Den starkes rätt att tala.. eller…Därför skall ni tiga..



I riksdagsdebatten gick diskussionens vågor heta och skarp kritik framfördes från bägge blocken mot…osv.
Läs istället:
I riksdagen var bråket i full gång och det gnyddes och gnälldes högljutt inte minst från.. osv

 

Åsiktshierarkin är en oskriven men ändå tydlig lag som baseras på varje individs status i samhället alltifrån proffstyckarnas, politikernas och andra inflytelserika personers okränkbarhet. Att kalla statsministerns verbala motvilja mot bidragslinjen för gnäll istället för kritik är otänkbart för de allra flesta, även för medelsvensson.
Däremot är det mer eller mindre tillåtet att kalla den långtidsarbetslöses lika starka verbala motvilja mot exempelvis fas3 för gnäll istället för kritik. Du behöver inte vara särskilt mycket längre upp i hierarkin för att tillämpa gnällstämpeln på den du anser dig vara för mer än.  Varför?


Av egen erfarenhet vet jag att det knappast har att göra med hur man uttrycker kritik (eller gnäll som det blir i mitt fall som arbetslös).  Det spelar ingen som helst roll vilket språk som används eller hur saklig kritiken är så länge du skyltar med en låg social status. Din roll som en av de lägst stående i den sociala hierarkin bland arbetslösa, sjuka och andra utsatta grupper, den är att tiga, vara tacksam och samtycka till det som samhällets vinnare, med segrarens rätt har tillåtit eller ombett dig att göra. .  Det är helt enkelt en fråga om åsiktshierarki och den starkes rätt att forma och värdera sin omgivning efter behag. En osynlig, icke omtalad men ändå ständigt använd metod för att kringgå demokratin, ty den som är kväst och tiger, den samtycker.


Någon lär ha sagt att historien skrivs av segraren, vissst är det så.


Var finns välgörenhetsarbetarnas välgörare?



Inget ger mig idag så märkliga och tudelade känslor som de snabbt växande välgörenhetsföretagen.


Vad finns bakom visionerna?
Jag tänker att det åtminstone från början, hos de flesta utav dem lär finnas en idé och vision om en bättre värld, men säg mig, bakom visionerna vad finns där?
Vad är det som händer där i välgörarens tankevärld egentligen och hur får de egentligen ihop sina multipla och motsägelsefulla tankar så att de får den där varma fina känslan av att ha gjort något genuint gott?

För vad är det vi ser? Jag ser i alla fall en soppa utav utnyttjande mixat med välgörenhet… och vad är det alla inte ser men förstår finns? Jo, själva idébanken, en eller flera personer som gör en stor vinst på detta.
I den mån dessa personer visar sig utåt så är det enbart i rollen som välgörare, antingen för världens fattiga, eventuellt också  som socialt ansvarstagande sysselsättningsanordnare för personer som är långt ifrån arbetsmarknaden.

Egentligen så är detta otroligt smart och svårt att komma åt. Välgörenhet… det är och skall vara något gott. Tittar man sen lite närmare på arbetet så ser man att den ursprungliga godheten i form av trotjänarna, de frivilliga krafterna och, eldsjälarna som från början var aktiva i de ursprungliga  organisationerna, nu börjar bli lite till åren.. alltfler av dem försvinner med ålderns rätt från arbetet och det är verkligen inte lätt att värva andra frivilliga idag, det vet jag och varje aktiv föreningsmänniska.


Brist på frivilliga är ett stort bekymmer för varje organisation som bygger på ideell verksamhet, men för dessa välgörenhetsföretag stundar istället verkligt ljusa tider …ja, förhoppningsvis även för de fattiga, de som skall vara själva målet för verksamheten.. men mest för affärsmännen bakom organisationerna. De nya välgörenhetsföretagen växer nu upp som svampar ur jorden, varför? Är det verkligen behovet av att hjälpa eller någon annan drivkraft som är större?

De nya arbetarna

Du har kanske sett dom, de nya arbetarna i välgörenhetsföretagens butiker, många utav dem är ganska unga, andra är i medelåldern. Några utav dem är väldigt nöjda med att vara där och arbeta. Där finns  exempelvis hon som har en välavlönad make och som vill ha en trevlig syssla. Där finns han som har levt ett så tufft liv att han ser denna placering som något väldigt positivt. För honom är det nästan som på riktigt.


Men det finns också fler, där finns hon, den ensamma familjeförsörjaren som inte vet hur hon skall kunna betala räkningarna och ha råd med kläder till barnen. Där finns han som bara kan titta på medan bit för bit av familjens ekonomi och  materiella egendom fullständigt rasar sönder. Ändå får  de med välgörenhetsarbetet som extra pekpinne lära sig att de egentligen har det väldigt bra och enbart skall glädja sig, vara tacksamma för förmånen att hjälpa de som har det så mycket sämre. Lön? Du fräcke, det tar ju resurser från världens fattiga, har du mage att begära lön också?
Denna är de fattigas armé i dubbel bemärkelse , Fas treor, samtliga som grupp nedklassade, i än högre grad än de produkter de är satta att ta hand om.
Om du  till äventyrs inte vet vad en fas-trea är så är det en långtidsarbetslös person som är sysselsatt i jobb och utvecklingsgarantins sista steg, den maximala ersättning som där utgår för full tids arbete är 680 kr/dag eller ungefär 9000 kr netto per månad. Det finns de som tjänar betydligt mindre.


En pittoresk vas eller något att sitta på
Låt oss se på den andra gruppen, kunderna . Somliga är bara ute för att förströ sig, fika billigt och hitta någon pitoresk vas att sätta på spiselkransen.. Men sen finns de andra,  fattigpensionärer, arbetslösa, sjuka.. de som helt enkelt inte har råd att köpa sina möbler och kläder annat än på just välgörenhetsbutiken.


Med andra ord: De som arbetar i butikerna och väldigt många kunder har inget val.  De med jobbskatteavdraget däremot ser bara det trevliga, välgörenheten, omtanken att ta emot arbetslösa, fikastunden och de roliga grejorna som de fyndar.

Fas3 en affärsidé
Är det undra på att man känner sig schizofren inför detta? För tar du bort välgörenhetsaffärerna så tar du även bort hjälpinsatser för de fattiga…o ch du tar bort möjligheten för någon att köpa billiga kläder.
Men är det verkligen rätt att allt detta skall hållas igång med och vara beroende av att det finns arbetslösa människor i Sverige som arbetar gratis i åratal och som inte har något alternativ?
Jag tycker inte det, särskilt inte när jag förstår att somliga aktörer även har detta som en affärsidé. För varje arbetslös fas3-arbetare betalas nämligen ut 5000 kr/månad. Jag hoppas givetvis att dessa pengar går direkt till hjälpverksa mhet åt såväl arbetande som övriga fattiga, men misstänker att det är en naiv förhoppning.. Nej, jag vet inte vad jag skall tro på längre…


Tänk så ironiskt, de begagnade kläder som kommer till butikerna går till återanvändning och får en ny chans. Vad får gratisarbetarna som jobbar där, hur många utav dessa får chansen till ett liv med normal inkomst, semester och hopp om framtiden?


Värt priset?

Okej, jag tycker också att dessa välgörenhetsföretag har en bra och viktig funktion, förutom själva hjälpen till behövande, så är tanken också god att återvinna det som annars skulle kastas. Många människor  träffas,handlar billigt ,  fikar och har det trevligt i butikerna, men säg mig, skall det vara på bekostnad av att någon medarbetare går hem och gråter över obetalda räkningar?



Hillevis sköra människor

Den tunga bördan av fas3


Hallå där, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström!

Jag vet att du har väldigt svårt att ge svar på direkta frågor men jag kan ändå inte låta bli att ställa dem ändå, så viktiga är frågorna för oss arbetslösa som det gäller, och så frustrerande den tystnad du möter oss med.

De två fraserna
Tystnad var kanske fel ord för ljud kommer onekligen ifrån din mun så fort du får frågor om fas3, nämligen två repetativa fraser som du vid det här laget säkerligen mumlar i sömnen:…
”Vi måste komma ihåg att det är sköra människor vi talar om”…..
”Vi ger aldrig upp om en enda människa”….

This is it.

Vad man än ställer för fråga till dig Hillevi så säger du en av dessa fraser, om man inte sett bilder på dig skulle man tro att statsminister Reinfeldt utsett en papegoja till Littorins efterträdare.

Om man ställer en fråga om varför fas3 jobbaren skall arbeta gratis så svarar du genom den första frasen, ställer man  frågan om hur fas3 kan ses som en merit för en arbetsgivare eller överhuvudtaget kan leda till ett avlönat arbete så svarar du med nästa fras.

Jag blir nästan lite avundsjuk på dig Hillevi, med  tanke på att även många väldigt sköra människor med nedsatta  minnesfunktion bör  kunna lära sig ditt jobb, ungefär tjugo ord allt som allt. Jag antar att din inkomst är något högre än 9000 kr/månaden trots detta, rätta mig gärna om jag har fel.

Är alla i fas3 oanställningsbara?
Men låt oss nöja oss med det vi har, dina två fraser.. vad menar du egentligen med dem?
Du säger att det är sköra människor som går in i fas3.
Jag säger att du har fel om du tror att alla människor som går in i fas3 generellt sett skiljer sig märkbart från andra grupper på arbetsmarknaden.

Tillströmningen till fas3 går nu med rasande fart, det är lågutbildade, högutbildade, folk i olika åldrar, friska och sjuka. … om du med skörhet menar att man kanske inte mår så otroligt bra i själen efter att ha genomgått fas1 och fas2 utan kontakt med arbetsmarknaden, ja då har du givetvis rätt just på den punkten, men det innebär långt ifrån det vi alla tror att du menar, nämligen att personer i fas3 är oförmögna till arbete.
Jag hoppas verkligen att du inte menar så för då känner jag mig kränkt.

De som faktiskt är sköra
Naturligtvis så finns det även sköra människor som går in i fas3.. och där kommer nästa frågetecken. Låt oss åter se på din första fras,den om sköra människor. Än sen då säger jag, har inte alla människor som gör sitt yttersta för att arbeta full tid, rätten till en skälig ersättning?
De man kan kalla sköra personer i denna fas  har ingen väg ut och de ger sin värkande rygg, armar och ben eller sårade själ  till en anordnare som inte behöver betala dem ett öre för vad de trots allt uträttar. De har det ännu svårare än sina starkare kamrater i fas3 att komma ut på arbetsmarknaden. Säg mig Hillevi, blir de mindre sköra av att tyngas av dålig ekonomi också?

Du ger upp om människor
Din andra fras förstår jag överhuvudtaget inte, är det ett önsketänkande eller vision så kanske det är dags att praktisera den på riktigt. ”Vi ger inte upp om en enda människa” en anspelning på förra regeringens förtidspensioneringar förstår jag, men det dåliga som du såg idetta skall du väl i så fall vara med och styra åt rätt håll, men du och dina regeringskamrater har ju verkligen gett upp om varje enskild människa i fas3.

I mina ögon var plusjobben långt bättre och värdigare.

Du använder flitigt fras1 och fras2 när kommer din fras3 och vad innehåller den?

 


Fas3 en växande samhällsbörda


Till människans väsen hör ett behov av att lägga ifrån sig skuldbördan och detta är fullt förståeligt, vem vill bära omkring på den? Men en sak sak kan vi alla vara överens om och det är att ibland är mest rationellt att se bort ifrån skuldfrågan för att överhuvudtaget kunna gå vidare… Så vem bär skulden till arbetslösheten, är det samhället eller den enskilda människan, kanske en kombination?


… Nej, om vi istället lägger skuldfrågan åt sidan och ser krasst på det hela, så har vi nu en faktisk situation där visserligen jobben för tillfället blir fler, men också antalet långtidsarbetslösa.

Man kan välja, att som regeringen idag gör, blunda, sopa problemet under mattan (fas3) och fortsätta att betala ut bidrag till anordnarna av fas3.

Vi skall ha klart för oss att för varje ny människa som skrivs in i fas3 så har vi också en anordnare/arbetsgivare som får 5000 kr/månad bara för att ta emot en fas3-jobbare, detta betalas med skattepengar likaväl som övrig aktivitetsersättning.

Är detta vettigt och hållbart i längden, vad händer om antalet långtidsarbetslösa i fas3 fortsätter att öka till, låt oss säga, 100-200 000? Är detta ekonomiskt, praktiskt och framförallt mänskligt försvarbart?

Så vad skall vi då göra?
Här kommer människosynen in, vi kan välja att se och tro på en alltmer alarmerande epidemi av sjukdomen latoxe i Sverige. Vi kan fortsätta att som idag behandla denna, som man tror, illvilja till arbete med skrämskott och att göra det alltmer olönsamt att "välja bort arbete". Vad tycker ni, ser det ut som att detta fungerar, eller tror ni att det är så lockande att leva på högst 9000 kr månad att folk står på kö för att deltaga i jobb och utvecklingsgarantins fas 3?

Fas 3 innebär att du får jobba full tid med aktivitetsersättning på högst 680 kr/dag före skatt, denna inkomst är ej tjänstepensionsgrundande och du har ej jobbskatteavdrag. I fas3 får du ingen semester men du kan få frigång i högst 20 dagar, under den tiden skall du finnas tillgänglig när arbetsförmedlingen kallar. I fas3 får du inte konkurrera med övrig arbetsmarknad utan skall sysselsättas med annat. Hur detta kan ge konkurrenskraftiga meriter till en krävande arbetsmarknad vet jag ej, och inte heller hur dessa förhållanden sammantaget skall kunna skapa harmoniska människor med drivkraft.

Så ser det ut idag.

Hur skall vi då kunna få ut alla dessa människor till en arbetsmarknad som uppenbarligen inte kan eller vill anställa dem med villkoret, lön?

Tja, hade jag ett bra svar på detta så skulle jag förmodligen inte vara på väg in i fas3 själv, men visst har jag funderingar.

Om vi ser oss omkring, finner vi då ett färdigt och fungerande samhälle där alla behov är täckta eller ser vi saker som kan och bör utföras på riktigt? Kanske är somliga av dessa arbeten idag besatta av praktikanter som byts ut efter varv... Är det vettigt att dessa samhällsnyttiga sysslor inte betalas skäligt, bara för att man KAN låta praktikanter utföra dem?

Detta är svåra frågor som kräver nya tankar. Tankar där glömda ord som solidaritet, empati och rättvisa pockar på uppmärksamhet. Dessa ord vet jag att många idag mår väldigt illa utav... men..

Varför inte till att börja med att åtminstone reparera fas3 till något som inte enbart blir en gigantisk och växande belastning för samhället eller något som skrupelfria aktörer/entreprenörer ser en affärsidé i? Jodå, sådana finns redan idag.

Ett första steg är att ge människor en utväg, ett hopp.
En skälig lön och semester för utfört arbete gör att människor mår bättre .
En vettig uppföljning under fas3 anställningen med den tydliga sporren att ett väl utfört arbete där ger vidare anställning eller konkurrenskraftiga meriter.

Det sämsta man kan göra idag är att inte göra något alls, och detta gäller inte enbart oss arbetslösa.


Hur värderas du människa?

När du söker arbete så är det inte mycket om ditt ytliga liv som undgår arbetsgivarens granskande ögon, din ålder, utbildning, erfarenhet… ja, allt skall dissekeras. Inte så konstigt, tycker vi lite till mans, självklart så vill arbetsgivaren se till att den får rätt personer till sina lediga tjänster.


Men hur är det med intresset för din person om och när det blir dags att träda in i arbetsmarknadens åtgärdsprogram? Är det kanske så att du mer eller mindre raderas som unik person i det ögonblick du  blir arbetslös… Din ålder, bakgrund, kunskaper.. ja, allt som gör just dig till en speciell person blir plötsligt ointressant när det är dags för dig att åtgärdas

 

Kanske har du redan någon gång befunnit dig i en stor offentlig samlingslokal på arbetsförmedlingen där man samlat ett hopkok med andra av marknaden överblivna personer, där själva överblivenheten var det  enda gemensamma du hade med de andra personerna.
Kanske du även fick vibbar från någon dramaserie du sett någon gång på TV, där man under en naturkatastrof samlat ihop nervösa människor på liknande sätt. Nu hette katastrofen långtidsarbetslöshet..
Naturligtvis är det inte rättvist att jämföra en naturkatastrof med arbetslöshet, för alla människor förstår att en översvämning inte är särskilt trevlig  för någon som drabbas av den..
Långtidsarbetslöshet däremot… betraktas av ett stort antal människor som något självförvållat, självvalt och förkastligt, något som den arbetslöse själv har valt…


Okey… tänk dig åter till arbetsförmedlingens åtgärdsinskrivning… Minns du hur ansiktena på människorna såg ut? Kanske inte samma panik som på dramaserien men ansiktsuttrycken var ändå  förvånansvärt lika, nej till och med mer äkta än de du såg skådespelarna härma på TV, här fanns också ängslan, ilska och uppgivenhet  och du fick leta länge innan du såg äkta glädje…



Sen slussades du och resten av kollektivet vidare till, i förväg fastställda aktiviteter där 60-åringar fick lära sig stiga upp på morgonen och skriva CV och unga människor som aldrig haft ett arbete ålades att utvärdera sina erfarenheter från arbetslivet. Ett av historiens många läger där människor bland annat av ekonomiska och rationella skäl kollektivbehandlats.



…Så var det igår och så är det idag.. du suddas ut.

 

Hur tänker du under tiden du åtgärdas? Du har redan tidigare bevisligen fått negativ respons från arbetsgivare. Kanske är din ålder fel, eller utbildning… eller något annat. Men i åtgärdslägret spelar inte någonting  längre någon roll, det är redan självklart så att du förutsätts sakna marknadsvärde och ingen, ingen bryr sig längre om vare sig dina drömmar, kunskaper, din erfarenhet och de år på arbetsmarknaden som du ville och kunde ha haft. Det som är intressant är att du behandlas rationellt och efter ett fastställt mått av ”rättvisa”.

Hur skulle det vara om vi istället tog tillvara varje människas unika egenskaper. Den yngres entusiasm eller den äldres erfarenhet, allt som livet lärt oss eller förväntas lära oss… hur respekterar vi detta idag? ..och då menar jag inte bara i egenskap av lönsamhet på marknaden, utan även som något mycket värdefullare, vårt okränkbara människovärde.

Visst är det fullt möjligt att tillvara de kunskaper och den livserfarenhet  som vi har att ge varandra, och vårt samhälle, oavsett i vilken fas av livet vi befinner oss i .   Med andra ord, vi bör  löna och uppskatta allas våra förmågor  på ett juste sätt, det är vi skyldiga oss själva och kommande generationer, vi vill inte ha ett samhälle som bygger på utklassning av människor baserat på ett lynnigt , omänskligt och felaktigt lönsamhetstänkande .

 

 

 


Spott och spe...

Spottloska

Spottloska

Vi långtidsarbetslösa har, som många förstår (dock inte alla),  själva arbetslösheten att tampas med och allt som den medför i form av ekonomiska bekymmer mm. Det som lätt tappas bort i allt det praktiska  och ekonomiska tänket är själva själen, hur mår vi efter x antal dagar i utanförskap, gnuggade mot verkligheten? Det är naturligtvis individuellt. Ett litet fåtal finner sig mer eller mindre  väl tillrätta som arbetslösa, det skall inte stickas under stol med, men vad det beror på vill jag inte ens försöka mig på att analysera. Men den förkrossande majoriteten då? Eftersom jag själv är arbetslös sedan långt tid tillbaka och även varit arbetslös i perioder tidigare så har jag deltagit i många av arbetsmarknadens åtgärder och där träffat arbetslösa. Jag vet att de allra flesta mår mycket dåligt av arbetslösheten, den vetskapen har jag från min verklighet och den bygger på många människor genom årens lopp. Det ena ger det andra och det brukar vara en negativ spiral nedåt, tills orken och viljan tar slut.

En aspekt som jag personligen mår mycket dåligt av är alla dessa förutfattade och ibland, rent ut sagt, hatiska åsikter som vi får oss servererade i stort sett varje dag på webben. Vi kommer inte undan dem utan de ligger och pyr snart sagt under varje artikel  på webben som behandlar arbetsmarknaden, företagande, arbetslöshet och andra närliggande ämnen. Man hittar dem också på insändarsidor, alltid anonyma och ofta under diverse mästrande signaturer.
Här nedan följer en rad exempel som ganska väl visar hur tongångarna går ute i stugorna. Dessa kommentarer hittade jag enkelt och är bara en bråkdel av allt som finns på webben och tyvärr, folks tankar.

” Dom är lata j*vlar som borde få ändan ur vagnen, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva!”

” Letar kanske inte tillräckligt mycket....Kanske inte är villig att ta alla slags jobb”

” Jag kan aldrig tro att det är såå svårt att få ett jobb, de som är arbetslösa anstränger sig inte tillräckligt helt enkelt”

”det finns så många svenskar som inte visar framfötterna, som bara ligger hemma och tycker synd om sig själva. Självklart anställer man då hellre en duktig invandrare. Jobb är ingen rättighet det måste förtjänas”

”Varuhusen i centrala Stockholm är överfulla under vanlig arbetstid av ett icke arbetande frälse som går och driver omkring och tittar på saker”

”det är lögn att folk lider av att inte arbeta.”

”fråga en utanförskapare på landsbygden med vegamössa och snus i käften om han lider av att inte arbeta”

”På vår gata var 7 av 10 grannar förtidspensionärer / långtidssjuka med ingen som helst plan på att återgå till arbete.”

”många svenskar har gjort det till en kamp att slippa arbeta”

”Det är inte svårt att fälla lite krokodiltårar när kamerorna slås på och en rättvisejournalist vill bevisa att politiker är monster.”

”så det är dom förhatliga "arbetsgivarnas" fel när folk inte tar sig i kragen?”

” Usch för de där otäcka typerna på AF. De vill bara pracka på oss arbetsgivare skräpet för att slippa dem själva!”

Se där.. ett litet utdrag ifrån allas vår verklighet, som ni ser så gäller det att befinna sig i rätt ände av kedjan sändare-mottagare…

Men vad vill då alla dessa arbetande skattebetalare när de uppenbarligen är mycket irriterade på oss lata j-vlar, emotyper, utanförskapare (kärt barn har många namn)?
Uppenbarligen vill de något, annar så skulle de väl inte bevärdiga OSS tiden vid tangentbordet, eller??
Egentligen så borde de få svara på den frågan själva, men tar mig ändå friheten att spekulera själv.

Är de ute efter att hjälpa,  informera, driva på eller vad? Tonen i kommentarerna avspeglar något helt annat. Jag tror att det är människor som är missnöjda med sina egna arbeten och retar sig på att de ”måste” gå till sitt arbete, jobba och slita för en lön som aldrig räcker till, samtidigt som de bygger upp en bild av alla arbetslösa, hur de går hemma och drar benen efter sig och lever gott på bidrag.
En del utav dem har aldrig behövt gå arbetslösa. Det kan bero på flera orsaker, somliga har rätt utbildning, ålder, kontaktnät osv. medan somliga har andra egenskaper som alltid gör dem attraktiva på arbetsmarknaden.  Naturligtvis kan det vara lätt för en sådan ”selfmade” person att döma ut långtidsarbetslösa som lata, oengagerade osv.  

Här står alltid ord mot ord. Jag kan säga att jag har fel utbildning, fel bakgrund osv… men jag kommer aldrig att gå med på de förutfattade meningar som bygger på att jag VILL gå arbetslös.

Till sist vill jag säga detta till alla seriösa  tyckare och kritiker:  Ni tror så mycket om oss.. eller rättare sagt, ni tror att ni vet allt. Många utav er hatar kollektivismen och hyllar individens frihet, varför behandlar ni då oss som ett kollektiv, när vi i själva verket är unika individer, med helt olika förutsättningar? Jag får det inte att stämma, lika lite som jag förstår hur man tänker när man förminskar oss till ett intet, sänder oss till låtsasjobb utan utveckling som en slags, som man kallar det, ”motprestation” för att ha rätt till ersättning.
Samtidigt bundna vid skampålen, , knockade och nedräknade, förväntar man sig , nej man kräver… att vi skall vara parata och beredda, resa oss på nio och fungera  perfekt som om inget har hänt alls.

Den som förstår, dömer inte.


Fan på besök

Godkväll är det någon hemma?
själve Fan är mitt namn ej så snäll
Jag har ett så djävligt dilemma
Vem skall jag få pina i kväll
ja vem skall jag pina i kväll

Jag var till den rike och snåle
så cynisk! Jag lät honom vara
För jag är ju faktiskt Hin Håle
och vi hör till samma skara
ja samma djävliga skara

Sen fann jag en stor egoist
Man kunde faktiskt tro det var jag
Han sålde sin själ och fick frist
och framgång av jordiskt slag
ja framgång av jordiskt slag

Men smådjävlar kom till mitt öra
De väste, det finns ännu en dörr!
Så nu är jag här för att höra
ni känner väl mig ifrån förr
ja, ni har väl träffat mig förr?

Då stannar jag här mina vänner
Fy fan! Nu väntar helvetets strul...
Så djävulskt tillfreds jag mig känner
det här skall bli satan så kul!
ja här blir nog satan så kul

Bengt Fredriksson

Min själs tempel

Jag älskar skogen....
dess pelarsal är min själs tempel

Skogen dömer ej
den hyllar livet
det eviga
som ej dör

Frihet

Hellre vore jag den mus
som hedras av ugglans klor
än jag sakta vissnar
framför stängda mänskliga dörrar

Jag älskar skymnings skog
i prasslande förväntan

Månens hymn
av vemodig längtan
tidlös
oändligt vacker

Där vill jag sluta

Bengt Fredriksson

Lönedag

Arrogans
Nonchalans
Bonus

Empati
Sympati
Fonus

Bengt Fredriksson

Det skärpta vansinnet

Vi ser bortom stjärnor, planeter
från stort till minsta grand
granskar... tror på vår syn
... men ser ej en utsträckt hand

Runt jorden går vårt öra
vi vet hur rymden låter
... avlyssnar... tror vi hör
... men hör ej den som gråter

Vi anar hur börsen pulserar
och handlar, agerar på känn
Om fingertoppskänslan vi skryter
... men känslan för nästan.. finns den?

Lång är vår väg...
... så fåfängt trevande
Vi finner det döda
... men passerar det levande.

Bengt Fredriksson

Till denna värld

Till denna värld föddes jag…

för att se och synas
… snarare än bli synad

för att lyssna och bli hörd
…. snarare än avlyssnad

för att visa och bli visad
… snarare än anvisad

för att minnas och bli ihågkommen
… snarare än arkiverad

för att respektera och bli respekterad
… snarare än att få rätt

Till denna värld föddes jag…
för att leva
… snarare än att överleva

Bengt Fredriksson

Sminkad av vänlighet

Du står där i talarstolen
en politiker av format
så prydlig i skjorta och slips
med nål i 24 karat
Du ropar - Nu skärper vi tonen
de bortskämda skall vet hut!
Nu sänker vi bidragsransonen
på daltandet är det nu slut
Ja, på daltandet är det slut

Ditt liv är baserat på framgång
du vet hur man slår sig fram
All rätten äger den starke
se vanmakt och sjukdom som skam
Du spelar på egoismen
på mänskliga girigheten
Den råa kapitalismen
så sminkad av vänligheten
Ja, sminkad av vänlighet

Du är väl en mänska som andra
med känsloliv och behov
och innerst inne rätt trevlig
fast jag vet du lever på rov
Så cynisk bortom all sans
men en dag måste du falla
och då någon gång någonstans
skall rättvisan på dig kalla
.. till rättvisa för oss alla

Bengt Fredriksson

Arbetslös och frejdig

Håll dig putsad var beredd
tills den dagen du blir sedd
och håll själen livfull ren
tills den dag du står på scen

Håll dig vaken var ej trött
prisa dagen som dig fött
Dölj nu oron i ditt bröst
så får tjänstemannen tröst

Glöm att skulderna blir flera
sluta tänka, ignorera!
Vara glad nu, optimist!
Annars blir vår värld så trist

Ut nu plocka bär och sporta
annars kommer du till korta
Marknaden vill ej ta risk
köper blott en stark och frisk

Magen in och bröstet ut
alla sorger tar då slut!
Pigg och käck, ja rask seså!
Nu på jobbsök skall vi gå…


Bengt Fredriksson

Fågel med bruten vinge

Så ligger jag här med bruten vinge
en fågel störtad i dyn
En tid fick jag flyga nu ligger jag här
ser fågelsträcken mot skyn

Kanhända var allt en dröm
kanhända jag aldrig flög
Du vind som bar mina vingar
du lurade mig att jag dög

På marken som lovligt byte
tar resan sitt bittra slut
I rovdjurets käftar jag känner
att här har jag varit förut

Bengt Fredriksson

Näckrosdoft och sländevingar

Just där bäcken blir till å
vill jag följa ett sjösatt löv...
som drar bort i en stilla ström...
bortom oro och strid
bortom mänsklig tid
till gränslandet verklighet, dröm

I lugnande stråkars ton
på regnbågsskimrande vingar...
en trollslända svänger sitt spö...
och som magisk skänk
där i vattnets blänk
ser jag ljuset som aldrig kan dö

Där i skuggan under träden
just där näckrosdoften lockar...
vill jag stranda mjukt på ett blad...
och i lövskymd natt
hör jag månens skratt...
Tänk för min skull är han så glad

Och i evighetens vågor
bortom virvlande bäckars brus...
där tårpil av lycka gråter...
hör jag sävens sus
anar gryningsljus
och jag vill aldrig vända åter

Bengt Fredriksson

Den nakna sanningen

Du trodde varken på Gud eller Fan
nu står du där avklädd och skraj
En obekväm känsla för den som är van
att sprätta i slips och kavaj

På knä står du naken vid ljusets tron
ditt jordeliv gått mot sitt slut
Så långt från din jordiska sektor och zon
och cyniska, fräcka beslut

Säg... var finns nu dina pengar kära
som satte dig över trälen
och alla troféer som stod dig nära?
Se allt du har nu är själen

Från himmelsk tron så hör du nu orden
- Jag skänker dig nåd före rätt
Helvetet skapas av mänskan på jorden…
Hör sanning, se ljuset, din sprätt!

Bengt Fredriksson

Blodlöst hjärta

Blodlöst hjärta
mekanisk pump
omtankens blomma
en avklippt stump

Lämnad ligger
dumpad kropp
många suckar
besvärlig propp

Lågan flämtar
tynande svag
iskylans grepp
Sverige idag


Bengt Fredriksson

Vintermåne

Vintermåne..
Berätta för mig om timmar som flytt...
skynda! ..innan den bleka dagen dig målar över

Berätta om de grå svansarnas dans över snötäckta fält
och om den sorgsna sången ur vemodets strupar
just för din skull

Berätta om vandraren
fjättrad i vakenhet av orons tankar
men som förlöstes av himlens oändlighet

Vintermåne..
Berätta för mig om tysta vingar
och månskuggan som blev till svepning
för snötäckets barn

Vintermåne..
Berätta för mig om sången, stillheten
och oändligheten..
Skynda dig ty gryningen nalkas.

Bengt Fredriksson

Mitt egentliga personliga brev...




Hej arbetsgivare, detta är mitt personliga ansökningsbrev, det du aldrig får se. Så här får man inte skriva, du vet lika väl som jag att livet är en teater där alla har sina givna roller, du har din och jag min. Du vet också att de flesta ansökningsbrev normalt inte är annat än manus, där sanningar varvas med påtvingade floskler.

Jag har under mina perioder av arbetslöshet varit föremål för diverse arbetsmarknadsåtgärder och av flåshurtiga kursledare och optimistkonsulter fått lära mig att man skall vara positiv och framhäva sig själv i sina personliga brev, men sådant går du inte på, det vet jag mycket väl, och varken du eller jag gillar den sortens spel för gallerierna, CV talar också sitt tydliga språk, luckor fyllda av arbetslöshet är och förblir just luckor. Jag gillar inte att behöva skildra mina gamla utbildningar och min bakgrund som något annat än vad den är, och du har förstås annat att göra än att sitta frågande inför något som i CV verkar mediokert men som framställs i mitt personliga brev som en doktorshatt. Vem gagnar detta?

Jag är 50 år nu och borde stå på ”höjden” av min karriär, gör jag det? Det beror på hur man ser det, om vi utgår ifrån marknadsmässiga principer så står jag kvar i den djupa dy där jag så länge varit stadigt förankrad, utan inkomst, havererad ekonomi och föråldrad kunskap. Men om vi ser det ur ett mänskligt perspektiv så har lärt mig massor av livet, och detta i egenskap av, som, så många skulle kalla det, en tärande, bidragsberoende person i utanförskap. Vad ser du, en för dig värdelös föredetting eller en person med unika och värdefulla egenskaper som bara jag kan dela med mig av.

Du söker kanske en person med specialkunskaper, en svetsare, lärare, ingenjör, IT-specialist osv.… Säg mig, vill du anställa mig, en person som en gång i tiden kunde kalla sig något, men nu har fel bakgrund och föråldrad utbildning?

Du söker kanske en spjutspets för din organisation, en framfusig gåpåare som vet hur man får sin vilja fram och kan manövrera ut konkurrenter, eller kanske sälja dina produkter. Säg mig, vill du anställa mig, en person som snarare är en sprucken sköld än en spjutspets… som tycker synd om sina konkurrenter och snarare vill hjälpa människor istället för att snärja dem? Det närmaste jag kommer en spjutspets är den kniv i magen som jag känner varje morgon när jag vaknar till detta liv, min dag av ångest över ekonomin, skam över att inte ha lyckats bättre och förnedring över att vara utlämnad åt åtgärder och människors förutfattade meningar.

Du söker kanske en person utan särskild utbildning till något enklare jobb på? Säg mig, vill du anställa mig eller… kanske du hellre anställer din svägerska med ond rygg, din son som behöver arbetslivserfarenhet eller din vän i idrottsföreningen som blivit arbetslös?

Men säg mig, det kan väl aldrig vara så att du söker en person som:

- Lärt sig att se livet ur helt andra perspektiv än karriär, status och inkomst, perspektiv som du bara kan se ifrån en plats där varken inkomst, status eller karriär existerar, nämligen utanförskapet.

- Lärt sig att bättre lyssna på andra människor, på deras historia och tankar. Sådant man lär sig bäst i utanförskap, där tid inte enbart betyder pengar och där tillvaron är prestigelös.

- Är lojal utöver det vanliga, ger du mig vänlighet, förtroende och en skälig inkomst är chansen stor att jag stannar så länge du vill. Aldrig, aldrig vill jag återvända till arbetslösheten.

- Insett en viktig regel vi har att lära oss som människor: Det du vill att andra skall göra för dig skall du göra för dem. Om vi alla följde den skulle ingen behöva gå åratal i utanförskap, men det är också en regel som ingen människa följer till fullo, bara mer eller mindre.

Söker du den personen?

Om inte, skriv gärna ett svar där du beklagar att du inte har någon möjlighet att anställa mig och där du tackar för visat intresse… Jo, det gör mig faktiskt en aning gladare än om du bara raderar min ansökan, det är ändå som ett erkännande att jag faktiskt existerar.

Och du... Jag går snart in i utvecklingsgarantins sista Fas, Fas3… Kanske det gör mig attraktiv? För att stå ut med mig i högst två år så får du då 5000 kr/månad i statligt bidrag. Det är ditt val, för dig och mig har själva sysselsättningen ingen betydelse, den är heller inget annat än en teater, varför skulle den annars vara oavlönad?


Tack för visat intresse.

RSS 2.0