Skjuta sig själv i foten...



Amerikanska södern 1861
Slaven från den amerikanska södern trivdes alldeles utmärkt hos sin snälle husbonde.  Född som han var i slaveri ifrågasatte han ingenting, tvärtom, han fruktade friheten och önskade av hela sitt hjärta att allt skulle bestå som det var.  Han förstod att han var priviligierad och som kusk hade han sett andra slavar piskas till döds på andra rancher.  Så var det, man kunde ha en närmast otrolig tur att bli köpt av en snäll farmare och genom duglighet få bättre sysslor och vissa förmåner... men för de allra flesta andra väntade hårda arbetsdagar under piskan.  Detta såg han, men ifrågasatte bara ondskan hos de andra farmarna, inte själva slaveriet.  Att ens tänka tanken på ett annat liv eller att rymma gjorde honom upprörd och skrämd, någon tanke på rätt eller fel existerade inte. Guds vilja råder, tänkte han.
Den snälle farmaren ifrågasatte inte slaveriet utan såg slaveriet som guds vilja och sig själv som mycket godhjärtad mot de stackars försvarslösa undermänniskorna som inte skulle klara sig utan hans beskydd.
Någonstans fanns även den godhjärtade farmaren som även moraliskt såg slaveri som fel, men som ändå höll slavar för produktionens skull, men även såg som sin uppgift att behandla dem väl.
Sverige 150 år senare
Den långtidsarbetslöse i Fas3 trivs alldeles utmärkt på sin Fas3-placering och hos sin snälle handledare. Så lång tid hade han gått arbetslös att han inte längre fann det lönt att ifrågasätta..  Ersättningen kunde visserligen vara bättre men nu är det som det är... och  han förstod att han var priviligierad och att andra som placerats i Fas3 hade det långt värre och utnyttjades av skrupellösa människor som endast såg dem som ett sätt att tjäna pengar.
Detta såg han och ifrågasatte bara själva utnyttjandet av de andra men inte själva idén med Fas3. Att ens tänka tanken på att protestera mot denna ordning gjorde honom upprörd.. Det vore som att skjuta sig själv i foten tänkte han.
Regeringens vilja råder, tänkte han.
Den snälle anordnaren ifrågasatte inte Fas3 utan såg sig själv som mycket godhjärtad mot de stackars försvarslösa arbetslösa som behövde någonstans att vara.
... och  Någonstans finns även de arbetsgivare som moraliskt ifrågasätter Fas3 men som tar emot frivilliga i Fas3 som ser det som bättre att själv få bestämma vilken Fas3 syssla de skall utföra.
Ibland är helvetet förvillande likt ett paradis
Ett och ett halvt sekel skiljer dessa personer åt och ändå ser vi likheterna..
Naturligtvis är jag mycket  medveten om att förhållandena var oerhört mycket värre under slaveriets tid när det begav sig äv vad vi bortskämda svenskar kan föreställa oss.
Ändå tar jag mig friheten att göra jämförelsen mellan dessa fenomen, för att jag ser ett mönster... och även inser att det finns gradskillnader även i helvetet.
Vi har i bägge fallen de fria människorna och politikerna som håller såväl slavarnas som Fas3-pysslarnas öden i sina händer. Utan frivilliga, starka och ideella krafter som inte själva direkt berörs är vägen mycket lång för de som saknar medel att strida med.
Vi har de kuvade slavarna och gratisarbetarna i Fas3 som inte ser något egentligt slut på sin situation, är hänvisade till hoppet och att försöka leva från dag till dag.
Vi har gruppen av slavar och Fas3 som ironiskt nog är bakbundna genom att de är priviligierade gentemot andra ur samma grupp. Du vet vad du har idag... och ibland kan helvetet vara förvillande likt ett paradis. Vem skjuter sig själv i foten? Det är en fråga som dyker upp då och då och visar sitt tragiska ansikte under historien. Vem är du som dömer kapon (medarbetaren i nazisternas koncentrationsläger) för att denne räddar sitt eget liv genom att gå fiendens ärenden?
Känsligt? Javisst, men likafullt ett faktum som utnyttjas av de som vill kväva upproret i sin linda.
Var drar du gränsen mellan det svarta och det vita, mellan den godhjärtade slavägaren eller Fas3-anordnaren och det faktum att man ändå är slav eller jobbar med slaversättning?
Du har anordnarna och slavägarna som innehåller hela spektrat av personligheter, allt ifrån rent hänsynslöst utnyttjande till mer eller mindre godhjärtat omhändertagande.
Vinstintresset som står över människovärdet.
Vem skjuter sig själv i foten när man istället så sakteliga kan tyna bort?
Inte jag heller...
Amerikanska södern 1861
Slaven från den amerikanska södern trivdes alldeles utmärkt hos sin snälle husbonde.  Född som han var i slaveri ifrågasatte han ingenting, tvärtom, han fruktade friheten och önskade av hela sitt hjärta att allt skulle bestå som det var.  Han förstod att han var priviligierad och som kusk hade han sett andra slavar piskas till döds på andra rancher.  Så var det, man kunde ha en närmast otrolig tur att bli köpt av en snäll farmare och genom duglighet få bättre sysslor och vissa förmåner... men för de allra flesta andra väntade hårda arbetsdagar under piskan.  Detta såg han, men ifrågasatte bara ondskan hos de andra farmarna, inte själva slaveriet.  Att ens tänka tanken på ett annat liv eller att rymma gjorde honom upprörd och skrämd, någon tanke på rätt eller fel existerade inte. Guds vilja råder, tänkte han.

Den snälle farmaren ifrågasatte inte slaveriet utan såg slaveriet som guds vilja och sig själv som mycket godhjärtad mot de stackars försvarslösa undermänniskorna som inte skulle klara sig utan hans beskydd.

Någonstans fanns även den godhjärtade farmaren som även moraliskt såg slaveri som fel, men som ändå höll slavar för produktionens skull, men även såg som sin uppgift att behandla dem väl.

Sverige 150 år senare
Den långtidsarbetslöse i Fas3 trivs alldeles utmärkt på sin Fas3-placering och hos sin snälle handledare. Så lång tid hade han gått arbetslös att han inte längre fann det lönt att ifrågasätta..  Ersättningen kunde visserligen vara bättre men nu är det som det är... och  han förstod att han var priviligierad och att andra som placerats i Fas3 hade det långt värre och utnyttjades av skrupellösa människor som endast såg dem som ett sätt att tjäna pengar.
Detta såg han och ifrågasatte bara själva utnyttjandet av de andra men inte själva idén med Fas3. Att ens tänka tanken på att protestera mot denna ordning gjorde honom upprörd.. Det vore som att skjuta sig själv i foten tänkte han.
Regeringens vilja råder, tänkte han.

Den snälle anordnaren ifrågasatte inte Fas3 utan såg sig själv som mycket godhjärtad mot de stackars försvarslösa arbetslösa som behövde någonstans att vara.

... och  Någonstans finns även de arbetsgivare som moraliskt ifrågasätter Fas3 men som tar emot frivilliga i Fas3 som ser det som bättre att själv få bestämma vilken Fas3 syssla de skall utföra.


Ibland är helvetet förvillande likt ett paradis

Ett och ett halvt sekel skiljer dessa personer åt och ändå ser vi likheterna..
Naturligtvis är jag mycket  medveten om att förhållandena var oerhört mycket värre under slaveriets tid när det begav sig än vad vi bortskämda svenskar kan föreställa oss.
Ändå tar jag mig friheten att göra jämförelsen mellan dessa fenomen, för att jag ser ett mönster... och även inser att det finns gradskillnader även i helvetet.

Vi har i bägge fallen de fria människorna och politikerna som håller såväl slavarnas som Fas3-pysslarnas öden i sina händer. Utan frivilliga, starka och ideella krafter som inte själva direkt berörs är vägen mycket lång för de som saknar medel att strida med.


Vi har de kuvade slavarna och gratisarbetarna i Fas3 som inte ser något egentligt slut på sin situation, är hänvisade till hoppet och att försöka leva från dag till dag.

Vi har gruppen av slavar och Fas3 som ironiskt nog är bakbundna genom att de är priviligierade gentemot andra ur samma grupp. Du vet vad du har idag... och ibland kan helvetet vara förvillande likt ett paradis. Vem skjuter sig själv i foten? Det är en fråga som dyker upp då och då och visar sitt tragiska ansikte under historien. Vem är du som dömer kapon (medarbetaren i nazisternas koncentrationsläger) för att denne räddar sitt eget liv genom att gå fiendens ärenden?
Känsligt? Javisst, men likafullt ett faktum som utnyttjas av de som vill kväva upproret i sin linda.
Var drar du gränsen mellan det svarta och det vita, mellan den godhjärtade slavägaren eller Fas3-anordnaren och det faktum att man ändå är slav eller jobbar med slaversättning?


Du har anordnarna och slavägarna som innehåller hela spektrat av personligheter, allt ifrån rent hänsynslöst utnyttjande till mer eller mindre godhjärtat omhändertagande.


Du har vinstintresset som står över människovärdet.


Vem skjuter sig själv i foten när man istället så sakteliga kan tyna bort?

Nej...inte jag heller...

Kommentarer
Postat av: Micke

bra skrivet.....

2011-06-05 @ 11:27:36
URL: http://guldkryckan.blogspot.com
Postat av: Vonna

Det är så jäkla bra jämförelse! Att folk inte fattar, det är för mig en gåta!

2011-06-05 @ 14:07:48
URL: http://vonnas.svenskablogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0