Spott och spe...

Spottloska

Spottloska

Vi långtidsarbetslösa har, som många förstår (dock inte alla),  själva arbetslösheten att tampas med och allt som den medför i form av ekonomiska bekymmer mm. Det som lätt tappas bort i allt det praktiska  och ekonomiska tänket är själva själen, hur mår vi efter x antal dagar i utanförskap, gnuggade mot verkligheten? Det är naturligtvis individuellt. Ett litet fåtal finner sig mer eller mindre  väl tillrätta som arbetslösa, det skall inte stickas under stol med, men vad det beror på vill jag inte ens försöka mig på att analysera. Men den förkrossande majoriteten då? Eftersom jag själv är arbetslös sedan långt tid tillbaka och även varit arbetslös i perioder tidigare så har jag deltagit i många av arbetsmarknadens åtgärder och där träffat arbetslösa. Jag vet att de allra flesta mår mycket dåligt av arbetslösheten, den vetskapen har jag från min verklighet och den bygger på många människor genom årens lopp. Det ena ger det andra och det brukar vara en negativ spiral nedåt, tills orken och viljan tar slut.

En aspekt som jag personligen mår mycket dåligt av är alla dessa förutfattade och ibland, rent ut sagt, hatiska åsikter som vi får oss servererade i stort sett varje dag på webben. Vi kommer inte undan dem utan de ligger och pyr snart sagt under varje artikel  på webben som behandlar arbetsmarknaden, företagande, arbetslöshet och andra närliggande ämnen. Man hittar dem också på insändarsidor, alltid anonyma och ofta under diverse mästrande signaturer.
Här nedan följer en rad exempel som ganska väl visar hur tongångarna går ute i stugorna. Dessa kommentarer hittade jag enkelt och är bara en bråkdel av allt som finns på webben och tyvärr, folks tankar.

” Dom är lata j*vlar som borde få ändan ur vagnen, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva!”

” Letar kanske inte tillräckligt mycket....Kanske inte är villig att ta alla slags jobb”

” Jag kan aldrig tro att det är såå svårt att få ett jobb, de som är arbetslösa anstränger sig inte tillräckligt helt enkelt”

”det finns så många svenskar som inte visar framfötterna, som bara ligger hemma och tycker synd om sig själva. Självklart anställer man då hellre en duktig invandrare. Jobb är ingen rättighet det måste förtjänas”

”Varuhusen i centrala Stockholm är överfulla under vanlig arbetstid av ett icke arbetande frälse som går och driver omkring och tittar på saker”

”det är lögn att folk lider av att inte arbeta.”

”fråga en utanförskapare på landsbygden med vegamössa och snus i käften om han lider av att inte arbeta”

”På vår gata var 7 av 10 grannar förtidspensionärer / långtidssjuka med ingen som helst plan på att återgå till arbete.”

”många svenskar har gjort det till en kamp att slippa arbeta”

”Det är inte svårt att fälla lite krokodiltårar när kamerorna slås på och en rättvisejournalist vill bevisa att politiker är monster.”

”så det är dom förhatliga "arbetsgivarnas" fel när folk inte tar sig i kragen?”

” Usch för de där otäcka typerna på AF. De vill bara pracka på oss arbetsgivare skräpet för att slippa dem själva!”

Se där.. ett litet utdrag ifrån allas vår verklighet, som ni ser så gäller det att befinna sig i rätt ände av kedjan sändare-mottagare…

Men vad vill då alla dessa arbetande skattebetalare när de uppenbarligen är mycket irriterade på oss lata j-vlar, emotyper, utanförskapare (kärt barn har många namn)?
Uppenbarligen vill de något, annar så skulle de väl inte bevärdiga OSS tiden vid tangentbordet, eller??
Egentligen så borde de få svara på den frågan själva, men tar mig ändå friheten att spekulera själv.

Är de ute efter att hjälpa,  informera, driva på eller vad? Tonen i kommentarerna avspeglar något helt annat. Jag tror att det är människor som är missnöjda med sina egna arbeten och retar sig på att de ”måste” gå till sitt arbete, jobba och slita för en lön som aldrig räcker till, samtidigt som de bygger upp en bild av alla arbetslösa, hur de går hemma och drar benen efter sig och lever gott på bidrag.
En del utav dem har aldrig behövt gå arbetslösa. Det kan bero på flera orsaker, somliga har rätt utbildning, ålder, kontaktnät osv. medan somliga har andra egenskaper som alltid gör dem attraktiva på arbetsmarknaden.  Naturligtvis kan det vara lätt för en sådan ”selfmade” person att döma ut långtidsarbetslösa som lata, oengagerade osv.  

Här står alltid ord mot ord. Jag kan säga att jag har fel utbildning, fel bakgrund osv… men jag kommer aldrig att gå med på de förutfattade meningar som bygger på att jag VILL gå arbetslös.

Till sist vill jag säga detta till alla seriösa  tyckare och kritiker:  Ni tror så mycket om oss.. eller rättare sagt, ni tror att ni vet allt. Många utav er hatar kollektivismen och hyllar individens frihet, varför behandlar ni då oss som ett kollektiv, när vi i själva verket är unika individer, med helt olika förutsättningar? Jag får det inte att stämma, lika lite som jag förstår hur man tänker när man förminskar oss till ett intet, sänder oss till låtsasjobb utan utveckling som en slags, som man kallar det, ”motprestation” för att ha rätt till ersättning.
Samtidigt bundna vid skampålen, , knockade och nedräknade, förväntar man sig , nej man kräver… att vi skall vara parata och beredda, resa oss på nio och fungera  perfekt som om inget har hänt alls.

Den som förstår, dömer inte.


Kommentarer
Postat av: Klas Hägglund

Väldigt bra artikel. Du fångar här upp det mesta när det gäller avigsidorna med att gå långtidsarbetslös. Omgivningens inställning tror jag mycket bottnar i okunskap. Man vet helt enkelt inte vad det innebär att gå utan jobb, känslomässigt, socialt, ekonomiskt osv. Sedan är det väl så tyvärr att i alla sammanhang tycks det finnas ett behov av att ha en hackkyckling. Långtidsarbetslösa är en av flera kategorier i samhället som får utstå den rollen. Det är som jag alltid har sagt. Kommer samhället tillrätta med de taskiga attityderna gentemot arbetslösa individer, skulle tiden utan jobb för dem förkortas.

2011-01-17 @ 13:33:32
URL: http://www.arbetslos.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0