Onkel Tom och AF

Idag tar jag med mig arbetsförmedlingens intervjufrågor bakåt i tiden med hjälp av en tidsmaskin, närmare bestämt till den amerikanska södern på 1800-talet. I likhet med dagens Sverige så fanns där också arbetare som ”stod lite vid sidan av” … eller skall vi vara så vågade att vi säger att de levde i utanförskap.. eller kanske rent av ta till det förbjudna ordet .. slaveri... Ja, så kan vi mycket väl göra, eftersom det på den tiden inte fanns något intresse av att dölja denna ”arbetsform”. Låt oss nu använda oss av arbetsförmedlingens genomtänkta och rättvisande frågor även här, för att påvisa slaveriets förträfflighet. Lyssna! De sjunger ju och verkar glada, bomullsarbetarna, men så får de ju också göra en motprestation för sin mat och göra samhällsnytta.

Vi börjar med att besöka en förtjusande liten bomullsplantage i Georgia där vi fått nådigt tillstånd av farmaren Southwall att intervjua trotjänaren Tom..

Fråga 1. från arbetsförmedlingens intervjufrågor om Fas3, ställd på nytt till bomullsarbetare Tom:

1.Hur bra är/var uppgifterna på din fas 3 ”sysselsättningsplats” anpassade efter dina behov?
Tom funderar... -Tja, min Herre har ju haft godheten att ta hänsyn till min höga ålder och låter mig slippa det tyngsta arbetet så ”Massa” har varit god mot mig.

2.Upplever du att arbetsuppgifterna är/var meningsfulla?
- ”Massa” har sagt att han inte skulle klara sig utan oss så nog är arbetet meningsfullt..

79 procent av alla intervjuade bomullsarbetare svara samma sak. Jag intervjuade 2 procent av samtliga bomullsarbetare.

3. Tror du att arbetsuppgifterna skulle ha blivit gjorda om du inte hade gjort dem?

Tom säger: -Nej.

4. Vem tror du skulle gjort dem?
Tom säger: -Någon annan ”nigger”.

5.Är du nöjd med fas 3 platsen?
Tom säger: - Ja, det måste jag säga. ”Massa” är snäll och slår oss inte och vi får äta oss mätta varje dag.


8 av 10 slavar svarade ungefär samma sak och behövde därför aldrig besvara frågor om eventuellt missnöje. De tjugo procent som ändå hade invändningar klagade bland annat på att de fick arbeta för mycket, blev piskade, kände sig ofria och andra bagateller. De var ju ändå en så liten minoritet och kan inte anses vara representativa för slavarna.

Sedan lämnar jag in intervjuresultaten till olika sydstatstidningar. Det blir perfekt för dom att kunna publicera resultatet med tanke på den kritik från nordstaterna som fick allt större spridning. Löpsedlarna nästkommande dagar lyder som följer: ”Orättvis kritik mot slaveriet”, ”8 av 10 slavar är nöjda ”, ”Slaveriet bättre än sitt rykte” och så vidare...

Det jag däremot aldrig kommer att få veta är hur bomullsslaven Tom på natten ligger och funderar över sitt liv.. Drömmer om starka fria män.. sin förfader hövdingen som hellre lät sig dödas än förslavas.. Han drömmer omöjliga drömmar... drömmar om frihet... Han hatar sitt slaveri, men det får vi aldrig veta.. och vem bryr sig, vi har ju bevisat att 8 av 10 slavar är nöjda med sitt liv.

Hade Lincoln ändrat sig efter denna fantastiska utredning månntro?
Jag tror inte det Lincoln var en intelligent man.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0