Näckrosdoft och sländevingar

Just där bäcken blir till å
vill jag följa ett sjösatt löv...
som drar bort i en stilla ström...
bortom oro och strid
bortom mänsklig tid
till gränslandet verklighet, dröm

I lugnande stråkars ton
på regnbågsskimrande vingar...
en trollslända svänger sitt spö...
och som magisk skänk
där i vattnets blänk
ser jag ljuset som aldrig kan dö

Där i skuggan under träden
just där näckrosdoften lockar...
vill jag stranda mjukt på ett blad...
och i lövskymd natt
hör jag månens skratt...
Tänk för min skull är han så glad

Och i evighetens vågor
bortom virvlande bäckars brus...
där tårpil av lycka gråter...
hör jag sävens sus
anar gryningsljus
och jag vill aldrig vända åter

Bengt Fredriksson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0