Städning...





Magi och överraskning

Städning är för mig som ett Kinderägg , godis, leksak och överraskning i ett. Likt en trollkarl skakar jag på  de otaliga håriga kattfiltarna för att se vad som kan trollas fram ur dem. Ibland kan riktiga godbitar uppenbaras på ett dråpligt och dramatiskt sätt. Vad sägs till exempel om när en ofullständigt smält, och avyttrad sardin i  en luftfärd värdigt en flygfisk erbjöd sig själv som godiset i kinderägget genom en stilfull landning i närheten av min av hänförelse vidöppna mun?

 

Magiskt är också att jag trots den teoretiska kunskapen att det finns 4 rum, kök och toalett i huset, vid varje städtillfälle blir beströdd av ett magiskt dammstoff och förd till Trollkarlen i Oz där han efter varje rum jag svabbar av trollar fram ett exakt likadant och ostädat rum bakom min rygg . I min magiska värld av dammråttor finns ingen början och inget slut, där är evig magi...

 

Träning
Bättre, billigare och mer allsidig träning än att städa mitt hus finns inte.  Ett medlemskort till städgymmet kostar mig inget annat än mina träningsredskap i form av dammsugare, hink, mopp samt ett antal svordomar och suckar. Knäböjningar och lyft ingår i träningen, likaså ålningar under sängar och soffor.  Balansövningar på nyskurade golv, stretch … allt ingår. Till och med en och annan mental övning i självbehärskning frambringad av diverse upphittade meditationsobjekt under soffkuddar och mattor (se även stycket om överraskningar).

Spänning
Städning är en riktig rysare, och då menar jag inte bara den rysning skurhinkens innehåll frambringar.
Spännande är också om: Jag klarar ett rum till utan att dammsugarpåsen spricker… eller blir det stopp i slangen? Klarar jag mig undan den lömska skurhinken som lurar på mig med sitt äckliga skurvatten? Kan jag förutse de rörelser den utför bakom min rygg, alla i avsikten att ge mig ett näringsrikt fotbad?  Och framför allt, klarar jag av kontrollbesiktningen efteråt? Utmaningarna är oändliga.

Avkoppling
Vad kan vara mer njutbart och för sinnet avstressande än dammsugarens meditativa musik som likt en psykedelisk vaggsång från 1968 avleder och stänger av alla omgivningens övriga ljudstörningar?  Jamanden, skällanden, gnyenden, påpekanden…  ja alla för trumhinnorna jobbig information försvinner in i dammsugarens vuvuzela –musik ackompanjerat till ett rassel av gruskorn.

 

Nej det gick inte idag heller
Sådär… nu har jag försökt  lura mig själv att tycka om städning. Inte hjälpte det...  Varför kan man inte bara ta  av glasögonen och låta omgivningen bli lite mer luddig, vänlig och suggestiv… som en gullig liten dammråtta?


Lokalsinne... vad är det egentligen?






Jag har alltid varit fascinerad av och förundrat mig över hur våra flyttfåglar kan hitta vägen mellan sina övervintringsplatser och häckningsplatserna, men jag är minst lika imponerad av hur majoriteten av mina medmänniskor direkt och utan tvekan kan hitta vägen till och från olika platser, både utom och inomhus efter endast ett besök.

Jag hör nämligen till den grupp av vilsna individer som inte kan acceptera att det som var en uppförsbacke när jag gick hemifrån på något oförklarligt sätt förvandlats till en nedförsbacke på vägen hem.

Ni som begåvats med ett mer eller mindre utvecklat lokalsinne, redan från födseln kommer aldrig att begripa oss som förmodligen är i total avsaknad av det.  Jag kommer däremot aldrig att förstå era luddiga vägbeskrivningar och ni kommer aldrig att förstå att det inte är av nyfikenhet på era sovrum som gör att jag går åt fel håll när jag frågar efter vägen till toaletten.

Ni kommer heller aldrig att förstå hur jag kunde hamna i källaren på varuhuset när jag i själva verket försökte hitta ut… eller hur jag till min oerhörda förvåning konstaterade att man hunnit mura upp en vägg och ställt dit en kopiator tvärs över korridoren på utgången från arbetsförmedlingen under den korta stund jag var på besök hos förmedlaren.

Ni kommer heller aldrig att begripa hur det är möjligt att gå vilse på en snitslad löpslinga eftersom någon dåre sprungit före och lagt om stigen och knutit om banden så att jag inte bara hamnade åt fel håll utan även i fel län innan jag upptäckte grannlänets busskyltar när jag efter några svettiga timmar kom ut på riksvägen.

Framförallt kommer ni aldrig att kunna smälta det faktum att när ni tror er säga:
-Det är enkelt, du kan inte hamna fel. Kör bara rakt fram 2 korsningar och sväng till höger så ser du det gula huset,

... så betyder det i själva verket:
- Det är en stor utmaning att hitta rätt, och du kommer att irra runt i timmar och fråga minst 3 personer om vägen innan du hittar fram. När du tror att du kört rakt fram i 2 korsningar så har det tillkommit en liten återvändsgränd som jag förbisåg, normalt vållar det inget större besvär för den som har ”sinnet” och bara kan vända om samma väg, men du käre vän, kommer att svänga åt fel håll i korsningen på vägen tillbaka och hamna i en helt ny stad med massor av gula hus och möjligheter. När du till sist hamnat rätt och med bilen parkerad en kilometer bort så är tyvärr mötet avslutat sedan två timmar och du har nästa stora utmaning framför dig, var är bilen? Du har två timmar på dig att hitta den innan parkeringstiden gått ut.

Trial and error är tyvärr det som gäller för oss utan lokalsinne, så snälla ni där ute: måla inte om huset, byt inte kontor eller flytta på möblerna tills nästa gång jag kommer…

Hallå! Var finns min GPS?


Jantelagen


  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Det finns också ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”.
Den är formulerad som en fråga och lyder:

11. Tror du inte att vi vet något om dig?

(källa wikipedia)


Det här är jantelagen! Som infödd medborgare i Janteland kan jag med stolthet konstatera att jag lyckats alldeles förträffligt med att bli en exemplarisk medborgare i äkta Janteanda och sänder en tacksamhetens tanke till skolväsendet, arbetsförmedlingen och inte minst TVs andaktsfulla program Anslagstavlan. De och tänkarna bakom dem har i sann samhällsfostrande anda bidragit till min och andra medborgares succé.


När jag läser annonser för lediga platser blir  jag mycket förbryllad eftersom arbetsgivarna tror så illa om folk.
”– Vi tror att du är en driven ….” , ”Du är mycket kunnig” osv.… , ” Vi tror att du har förmågan”.  En rekommendation för arbetssökande måste därför vara att i sitt personliga brev till arbetsgivare använda sig av de tio första budorden i Jantelagen för att beskriva sin bristande kompetens och därigenom få arbetsgivaren på andra tankar. Om man likt artikelförfattaren har Jantelagen i ryggmärgen så brukar sådant lösa sig automatiskt och absolut senast vid en eventuell anställningsintervju.

Ett tips för den som missat något i sin Janteundervisning är att vid en eventuell anställningsintervju ha en underdånig och passande hållning, gärna hålla huvudet klädsamt nedböjt. Detta betyder, om vi översätter till hundspråk, att du ligger med blottad strupe och erkänner din underlägsenhet. Handslaget skall vara slappt och får absolut inte skada den hand som hälsar. På alla frågor som ställs bör man visa en passande okunnighet och lämna över bollen till den som frågar:
- Njaaaa… Jag vet inte riktigt… tror jag, vad tror du?, -  Vad jag heter? …ehhh, ja det är väl Inge Säker, vad tycker du? 

Följer du dessa enkla grundprinciper å inser de allra flesta arbetsgivare att du verkligen inte är något särskilt.

Lycka till med ditt liv!

Svenade svenskar

 


Vilken pigmentfattig människa har inte försökt bränna sig till en annan hudfärg? Även jag, ända tills för några år sen då jag av åldersskäl äntligen förstod att ingen längre bryr sig ifall jag visar mig likblek eller som en rödsvedd gris som rymt efter skållning hos mamma Scan. Jag har också förstått att jag som mest och bäst efter diverse hudömsningar och stektimmar under de cancerogena solstrålarna kan anta den nyans som andra nordbor får efter en halvtimme i januarisolen.

Varför gör vi så här mot oss själva? Varför vill vi se ”friska” ut fast vi i praktiken grillar oss sjuka?
Att jag själv sysslat med att steka fläsk beror i mångt och mycket på att jag som barn fick så många svåra frågor att besvara från mina rosa skolkamrater efter sommarlovet. – Var har du varit, i Blekinge… eller Vitö? Jag fick också en seriös fråga från en rosig pojke om varför jag tvättade mig stup i kvarten så att all färgen lossnade…

I Sverige räcker det inte med att vara rosa på vintern och röd på sommaren, helst ska du anta samma gyllenbruna färg som ursprungsbefolkningen i Somalia har av naturen… fast bara om du är blek från början och har ett svenskt namn förstås.

Somliga drivs så hårt av sin nit att se osvenska ut att de lägger sig i halvöppna likkistor med lysrör i på vintern och vändsteker sig på gräsmattan varje ynka soltimme på sommaren.  

Det verkar som att oavsett vilken kulör som naturen begåvat dig med så kan den av somliga anses som fel även om vi befinner oss i samma land…

Men lägg av nu alla solarie och gräsmattestekare, nu är det vampyrvitt som gäller!!


Skarpögd eller skumögd det är frågan...

En tanke slog mig när cairnterriern Nisse sin vana trogen vädrade en villig hundtjej tvärs över hela byn…

Skulle jag verkligen vilja ha ett sådant luktsinne?... och strax hade jag min vana trogen låtit tankarna fara iväg i hjärnkontorets ödsliga vindlingar, hur skulle det vara att äga superskarpa sinnen?

Så nu ställer jag frågan till dig, skulle du vilja ha supersinnen?  Känna dofter lika starkt som Nisse när han vädrar löptik…
Se lika skarpt som höken …. Höra lika bra som ugglan…. Ha superkänsel, kanske rent av ett sjätte sinne… helt enkelt ha egenskaper som en superhjälte?

Frestande? Det skulle onekligen ha både sina för och nackdelar, åtminstone vid en flyktig tanke, men om vi nu fördjupar oss i sinnlighetens värld…

Luktsinne
Om vi tar luktsinnet först så skulle fördelen vara att du aldrig skulle riskera att stoppa någon skämd mat i din mun och som hälsovårdsinspektör skulle du vara oöverträffad, inget snusk skulle gå din näsa förbi… men That’s it, där slutar fördelarna.
Eller skulle du verkligen vilja känna sommarens alla dofter mångdubbelt starkare… skämd mat, svettiga armhålor, hundlatriner, offentliga toaletter eller kommunala komposttunnor dagen före tömningen?


Syn

Men höksyn då, skulle det inte vara fantastiskt nyttigt att utan förstoringsglas eller kikare kunna se minsta smutskorn, fluglort, eller rynka?  Nej, jag tänkte väl det … Fast med en sådan synskärpa skulle du förstås kunna bli en oöverträffad avsynare eller syslöjdslärare om ambitionerna finns…


Hörsel

Superhörsel?  Inget skvaller skulle gå dina öron förbi och du skulle bli en levande och efterfrågad informationscentral och mycket efterfrågad som medarbetare hos såväl Anticimex som Säpo för avlyssning av ohyra. Men vill du verkligen höra allt vad grannarna säger om dig, eller roar sig med om nätterna? Vill du megatydligt höra om dina försummelser hemmavid eller på jobbet?


Känsel

Superkänsel kan säkert vara bra om man tycker om du gillar smärta, vem vill känna sig knockad av att en fjäril landar på kroppen?


Sjätte sinne

Men ett sjätte sinne måste vara oerhört bra eller hur, tänk dig att i förväg veta vilka nummer som dras på lotto, eller känna av precis alla spöken och andar som trängs runt dig i soffan?  Ja, naturligtvis vet du också när det är dags att en vecka i förväg beställa tid hos tandläkaren innan din tandvärk brutit ut, för att inte tala om när det är dags att ta farväl av dina vänner och beställa träfrack, annons och kanske rentav en liten marmorduva…


Slutsats

Min slutsats blir att det inte är helt fel att vara lite nästäppt, skumögd, lomhörd, duven och avtrubbad, egenskaper som förtjänstfullt nog oftast blir allt bättre med åren.

Det enda sinne som enligt mig behöver vara extra skärpt för att stå ut i denna världen är nog vansinnet, vilket inte minst den här texten understryker.

 

 


Marknadsundersökningar

Det finns mycket konstigt ute på nätet och då menar jag inte bara den här bloggen.
Ta till exempel alla tramsiga marknadsundersökningar med frågor som till synes verkar rent ovidkommande men som antagligen fyller någon slags funktion.
Jag är med i ett antal sådana, lockad av möjligheten att samla tillräckligt med poäng för trisslotter eller få en liten slant för besväret, frågan är om det är värt det, jag har verkligen inte blivit rik eller fått något märkbart tillskott i kassan.  Ofta har jag undrat över vilka det är som sitter och hittar på dessa frågor… Exempel på frågor som ställs kan till exempel vara huruvida du tycker att en viss dryck, ett visst godismärke eller pulversoppa ger dig njutning, höjer din totala livskvalitet och får dig att känna dig hipp och modern, sådär allmänt… bara för att det är en ”så häftig design …” man kan också få den mycket märkliga frågan om en godis, läsk, fryst färdigrätt eller pulversoppa ger dig ökat självförtroende, allt graderat i skalor.  Hallå! Är jag korkad om jag undrar hur i hela friden en fryst portion potatis med torsk ge mig extremt mycket större självförtroende?   Jag trodde i min enfald att man istället fick ökat självförtroende av att själv kunna laga hela sin maträtt från scratch… 

Nyligen så besvarade jag ett antal högintressanta  och relevanta frågor om buljong och pulversoppa, efteråt så fick jag som vanligt leka en stund med skraplotter (skrapa med musen på en virtuell lott), ett s.k. Instant Win …  Får man tre likadana summor så vinner man inget men får chansen att ge ett bidrag till en välgörenhetsorganisation och delta i ett annat större lotteri.  Lotteriet ifråga (det egentliga), som lär finnas någonstans i cyberrymden (? )har jag aldrig vunnit på, förresten, har någon överhuvudtaget vunnit på detta s.k. lotteri? Däremot har jag alltid ”vunnit” på själva lockbetet,  Instant Win, … och det börjar bli uppemot hundra raka vinstlotter eller mer… Finns det någon som förlorat på Instant Win??? Varför finns Instant Win??? Verkar lika meningsfullt som när en internationell postorderfirma i diverse skönhetsprodukter alltid sätter sina kunder i arbete genom att låta dem riva av och sätta små klisterlappar på ordersedlarna. Har ni inte sett dem så har ni gått miste om något häpnadsväckande onödigt i terapiväg.

Platsannonsen...

Ett företag som bl.a. sysslar med skadedjursbekämpning sökte en medarbetare:
-Vi tror att du är snabb och duktig på att ta tag i saker och få dem gjorda…

Ehh… alltså ska man springa ikapp råttorna eller getingarna, fånga dem med händerna och … tja… strypa dem, eller??



Fångad av lokal-TV…

… Och plötsligt så är han där med filmkameran riktad mot mig…
-Vi är ute och filmar smultronställen för våra tittare, säger han så käckt... och där står jag och inser att det vore väldigt pinsamt att försöka fly…
Tänk så mycket man hinner tänka i ett sånt läge men ändå så lite man hinner agera … Jag hann tänka att smultronstället fanns i diket på andra sidan vägen... men mer hann jag inte tänka … för då kom skjutjärnsfrågan:
- Och du heter?

Rösten tycktes komma från själva videokameran stirrande på mig med sitt enda öga endast en meter från mitt ansikte.. Jag visste inte vart jag skulle fästa blicken någonstans...  så nära var kameralinsen att jag ofelbart skulle bli vindögd om bägge mina ögon skulle samsas där i den lilla cirkeln, men som sagt, nu var det namnet...
Yes, Give me five!! Mitt namn kom som på beställning ner från hjärnkontoret och nu skulle svaret levereras till videokameran som tittade stint på mig med sitt enda och onda öga…

Hallå! Hallå där min tunga, dags att arbeta!! Men... all den agility som tungan genomgått med kyrkokören på torsdagarna i åratal var helt borta, glömda, gömda, undanstoppade och putsväck. Där låg tungan som en död köttklump i munnen, eller en osmaklig seg biff påtvingad en ärad matgäst som inte vet var och hur den bäst kan avyttras…

Efter hårda förhandlingar mellan hjärnan och tungan blev kompromissen:
- Blääb Sknjeälnbloabbo...

Efter det hårda arbetet lade sig tungan död och torr ned på sin bädd igen... men knappt hade den gjort det förrän nya ännu värre frågor kom: - Var någon stans var vi? Tider, Vad fanns att se osv osv… Svaren på alla dessa frågor blev:
- Skliaäääv gnurrflubb kalahala allaballahoppsan sklurrr och väääs!

Nu kan man ju tycka att det går att redigera bort det felaktiga, det konstiga. Till exempel läsandet från en upp och nervänd broschyr, dumflinet, tystnaden och alla eeehhh ähhh. Men nej då, det var så bra som det var försäkrade regissören.

Ridå.

Men då… som en räddande vision från ovan kom jag osökt att tänka på en annan förvirrad person i en ännu mer utsatt och oförberedd situation och med ett ännu mer pinsamt resultat… George Bush den 11 september 2001 då hans reaktion filmades i en skola när han fick reda på attentatet. Vem skulle inte ha problem att ta till sig den informationen och samtidigt se intelligent ut? 
Dessutom gick den sändningen ut över hela världen till skillnad från kanske några hundra eller ett par tusen som ser och bryr sig om mina sklurrr gluäffs i Lokal-TVn!

Så åker han iväg i TV-bussen förvånansvärt nöjd och belåten och med ett ryck vaknar tungan och undrar vad som har hänt och varför den inte fick vara med…


Välkommen till min nya blogg!

Här börjar vi med en rivstart... en fluga flög förbi här, uppslukades så till den grad av detta inlägg att den tiondelen av sekunden senare slog sitt huvud mot fönsterrutan.. och igen ... och igen  osv


RSS 2.0