Vem bryr sig om en gammal fläskbit?

I ett hörn i livsmedelsbutiken ligger en kryssad fläskbit, halva priset kort datum, står det. Jag betraktar den en stund, nästan med ömhet. Som långtidsarbetslös känner jag sympati med fläskbiten men så kommer vi också förmodligen bägge att sluta vår marknadssejour på samma sätt, dumpade och till sist kasserade. Fläskbiten och jag är tvillingsjälar. Fläskbiten har suttit på en gris som offrat sig för vår skull, det var meningen att den skulle ha funnit nåd inför hungriga ögon och hedrats med en plats på tallriken för längesen. Istället ligger den här, dumpad och kryssad… kanske är det någon ser på den med löje eller avsmak, vem vill sätta tänderna i en gammal fläskbit?

Fläskbiten som suttit på en gris var en gång en del av en högst levande och högkvalitativ Pigham-gris. Nu ligger den stilla i väntan på förintelsen, till skillnad från mig förväntas den inte skutta runt och annonsera sig själv som aptitlig förstaklassvara eller försöka tränga sig in igenom hopknipna läppar. Det är bara detta som skiljer oss åt, fläskbiten och mig. Jag har visserligen ett av arbetsmarknadens ristade kryss i pannan, men skall ändå till det yttersta försöka dölja det och framhäva mig som attraktiv och aptitlig.. Ja, egentligen så borde jag klassas som fräsch… datumet går inte ut förrän om 15 år, men på arbetsmarknaden räknas man ändå som skämd… Ja, om man nu inte råkar vara en mänsklig motsvarighet till oxfilén förstås,  och redan ligger i ett fint kylskåp tillsammans med andra delikatesser.

Vem bryr sig om en gammal fläskbit så här på undantag och i utanförskap? Varför ligger den där och ser dum ut?
och vem bryr sig om en långtidsarbetslös, en uteliggare, eller annan av marknadskrafterna ointressant bit kött? Ingen
Varför gör man sig inte bara av med dem? Ja, varför?
Förmodligen får fläskbiten ligga där på nåder tills den blir grön eller förflyttar sig själv därifrån, därför att vi blivit uppfostrade att försöka ta tillvara allt och att det är slöseri och omoraliskt att direkt kasta bort den.. kanske kan man göra en liten vinst på den, eller minska förlusten. Precis samma gäller för överblivna köttbiten människa.

Så plötsligt… kommer en gammal fattigänka med rullator sakta hasande fram…  fumliga fingrar och skumma ögon granskar fläskbiten, och plånbokens innehåll , och med en suck lägger hon ned fläskbiten i rullatorns korg tillsammans med två stycken i plastpåse noggrant utvalda potatisar.
Veckans mat.

Sakta går jag därifrån, plågsamt medveten om att en gammal fläskbit fann sin köpare före mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0