Hur värderas du människa?

När du söker arbete så är det inte mycket om ditt ytliga liv som undgår arbetsgivarens granskande ögon, din ålder, utbildning, erfarenhet… ja, allt skall dissekeras. Inte så konstigt, tycker vi lite till mans, självklart så vill arbetsgivaren se till att den får rätt personer till sina lediga tjänster.


Men hur är det med intresset för din person om och när det blir dags att träda in i arbetsmarknadens åtgärdsprogram? Är det kanske så att du mer eller mindre raderas som unik person i det ögonblick du  blir arbetslös… Din ålder, bakgrund, kunskaper.. ja, allt som gör just dig till en speciell person blir plötsligt ointressant när det är dags för dig att åtgärdas

 

Kanske har du redan någon gång befunnit dig i en stor offentlig samlingslokal på arbetsförmedlingen där man samlat ett hopkok med andra av marknaden överblivna personer, där själva överblivenheten var det  enda gemensamma du hade med de andra personerna.
Kanske du även fick vibbar från någon dramaserie du sett någon gång på TV, där man under en naturkatastrof samlat ihop nervösa människor på liknande sätt. Nu hette katastrofen långtidsarbetslöshet..
Naturligtvis är det inte rättvist att jämföra en naturkatastrof med arbetslöshet, för alla människor förstår att en översvämning inte är särskilt trevlig  för någon som drabbas av den..
Långtidsarbetslöshet däremot… betraktas av ett stort antal människor som något självförvållat, självvalt och förkastligt, något som den arbetslöse själv har valt…


Okey… tänk dig åter till arbetsförmedlingens åtgärdsinskrivning… Minns du hur ansiktena på människorna såg ut? Kanske inte samma panik som på dramaserien men ansiktsuttrycken var ändå  förvånansvärt lika, nej till och med mer äkta än de du såg skådespelarna härma på TV, här fanns också ängslan, ilska och uppgivenhet  och du fick leta länge innan du såg äkta glädje…



Sen slussades du och resten av kollektivet vidare till, i förväg fastställda aktiviteter där 60-åringar fick lära sig stiga upp på morgonen och skriva CV och unga människor som aldrig haft ett arbete ålades att utvärdera sina erfarenheter från arbetslivet. Ett av historiens många läger där människor bland annat av ekonomiska och rationella skäl kollektivbehandlats.



…Så var det igår och så är det idag.. du suddas ut.

 

Hur tänker du under tiden du åtgärdas? Du har redan tidigare bevisligen fått negativ respons från arbetsgivare. Kanske är din ålder fel, eller utbildning… eller något annat. Men i åtgärdslägret spelar inte någonting  längre någon roll, det är redan självklart så att du förutsätts sakna marknadsvärde och ingen, ingen bryr sig längre om vare sig dina drömmar, kunskaper, din erfarenhet och de år på arbetsmarknaden som du ville och kunde ha haft. Det som är intressant är att du behandlas rationellt och efter ett fastställt mått av ”rättvisa”.

Hur skulle det vara om vi istället tog tillvara varje människas unika egenskaper. Den yngres entusiasm eller den äldres erfarenhet, allt som livet lärt oss eller förväntas lära oss… hur respekterar vi detta idag? ..och då menar jag inte bara i egenskap av lönsamhet på marknaden, utan även som något mycket värdefullare, vårt okränkbara människovärde.

Visst är det fullt möjligt att tillvara de kunskaper och den livserfarenhet  som vi har att ge varandra, och vårt samhälle, oavsett i vilken fas av livet vi befinner oss i .   Med andra ord, vi bör  löna och uppskatta allas våra förmågor  på ett juste sätt, det är vi skyldiga oss själva och kommande generationer, vi vill inte ha ett samhälle som bygger på utklassning av människor baserat på ett lynnigt , omänskligt och felaktigt lönsamhetstänkande .

 

 

 


Kommentarer
Postat av: NoCash

Lysande inlägg...

Ju fler vi är som sprider kunskap, desto bättre.

Jag har lagt bloggen till min blogglista.



NoCash

2011-01-19 @ 07:37:42
URL: http://nocashismyname.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0