Bara för att man KAN...


För inte alltför längesedan var det vanligt att folk höll sig med guldfiskar i små guldfiskskålar, där fick den stackars fisken simma runt, runt, kanske i åratal i mer eller mindre syrefattigt vatten och i en undermålig miljö… Varför gjorde människor så? Jo, därför att de kunde och för att det passade deras syfte (i det här fallet var fisken inte en fisk utan en dekoration).

De många guldfiskarnas olycka var att de i sin uthållighet inte hade förstånd att dö snabbare… istället trodde många guldfiskägare att fisken trivdes bra i sitt lilla syrefattiga fängelse eftersom den simmade runt så glatt och lät sig väl smaka på det som bjöds.
Människan kunde göra så och gjorde så. . Tills det gudskelov uppdagades att det inte var en djurvänlig miljö.

Människor gör saker mot varandra också, och helt uppenbart är huvudanledningen just detta att man KAN göra så och för att det passar vissa syften. Exemplen är många på vad man KAN göra och det som mest är uppmärksammat i dagarna är vad som görs i vinstbefrämjande syfte i äldrevården, just för att man KAN.

Ett annat, mindre känt fenomen på vad folk KAN göra är att slå två flugor i en smäll… eller snarare slå den ena flugan sönder och samman, samtidigt som man matar den andra med ett wienerbröd.
Nu talar jag om Fas 3 och ni får själva lista ut vilken fluga som är vem…

Alla vet att vi finns men få vill veta av oss … vi 50 plussare som tragglat länge i arbetsmarknadens ökenland, bollade mellan mer eller mindre fantastiska och fantasilösa åtgärder. Under tidigare socialdemokratiska såväl som borgerliga regeringar har vi varit föremål för detta. Många utav oss som nu befinner oss i alliansregeringens skapelse Fas3 har en gång i tiden börjat vårt arbetsliv med dåtidens beredskapsarbeten. Dessa var i många fall en direkt väg in till reguljärt lönearbete och under den halvårsperioden utgick en lön, som det i många fall klagades på men som var riktigt hög jämfört med den aktivitetsersättning som ges för liknande arbetsuppgifter inom Fas3 under Reinfeldts regering.  Beredskapsarbetena var A-kassegrundande och förutom tidsbegränsningen var det i princip ingen skillnad mot en vanlig anställning. Samma sak med plusjobben, de var visserligen en nedtrappning jämfört med beredskapsarbetena men gav fortfarande avsevärt bättre villkor än dagens Fas3 som ställer människor i ett direkt ekonomiskt och socialt utanförskap.

Alla vet om kritiken mot Fas 3, men få, väldigt få tar den till sig. Tvärtom så försöker man styra opinionen med riktade undersökningar likt den arbetsförmedlingen genomförde för en tid sedan, där man ställde en fråga utan helhetsperspektivet placering – arbetsuppgift - ersättningsnivåer. Här räknade man bort samtliga som var nöjda med placeringen och arbetsuppgifterna innan frågorna om ersättningen togs upp, endast de som redan var missnöjda med allt fick yttra sig vidare…
I vilka andra sammanhang gör man detta? Vem godtar överhuvudtaget en anställning på full tid med halv lön, utan semesterersättning och högre skatteskala än arbetskamraterna på samma arbetsplats? Svar: Endast den som är nödd och tvungen.

Åter till oss 50 plussare... Vi har kanske mellan 10-15 år kvar på öppna arbetsmarknaden, vad har vi kvar att hoppas på?
Somliga av oss har vid det här laget gått arbetslösa i åratal, fullt friska, intelligenta människor som ratas av en sjukt åldersfixerad arbetsmarknad kombinerad med andra faktorer som är mer eller mindre relevanta. Det som kvarstår och är sant efter all dissekering av orsak och verkan är ändå x antal människor som inte ser något ljus i tunneln.
Utbildningar?
Många av oss har redan relativt hög utbildning och med rätta frågar vi oss hur den ena eller den andra utbildningen kan hjälpa oss. Utbildning kan visst vara ett alternativ för somliga men knappast för alla.
Ändå verkar just detta vara enda halmstrået för oss ur denna hopplösa situation, måste det vara så?

Jag menar: Jag är ett livs levande exempel på ett stycke arbetskraft, en köttbit 51 år, ratad av reguljär arbetsmarknad men funnen mycket god och kunnig när jag inte kostar pengar.

Är det bara jag som tycker att detta visar på ett stort fel någonstans?
I ett land där uppenbarligen arbetslinjen gäller och arbetsuppgifter finns i mängd, där springer stressade löneanställda runt i panik och hinner inte med hälften av vad de skall göra på grund av att deras kollegor vid tidigare tillfällen sagts upp på grund av ”arbetsbrist”. Hur många far illa psykiskt och fysiskt av detta? Kanske så illa att de blir oförmögna att arbeta … uppsagda, utförsäkrade och till sist… Ja, just det..
Och där någonstans mitt i allt kaos… går vi i Fas3… och antingen får vi göra rent trams som att måla nymålade stolar och virka utan garn… eller alternativt göra riktiga arbetsuppgifter. Oavsett vilket så utgår endast aktivitetsersättning utan jobbskatteavdrag, semesterersättning eller ersättning som går att leva ett normalt liv på.
Samtidigt med detta så har vi 50 plussare att söka arbete över hela Sverige, vara beredda att riva upp hela familjen, boendet, sälja bort allt med förlust, riva upp allt socialt liv för kanske ett vikariat, eller ett jobb där du som sist anställd sparkas vid nästa dipp i konjunkturen. Hur många tror på detta som en bra lösning, och är det ett rimligt krav rent mänskligt?  Bör inte detta vid vår ålder ses som en frivillig möjlighet och inte ett oavvisligt krav. Var finns förnuftet och den personliga hänsynen?

Jag ställer frågan igen… Är det bara jag, ett gäng Fas3-kollegor och en handfull människor som ser ett stort fel i allt detta?

Lösningen finns där mitt framför ögonen på var och en som är villig att se den.
Vi har ett otal olika ogjorda arbetsuppgifter varhelst det finns människor som är överhopade av arbetsuppgifter och är tacksamma för hjälp… (Läs tacksamheten över gratisarbetarna)
Säg mig: är världen fix och färdig?… finns det inga planer, visioner mer?
Lämnas ingen plats efter de som går i pension?
Och vem tusan äter upp samhällets pengar? … om inte någon … varför ser jag då allt fler som konsumerar upp dem?
Och varför föds barn när även de blir 50 år en dag och till sist kanske även 100 och kräver vård?
Och varför anses inte vi mitt i livet och som inte har en fin social status, ha något att säga som är värt att ta till sig… bara sådär från själva livet?
Vem är rädd att höra sanningen?

Vem ser ett stort fel i detta?

Förlåt utsvävningen…

Sverige ger idag bort drygt 5000 kr varje månad till varje anordnare som kan förmås ta emot det stycke skämda kött som vår regering tydligen anser att en Fas3-person är.
En guldfisk i sin skål som förlorar färgen kanske spolas ned i toaletten, vi arbetslösa i största allmänhet och 50-plussare i synnerhet spolas ned i den bottenlösa avgrund som kallas Fas3 och en tillvaro där du som 50-åring har att se fram emot ett byte av anordnare efter varje tvåårsperiod.  En tillvaro i ständigt tilltagande ekonomisk misär och där du bara kan följa med i konjunktursvängningarna som åskådare. Som sist i kön hinner du inte ta plats på arbetslinjen igen innan dörren stängs på nytt. Detta är ju en krass verklighet för många av oss redan idag.

Varför inte använda dessa 5000 kr plus aktivitetsersättning till en lön åt alla dessa människor som man behandlar enligt ovanstående bara för att man KAN göra det?


Jag nämnde om fisken som inte var en fisk, utan en dekoration..
Här har vi människor som inte får vara människor utan är förbrukningsvaror och investeringar

Människor KAN vara djävliga både mot sin egen och andra arter, men säg mig… måste man göra saker man kan göra? Hur skulle det vara om man också tog till sig den tanke som återfinns i de flesta etiska läror och religioner… Den gyllene regeln?

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem

Jag tycker att vi bör tillämpa denna regel på alla våra medvarelser oavsett om de är djur eller människor.

Var och en som på allvar funderar över denna gyllene regel bör upptäcka att man helt enkelt INTE KAN göra vissa saker, rent mänskligt, moraliskt och etiskt.

För inte vill väl du att någon skall…
Välja pengarna före omtanken när vi talar om just DIN utsatthet som gammal, sjuk eller arbetslös utan att DU får ut något annat än isolering, förnedring, fattigdom och lidande?

Arbeta utan skälig lön… Vanvårdas… Glömmas bort… Gömmas… Ignoreras …

Allt detta är inte endast möjligt utan det utförs också, i stor och växande skala…
Bara för att man helt utan hämningar KAN.

Snälla… KAN vi inte behandla varandra med värdighet och respekt istället?



Kommentarer
Postat av: Helena Börjesdotter

Ja vad ska man säga, jag har agiterat MOT regeringens (ursäkta) utrensningspolitik a lá 2:a världskrigstaktik länge. Nämner ingen speciell person, men...



Jag hade en äkta tro på välfärden i Sverige och var stolt över vårt land. Det har gått över, kan jag säga :(



Kan man inte - som du säger - ta dessa 5000 kronorna, ge dessa till er, sätta in er i vården som sällskap till patienter/vårdtagare. Ge dem vatten, lyssna på dem, de kanske får skratta lite mitt i eländet, vara sällskap vid kaffet.

Läsa läxor med ungdomar efter skoltid eller under håltimmar.



Detta är ju i alla fall inga arbetsuppgifter någon utför idag. Då gjorde man ju två flugor på smällen.

Ni får en anständig peng att leva på OCH ni gör något värdefullt!



Jag fattar inte HUR man - idag - kan starta ett företag på idén att konstruera hittepåjobb åt folk som går på socbidrag, jag menar inte hur, jag menar - hur f-n FÅR man??



Jo för att det sitter människor vid makten som inte ha ett uns av empati. De lider av sjukdomarna: hänsynslöshet, egoism, makthunger, girighet och med ett kryddmått ren cynism. Ta död på folk så kostar de inget och vi kan höja våra löner och vara fisförnäm statsminister som inte ens kan närvara för att be om ursäkt till misshandlade vanvårdade fosterhemsbarn!!!



Bah!!!



Skämmes borde de, men det är väl det ENDA de INTE KAN :(

2011-12-05 @ 20:07:32
URL: http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/
Postat av: Nele

Det här, Benfred, är det bästa jag har läst på väldigt, väldigt länge. Och jag önskar att många fler fick läsa dina ord så att kanske, kanske några flera skulle FÖRSTÅ hur det är att vara långtidsarbetslös i dagens Sverige. För de flesta verkar inte bry sig det minsta. Jag törs inte längre prata om min situation, för människor verkar tycka att jag gnäller. Antagligen är det så att många inte tror på det man säger just för att det är så illa att det är obegripligt ATT det är på det här sättet. Att arbeta heltid för inte ens 50 kr/timman, utan semester, utan jobbskatteavdrag, utan pensionspoäng, utan människovärde och utan ett uns uppmuntran eller bekräftelse på att man gör något bra. Istället blir man bespottad av riksdagsledamöter, medmänniskor och media. Man blir kallad lat och socialt inkompetent. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström anser att vi måste ha vår "sysselsättning" för att lära oss att gå upp på morgnarna och lära oss att fika tillsammans med andra. Jag är psykiskt knäckt och jag tror inte att jag nånsin kommer att få ett jobb igen. Det finns inget ljus i slutet på tunneln, bara en tjock betongvägg.

2011-12-05 @ 20:17:29
Postat av: Liz

Bra formulerat Benfred!

Men Helena Börjesdotter: Några av oss arbetslösa kanske kan tänka sig jobba med något annat än i skola/äldrevård... Tycker man ska ha ett intresse för att jobba med människor för att det ska bli bra. Det finns ju t ex föreningar där man kanske redan är engagerad och skulle kunna göra en bra insats. Alternativt annan kommunal/statlig verksamhet som behöver fler anställda.

2011-12-05 @ 21:15:12
Postat av: Helena Börjesdotter

Absolut Liz, det var bara exempel på vad man istället skulle kunna göra än att sitta och virka utan garn hos en anordnare.

Det finns så många saker man skulle kunna göra utan att man tränger ut ett befintligt jobb och som känns betydligt bättre för de som måste sitta där.



Själv hann jag få min sjukpension innan den här regeringen kom till makten, så jag "sitter säkert"



Jag har sluppit hela den här karusellen. Har dock varit sjuk ett helt liv och också "varit placerad" och ingen arbetsgivare som velat ha mig.



Jag menade då och menar nu att det måste finnas andra sätt man kan göra det här på, alltså hitta en plats som är meningsfull för utförsäkrade och sjuka - som dessutom inte tar värdigheten ifrån människorna.



Benfred pratar om kött och jag vet precis vad han menar, jag har sjuka vänner som också känner sig som en ifrågasatt köttbit, som man i värsta fall kokar hundmat på eller slänger till räven.



Under ett och ett halvt år hade jag en halvtidstjänst med lönebidrag på datortek/ arbetscentrum. Vi jobbade med långtidsarbetslösa och deltidssjukskrivna. Vi hade möten varje vecka där dessa kunde ge sina förslag till - som det då hette: projekt.



Vi hade våra löner och de fick a-kassa. Det vi egentligen gjorde var att utveckla ALU:n som väl hade vissa likheter med FAS3. Det VI ville var att hitta områden som de inskrivna kunde känna var meningsfulla. Nu var ju AC/Datortek en åtgärd också, men då hade alla i alla fall en varsin röst.



Det kom fram många bra förslag såsom:



En träverkstad där man kunde göra blomlådor till bygden, eller sparkar att sälja till förmån för BRIS. Det hamnade ju under konkurrensklausulen, men att få väva, snickra, odla grönsaker, läsa för barnen på dagis, hålla en gamling i handen, plocka bollar på golfbanan.



Jag vet inte, men det MÅSTE finnas andra sätt att behandla människor på!

De skulle ju så stort plocka bort utanförskapet och bidragsträsket. Men det är ju värre NU!



JAG känner mig mindre utanför som sitter hemma mest hela dagarna alldeles ensam, men jag vet att jag slipper gå igenom vad ni går igenom nu. Det gör mig lättad för egen del, men ändå heligt förbannad för att de utsätter mina sjuka vänner för förnedringen de får utstå.



Jag har just aldrig hatat, men det finns vissa tendenser till det nu...

2011-12-05 @ 21:44:59
URL: http://boerjesdotter.blogspot.com/
Postat av: Marita Alberthsson

Mycket bra skrivet samt många bra kommentarer. Detta ska jag försöka skriva ut och delge min handläggare på AF. Eftersom jag har svårt för det där med att "spara" i mappar" osv. undrar jag om det finns möjlighet att få detta överfört till min angivna mailadress??

2011-12-06 @ 15:01:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0