Fas 3, fogliggörandet


”Det blir mer lönsamt att arbeta och lättare att anställa
Från den 1 januari 2007 införs ett särskilt jobbavdrag som tydligt gör det lönsamt för låg- och medelinkomsttagare att välja arbete före bidragsförsörjning”

(Ur alliansens budgetproposition 2006)

Förolämpning från högsta ort
Lägg särskilt märke till orden, ”att välja arbete före bidragsförsörjning”…
Det man säger är otvetydligt att arbetslösa väljer bidragsförsörjning framför att välja arbete, som om det fanns ett val… som om vi arbetslösa dagligen nekar  jobb som vi erbjuds…

Varför reagerar vi inte hårdare på dessa ord? Varför tar de flesta utav oss stillatigande emot den förolämpningen och kränkningen?
Märk väl att dessa ord och denna människosyn kommer från vår folkvalda regering och  inte ifrån våra otaliga, anonyma belackare på internet.

Vad vill regeringen säga med detta? Kanske är denna förolämpning från regeringen  en rest från den människosyn som  rådde bland gångna tiders auktoriteter bland de högre stånden, adel, präster och borgare?  Jag tycker mig nämligen i alliansens politik kunna se  en gammaldags fostrande och luthersk bestraffning av de människor som måste hållas fogliga och lydiga överheten.Visst kan vi här också se likheter med skamvrån och örfilen som delades ut till den  ”lata” och obegåvade eleven när farfar var ung?  Tanken verkar inte alltför långsökt för när man läser de åsikter om bidragsparasiter som förekommer i insändarspalter, framförallt på webben. ”Latoxarna skall lära sig veta hut och göra rätt för sig”, jag då förstår man att den lutherskt stränga filosofin lever kvar djupt i vår svenska folksjäl, även bland dem som knappast skulle hört hemma i den gamla tidens aristokratiska salonger.

 

Det högsta målet, fogliggörandet
Intressant är att själva bestraffningen, fogliggörandet,  i sig verkar vara ett långt högre mål för regeringen än att hjälpa själva människan tillbaka till ett arbete, för inte tror väl regeringen att man genom olika slags repressalier kan få människor tillbaka till arbetsmarknaden?  Inte tror man väl seriöst att hundratusentals människor frivilligt väljer att leva i ekonomisk och social misär, att de måste trampas på och utsättas för psykisk och ekonomisk press för att ”välja” något annat? Jag lämnar svaret på den frågan öppen till den som vill svara.

 

Metoderna, fasorna
Metoderna man använder för att bestraffa oss arbetslösa är i många fall djävulskt raffinerade, som om man mitt i all denna till synes tanklösa idioti, hade en slags slutlig lösning på problemet  ”olönsam människa”.


Tag detta med fasorna som exempel. Med fasorna menar jag de tre olika faser som ingår i jobb och utvecklingsgarantin.  Smaka på ordet garanti förresten, menar man verkligen att man garanteras antingen ett jobb eller någon typ av utveckling? Jag tycker att det låter som ironi, då verkligheten oftast resulterar i avveckling snarare än utveckling.  En garanterad avveckling.

De två första faserna 1 och 2 skall bland annat ge praktik eller utbildning och eventuellt  coachning. Hur många av de arbetslösa har överhuvudtaget fått någon egentlig, handfast hjälp i de två första faserna? Hur många har istället blivit informerade om de knappa resurser som finns och att de inte är prioriterade för att gå en utbildning, som i och för sig inte ens finns?

Sen har vi den sista fasen, Fas 3 eller den fasansfulla trean som den numer folkkärt kallas, som trots växande kritik ändå tycks få leva kvar som slutstation på arbetslivet för ett snabbt växande antal långtidsarbetslösa.
Här skall de arbetslösa, som det heter, göra samhällsnyttiga sysslor som ej får konkurrera med på marknaden befintliga arbeten. Alltså pyssel sysslor.  Med andra ord ett led i idén, trampa på, förminska.

Här får man i bästa fall leva på aktivitetsersättning, högst 680 kr/dagen före skatt, många har betydligt sämre. Fas3 pysslaren har ingen semester, utan endast 20 dagars frigång med plikt att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen.

 

Är det någon som ser ljuset i tunneln?


Trivsam tvångspyssla?
Vad är meningen med denna vistelse i Fas3?  Skall den ge oss arbetslivserfarenhet? … kontakter? …meriter?  …eller vad?
Endast ett  försvinnande litet antal av de som går in i ”evigheten” Fas3 kommer ut därifrån och till ett fast lönearbete. Rätta mig om jag har fel.

Luktar det bestraffning? Jag tycker det.

Vi har alla ingredienser i häxbrygden,  arbetsläger (pysselläger),  skuldbeläggelse och inlåsning.

Är detta sanningen eller ljuger, överdriver jag?

Visst finns det många som trivs i detta fas3, det är jag medveten om och det finns naturligtvis pysselsättningar och placeringar som i sig själva kan vara trevliga likt en stunds nonsensprat utan mål och mening.

Men som jag sagt så många gånger förut så fanns det även slavar i amerikanska södern som trivdes med sin ägare och som till och med återvände till denne efter befrielsen, därför att de inte klarade av att leva som fria.  

Kan detta faktum försvara slaveriet?
Försvarar detta faktum arbetsmarknadspolitiken och själva idén bakom  fas3?

Svaret är Nej, Nej NEJ!!!

Kampen går vidare.


Kommentarer
Postat av: Gunnell

Det där är ett jäkla sätt att uttrycka sig, kan man säja... "... att välja arbete före bidrag"! Vad gör då dom företag som tar in FAS 3? Dom väljer BÅDE arbete och bidrag... Snacka om att både äta kakan och ha den kvar!! Deltagarna får varken eller...



Kampen går vidare, yes box!

2011-02-12 @ 11:43:19
URL: http://blog.st.nu/gunnells/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0