Vad är det som är så svårt att förstå?


En 55-årig man, var först med i Skogsstyrelsens projekt Gröna jobb, redan detta gav en låg inkomst. När alliansen vann valet togs det projektet bort. Men nu är han tillbaka i skogen - som Fas 3:are och med 2000 mindre i månaden för samma jobb.

Om detta har arbetsmarknadsminister Hillevi Engström inget att säga och förmodligen ingen annan heller av Fas 3 försvararna bland tjänstemän och politiker.

Hur många gånger har vi förgäves framfört kritik mot just detta, att fas3 inte ger skälig ersättning?
Hur många gånger har vi på frågan om vad vi har för alternativ, framfört att såväl beredskapsjobb som plusjobb är långt bättre.
Hur många gånger har vi istället mötts av nonchalans och oförstående.

Vad är det som är så svårt att förstå?

Är det orimligt att tänka sig att även vi långtidsarbetslösa vill se ett ljus i tunneln, men även på den långa vägen ut i ljuset kunna leva drägligt och betala våra räkningar?

Varför är detta så svårt att förstå?

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström ser oss långtidsarbetslösa främst som ett samlingsbegrepp för sköra och oanställningsbara.  Är det helt orimligt att tänka sig att även vi långtidsarbetslösa  inte är en homogen grupp utan består av fristående och myndiga människor i vitt skilda åldersgrupper från helt olika bakgrunder och med helt olika kompetenser?

Varför är detta så svårt att förstå?


Människor är människor och ej marknadsanpassade robotar. Eftersom även svenska folket består av människor med  olika fysisk och psykisk konstituon, olika bakgrund, olika åldrar, olika familjesituationer och även med de för marknaden icke önskvärda egenheterna att välja fel föräldrar, fel utbildning osv... Det vill säga högst mänskliga egenskaper.
Behöver man vara en Einstein för att förstå hur detta påverkar möjligheten för i övrigt arbetsvilliga och fantastiska människor att hitta någon som är villig att anställa dessa med lön?

Varför är detta så svårt att förstå?


En försvinnande liten del av ICAs och Konsums kunder är snattare, detta förstår butikscheferna och välkomnar sina kunder... även den som köper Euroshoppers kattmat som kvällsmat. Den som har en dålig butik får heller inga kunder.

På samma sätt är en försvinnande liten del av alla kunder på arbetsmarknaden lata  och oanställningsbara. Likväl betraktas vi som en homogen grupp "snattare av skattemedel" istället för intressanta kunder om än med olika köpstyrka.

Vad har vi för "butikschef" som ignorerar och ser ner på sina kunder?

Vad är det som är så svårt att förstå?


En värdig sysselsättning... En skälig inkomst.. Framtidstro...
Vari ligger felet med detta?

Vad är det som är så svårt att förstå?

... ELLER ÄR DET EGENTLIGEN SÅ ATT NI INTE VILL FÖRSTÅ?


RSS 2.0