigt växande och frustrerad skara av långtidsarbetslösa, sjuka, funktionshindrade eller tillfälligt avlönade som nu snart under 8 års tid åsidosatts och förnedrats å det grövsta utan den sittande alliansregeringen. Många utav oss har också erfarenhet av tidigare regeringars arbetsmarknadspolitik, även den misslyckad om än inte fullt ut så usel som dagens. Somliga.. nej, de allra flesta politiker väljer att inte se oss, den lite gråare, lite mindre ungdomliga och mer vardagliga delen av arbetslöshetsstatistiken. Regeringen har till och med trollat bort många av oss som en del av något fint och lyckat i sysselsättningsstatistiken, när vi placerats på någon åtgärdsstation baserat på hur länge vi varit arbetslösa... Fas1, Fas2 eller Fas3.

Allt tyder på att det blir ett regeringsskifte i höstens val och det är många som sätter sitt hopp till socialdemokraterna, men minst lika många, som inte orkar med fler besvikelser, törs eller vågar inte tro på att det blir någon större förändring även vid ett regeringsskifte.

I egenskap av 50 plussare med mångårig erfarenhet av åtgärdskarusellen är även jag skeptisk och har all anledning att vara det efter att även ha upplevt den senaste socialdemokratiska regeringens arbetsmarknadspolitik. Jodå, hamsterhjulet snurrade även då... villkoren var bättre och ersättningarna över socialbidragsnivån för den som hade nått taket på A-kassan.

Vi är många nu som är hjärtligt trötta på det mångåriga nedtrampandet av människor såväl ekonomiskt som socialt.

Jag tänker ta upp detta med långtidsarbetslöshet och åtgärdskarusellen eftersom det är den biten av tillvaron jag lever under...väl medveten om att även sjuka, funktionshindrade och pensionärer är i strykklass idag.

Somliga utav oss ca 200 000 i åtgärdskarusellen med svagt fäste på arbetsmarknaden har gett upp, eller har kanske rent av redan från början böjt nacken och krälar i stoftet som lutherska martyrer.

Det är exakt vad som önskas av regering och myndigheter, en lydig och stukad grå massa av böjda nackar= litet och mer lätthanterligt bekymmer.

Andra har aldrig accepterat att behandlas som någon slags andrahandssortering med kryssad rödlapp. Jag är med andra ord ett gissel, jag är stolt och väl medveten om såväl mitt marknads- som okränkbara människovärde. Jag har aldrig accepterat att bollas fram och tillbaka mellan verkningslösa åtgärder av de mest skiftande slag och kvalitet.

När skall detta vansinne få ett slut?
Hur många skall tvingas gå hela vägen in i pensionen med stämpeln oanställningsbar och bidragsberoende... är jag en av dem? Nej, så f-n heller!

Är det värdigt ett uppskrytet, rikt land som Sverige att bemöta sina kämpande arbetslösa medborgare med ignorans, ironi och förnedring?

Hur kan man i likhet med arbetsmarknadsminister Svantesson exempelvis ens tro att en gemensam nämnare för långtidsarbetslösa är ett kollektivt starkt behov av att ha något att pyssla med snarare än en anständig inkomst som i sin tur ger verkligen ger förutsättningar och valfrihet för individen att odla sina personliga intressen istället för arbetsförmedlingens?

Hur kan man som Svantesson tro att majoriteten av oss är så fördummade och asociala att vi inte kan ta oss för något vettigt på egen hand utan måste aktiveras, lära oss hälsa och få en klapp på huvudet?

Jag hoppas verkligen att den nya regeringen, glömmer tidigare arbetsmarknadspolitiska misslyckanden som ALU, APR och istället ser till de mänskliga behoven och till alla människors rätt till en skälig inkomst och trygg framtid.

De flesta utav oss som vandrar mellan subventionerade arbeten, vad de nu må heta FSAS, nystartsjobb osv... till i bästa fall, stämpling.. verkningslösa kurser...glädjecoacher... i en ändlös räcka av år.. Vi vill inget annat än se ett slut på ökenvandringen.

Vi vill kunna känna tilltro till en framtid som är längre bort än en vecka eller högst ett år..
Vi vill kunna möta varje månad utan ångest för att inte kunna betala vanliga hushållsräkningar.
Vi vill slippa denna golgatavandring mellan arbetsförmedling och diverse konstlade pysselstationer.

Ja, ni får smycka era åtgärder med vilka leenden, flummiga visioner och färger ni vill... de är lika verkningsfulla som en piss i en skogsbrand.

Ni som älskar glädjecoacher, och vill se Kjell Enhagers, Jag AB för sjunde gången... krypa runt på golvet och lyssna på panflöjt... lära dig hälsa i vuxen ålder...eller tycker det är tillfredsställande att göra ett fullgott arbete i x antal år i Fas3 med usel aktivitetsersättning... eller älskar att hoppa mellan projektarbeten, supersubventionerade tillfällighetsjobb i FSAS, nystartsjobb och stämpelperioder med af-besök... allt i en ändlös, evighetslång cirkel... Ja, ni är att gratulera för ni befinner er i ett paradis.

Vi andra är dödligt trötta på denna åtgärdskarusell, förstår ni det?

 
 

Vi ser det döda men passerar det levande

 

Jodå, det är viktigt att samhällets skolor, vägar, och övriga platser och institutioner fungerar och är i bra skick.. och detta är så gott som alla politiker och myndighetspersoner såväl kommunalt som på riksnivå eniga om, man räknar kronor och ören tills ögonen blöder... diskuterar timtal i invecklade kalkyler och med pannor i djupa veck. Kanske känner man sig intellektuell, duglig och ansvarsfull... och förmodligen är man detta också.. men då i större eller mindre utsträckning.

Själv är jag inte alls hemma i samhällsekonomiska resonemang, så kanske borde jag hålla käften i alla sammanhang där jag inte har kalkylen och budgeten inläst till sista decimalen.

Ändå kan jag inte låta bli att undra...

När man diskuterar omsorg och vård.. och till sist fått kronor och ören att på papperet stämma någotsånär.. har man då ens tillnärmelsevis ägnat samma tid och tankar om arbetsvillkoren och vardagen fungerar för dessa sköterskor och vårdtagare, ens på papperet?

När man diskuterar standarden på vägar och trafikmiljöer.. Tänker man då lika länge på de som måste vistas där som på designen och kostnaderna? Hur väger man den extra säkerheten med sänkt hastighet vid en lekplats eller en cykelväg mot de hårda värdena i tid och pengar?

Vad är viktigast för en kyrkoförsamling, är det hur gravstenar och kyrkobyggnader mår eller gratisarbetaren i Fas3... Funderar man en sekund på hur Jesus skulle ha tänkt runt detta?

När politiker och arbetsförmedlingar diskuterar arbetsmarknadsåtgärder... vad är det då i första hand man vill uppnå... är det ett reportage i tidningen med en leende innovatör med sax och band att klippa.. en apparat som aktiverar och sysselsätter x antal handledare, gömmer undan arbetslösa för en tid? Hur långt tid ägnar man åt detta?
Ägnar man ens en bråkdel av denna tid till att fundera över livet för alla dessa människor som skall leva i detta enorma maskineri av åtgärder. Deras liv, drömmar... ekonomi.. Hur lång tid får tankar om detta?

Ibland verkar det för mig som att svenskar är världsmästare på ingenjörskonst men rent socialt och känslomässigt handikappade när det gäller att se till mänskliga behov.

Återupprätta människan i hela landet!

 


När bocken är trädgårdsmästare


 

Om man som blomsterälskare kikar ner i blomrabatterna så här på vårkanten så kan man se många olika lökar sticka upp ur jorden, alla har förmodligen sin favorit även om man inte är alldeles säker på vad den heter.

Om man däremot är en ekonomiskt sinnad arbetsgivare så är säsongen för rabatter betydligt längre än för den är för vårblommor, ändå verkar denna rika och sönderavlade året-runt flora med bl.a. .. Förstärkt särskilt anställningsstöd, Nystartsjobb och allt vad de heter, inte vara tillräckligt attraktiv, ja nu snackar vi inte om Fas 3 förstås...

Det ältas och tjatas så mycket om tillväxt... tillväxt för företagande... tillväxt i kompetens... och hur man får människor att ”växa”. Detta växtsnack börjar anta löjliga proportioner när man betänker hur mycket mänskligt material som samtidigt vissnar ner, just i spåren på detta sekteristiska dyrkande av ständig och ohejdad tillväxt som det enda viktiga mål här i livet. 

Vad hjälper all världens arbetslinjer och tillväxtcoacher mig som arbetslös om jag istället för att planteras i en god jordmån blir placerad rotlös i en plåthink utan framtid ( Fas 3 )?

Vad hjälper det mig om jag knappt inte anses värd kostnaden jag förorsakar arbetsgivaren vid en anställning med Förstärkt särskilt anställningsstöd (FSAS)?

Vad hjälper det mig om jag knappt ens är värd kostnaden jag förorsakar arbetsgivaren vid ett Nystartsjobb?

Så fort det talas om arbete för någon som länge vistats i åtgärdskarusellen.. då är det inte fråga om vilken kompetens man besitter.. inte ens vad man kan tillföra till en arbetsplats... Nej, det hela blir enbart en fråga om att man kanske kan försvara en tillfällig anställning med tillräckliga subventioner... en slags goodwill för arbetsplatsen.. 

Är det så man skapar grogrund för själslig tillväxt?

Med tanke på detta... Hur i hela fridens namn kan vi som klassas som ogräs NÅGONSIN bli värda vanliga anställningar och en plats i den permanenta fina rabatten?

Politiker tjafsar idag inför valet, ingen enda av dem vet hur det känns att bli rotryckt, slängd på marken och trampad på ... och under tiden de pratar tillväxt och samtidigt agerar bock i trädgårdslandet så vissnar eller äts alltfler människor upp av marknadskrafterna mitt framför deras av skygglappar prydda ögon. 

Måste det förbli så?


Överskottsmänniskan

Blåeld är ett av alla dessa "pysselställen" för långtidsarbetslösa som kan existera med hjälp utav statliga bidrag, pengar som jag istället tycker borde gå till att hjälpa de arbetslösa som pysslar eller arbetar för en skampeng i Fas3. Det finns värre ställen än Blåeld skall erkännas. Somliga Fas 3 placerade har hamnat hos anordnare där de har fått virka utan garn eller målat om nymålade stolar... andra hamnar i regelrätta jobbfabriker vars enda avsikt är att berika jobbfabrikören. Sen har vi å andra sidan Fas treor som presterar fullgott arbete sida vid sida med lönearbetare i åratal utan lön... om vad som är värst kan diskuteras. Sveriges folkvalda regering och arbetsmarknadens parter ser inget problem med den saken. Anledningen till att jag tar upp Blåeld som exempel är detta...


Jag citerar från Blåelds sida:

AKADEMIEN-logo-liten

"....Det finns idag fler än tvåhundratusen arbetslösa som går i rundgång mellan öppen arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och emellanåt en och annan kraftigt subventionerad korttidsanställning..."

 

Så här långt har de helt rätt, och jag, en helt vanlig laglydig 53-årig man är en utav alla dessa tvåhundratusen människor med såväl fysiska, ekonomiska och känslomässiga behov, men som bollas runt som sekunda varor på ett överskottsbolag. 

 

Men så kommer detta, direkt efteråt... Jag citerar:

 

"....En stor del av dessa människor har så lite att tillföra en arbetsplats, att få arbetsgivare är intresserade av att anställa mer än temporärt, ens med omfattande subventioner..."

 

Tack och lov för min stora, genom åren växande ilska, som jag laddat upp genom alla fruktlösa åtgärder och korttidsanställningar. Annars så kunde jag lika gärna dra en filt över huvudet och ge upp när jag och mina tvåhundratusen överskottskollegor om och om igen matas av åsikter som dessa... Alternativt kan jag bli en lallande, nöjd, överskottsmänniska som suggererat sig till att se det förträffliga i att återigen lära sig skaka hand vid 50-års ålder.

 

Nej, jag viker mig inte.  Inte så länge det finns människor som  utnyttjar andras ofrivilliga utanförskap genom cynisk politik och egoistiskt vinstintresse.

 

Smaka igen på orden "lite att tillföra en arbetsplats"... Hur många har inte i åratal utfört fullgoda prestationer på sina Fas 3-platser... Skapat IT-applikationer, röjt busk, varit klassmorfar, varit behjälpliga inom vården osv...? "Lite att tillföra en arbetsplats"... men att tillföra anordnarbidrag på 5000 kr/månad per arbetslös person talas det tyst om!

 

Det är dags att omdana och omvärdera hela dagens rådande arbetsmarknadspolitik och då kan vi börja med den raserade människosynen. När vi, som idag, sätter likhetstecken mellan människor och IKEA-soffor så förminskar vi inte bara de personer vi anser oss "stå över" utan vi förminskar även oss själva, hela existensen, livet självt som något tämligen tarvligt, meningslöst och flyktigt. Den dag vi ser varje människa som en verklig resurs, även utanför pysselsalen...  och även med de skavanker som livet gett oss...den dagen är det omöjligt att som idag ensidigt mata de så kallat "lönsamma" på medmänniskornas bekostnad.

 

Vad är ett bra samhälle?... Är det ett ställe med väldigt få åldringar... få eftertänksamma, känsliga människor... Är det ett bra samhälle för alla där man ensidigt hyllar gåpåaranda, styrka, känslokyla och hänsynslöshet in absurdum.. inte för att det ger dessa människor ett lyckligare liv utan för att det maximerar någons vinst?

 

... Eller är det ett samhälle som bejakar en naturlig mix av alla de personligheter, olika intelligenser, fysiska och psykiska egenheter vi föddes till som skapar ett kreativare, humanare och mer hållbart samhälle för alla oss som, vad vi än tycker, andas samma luft och delar samma resurser?


Jag vet vad jag tycker...




Vem föraktar Fas treor?

I går bloggade jag om människor som älskade Fas3. Jag gjorde det för att visa på VARFÖR somliga människor gör det. Ett sätt att belysa olika typer av människor är att göra starka och överdrivna karikatyrer av dem. På så sätt behöver ingen känna sig personligt träffad men ändå känna igen de stora dragen. Men se det skulle jag aldrig ha gjort för genast kom det verbala käftsmällar i cyberrymden som hävdade att det luktade förakt om bloggen. Jag skulle naturligtvis ha klargjort tydligt att jag förstår den anonyme ”seriefigurerna” som jag inbillade mig att jag raljerade hjärtligt med och att jag åtminstone de senaste tre åren här på nätet försökt pålysa att socialt utsatta människor skall få det betydligt bättre socialt och ekonomiskt än vad som erbjuds dem idag, bland annat i Fas3.

Starka synpunkter har jag däremot på var och en av er som tycker det är okej att utnyttja socialt svaga och/eller funktionshindrade/sjuka personer just för att de inte kan/orkar försvara sin rätt.

Jag anser att det är självklart att även dessa personer som jag tydligen öst förakt över, skall ha justa villkor även fast de trivs i Fas3. Det får de inte idag. Skulle DU vilja ha hälften eller mindre i inkomst för ditt arbete än vad du har idag? Är inte det att behandla sin nästa föraktfullt?

Dessa människor utnyttjas skamligt av politiker och media för att visa förträffligheten med Fas3. Jag tror inte att jag behöver leta fram sådana exempel där en leende statsminister eller allianspolitiker lånar någon eller några personer för att visa hur godhjärtade de är. Vi ger dem chansen heter det... när man samtidigt tar chansen att utnyttja dem som propaganda och anordnarna får sitt anordnarbidrag.  


Bli en ännu duktigare Fas 3:a?

Jag ställer mig frågande till oppositionens och LOs fanatiska fastklamrande vid arbetsmarknadsutbildningar som enda alternativ och väg ut ur Fas3.

 

För det första så måste det finnas rimliga chanser för den arbetslöse att få ett arbete efter avslutad utbildning, i annat fall så slösar man inte bara på skattemedel utan även på den arbetslöses tid och psyke. De som vid ett eller flera tillfällen låtit sig luras av någon/några utav de otal kursanordnare som florerade under förra regeringen, vet vad jag talar om. Lögn, girighet och förbannad dikt var vad vi utsattes för då. Finns det överhuvudtaget en arbetsmarknad i dagens Sverige som efterfrågar personer som tagit del av ett tänkt utbud av utbildningar på icke akademisk nivå?

 

För det andra så saknar jag från opposition och fack andra alternativ än just arbetsmarknadsubildningar. Var finns andra alternativ för 50 plussaren exempelvis?
Hur har LO tänkt hjälpa sina medlemmar där utbildning inte kan ses som ett alternativ?

När skall steget tas fullt ut till kamp emot den slavkultur som får ett allt starkare fäste i vårt land, där oavlönade långtidsarbetslösa tar över allt mer av det som tidigare var avlönat arbete och där människor från östeuropa lockas att jobba gratis åt hjälporganisationer för "praktik" dvs mat och husrum.

När otrygga 85 procentigt subventionerade och tidsbegränsade anställningar, timvikariat eller lejda jobb genom bemanningsföretag ses som de enda rimliga alternativen och som enda hopp för en allt större grupp människor, då har det banne mig gått för långt.


Visa lite större fantasi och ta tag i detta på riktigt NU!

Några förslag:

Inför en bortre skamgräns för hur länge en människa behöver gå arbetslös. Sedan erbjuds man ett individuellt anpassat, icke tidsbegränsat arbete inom offentlig sektor med justa villkor och lön, semester mm...

Dela på befintliga arbeten, kortare arbetsvecka. Alltför många tvingas jobba alltför mycket i hårt slimmade arbetsplatser.

Ta vara på och höj statusen på den mänskliga kompetens som redan finns! Har man levt X antal år har man förmodligen också lärt sig ett och annat i livet.

Finansiering? 
Börja med att fördela om pengarna som redan är i omlopp, exempelvis hos anordnare i Fas3, ta sen och räkna på de kostnader som snart kommer att skjuta i höjden för samhället om ni inte ens vågar tänka tanken.

 

Till sist:

Varför skulle jag som 52-åring känna mig lockad att stå inför ytterligare en käck Jesusgestalt i form av en kursanordnare, få ytterligare goda vitsord och känna mig nöjd... bara för att sedan finna att jag utbildat mig till en ännu bättre Fas 3 arbetare?


RSS 2.0