Bäva månde feghetens hyenor


Det här är ändå en bra dag fast den började så olycksbådande, men det visade sig att den personliga glöden, den från hjärtat, stod som segrare till slut.
Den tilltänkta offerkalven, Håkan Juholt visade  på ett hoppingivande sätt sin själsliga styrka när han så gott som uträknad kunde resa sig upp, skaka av sig alla hyenor och klart ,tydligt men ändå ödmjukt ta ställning för fortsatt kamp.
De fega, anonyma källorna, hyenorna, svikarna  och asgamarna fick dra sig tillbaka till sina mörkrets hålor för att gråta ut sin besvikelse..Det tilltänkta offret, kadavret, visade sig vara vid liv.
Kanske detta var stunden då högerfalangen bland socialdemokraterna, medierna, de självutnämnda experterna och alliansen skjöt sig själva i foten. Alla de som trodde saken var klar.. Ja, de hade till och med börjat se sig om efter en mer slimmad marknadsanpassad ledare.
Visst... de tror förmodligen fortfarande att segern är inom räckhåll, att de skadat Juholt tillräckligt.
Jag tror inte det.
Vad som kommer att ske är att Håkan Juholt nu verkligen kommer att slipa sitt svärd skarpt och obönhörligt. Han har fått en extra chans och har inget att förlora. Vi kommer nu att få se en taggad, motiverad och offensiv socialdemokratisk ledare som kommer att ta alla chanser att bevisa för sig själv, sitt parti och sina väljare vad social demokrati står för.
Det är ingen djärv gissning eller ens önsketänkande för det är så vi människor fungerar, i alla fall de allra flesta.
Säg mig, visst har du varit med om något liknande i ditt liv om än kanske i mindre skala..
känt revanschlusten, ilskan, eftertankens klarsyn... och har förstått att du har allt att vinna efter att ha varit så gott som uträknad?
Så bäva månde Reinfeldt, Lööf och övriga alliansare. Vi andra har nu att slipa våra knivar och ta plats bakom en taggad Juholt..
Nu har den verkliga striden börjat för ett mer solidariskt Sverige, slipa argumenten, slipa kniven!
Det här är ändå en bra dag fast den började så olycksbådande, men det visade sig att den personliga glöden, den från hjärtat, stod som segrare till slut.


Den tilltänkta offerkalven, Håkan Juholt visade  på ett hoppingivande sätt sin själsliga styrka när han så gott som uträknad kunde resa sig upp, skaka av sig alla hyenor och klart ,tydligt men ändå ödmjukt ta ställning för fortsatt kamp.

De fega, anonyma källorna, hyenorna, svikarna  och asgamarna fick dra sig tillbaka till sina mörkrets hålor för att gråta ut sin besvikelse..Det tilltänkta offret, kadavret, visade sig vara vid liv.
Kanske detta var stunden då högerfalangen bland socialdemokraterna, medierna, de självutnämnda experterna och alliansen skjöt sig själva i foten. Alla de som trodde saken var klar.. Ja, de hade till och med börjat se sig om efter en mer slimmad marknadsanpassad ledare.

Visst... de tror förmodligen fortfarande att segern är inom räckhåll, att de skadat Juholt tillräckligt.


Jag tror inte det.

Vad som kommer att ske är att Håkan Juholt nu verkligen kommer att slipa sitt svärd skarpt och obönhörligt. Han har fått en extra chans och har inget att förlora. Vi kommer nu att få se en taggad, motiverad och offensiv socialdemokratisk ledare som kommer att ta alla chanser att bevisa för sig själv, sitt parti och sina väljare vad social demokrati står för.
Det är ingen djärv gissning eller ens önsketänkande för det är så vi människor fungerar, i alla fall de allra flesta.
Säg mig, visst har du varit med om något liknande i ditt liv om än kanske i mindre skala..
känt revanschlusten, ilskan, eftertankens klarsyn... och har förstått att du har allt att vinna efter att ha varit så gott som uträknad?


Så bäva månde Reinfeldt, Lööf och övriga alliansare. Vi andra har nu att slipa våra knivar och ta plats bakom en taggad Juholt..
Nu har den verkliga striden börjat för ett mer solidariskt Sverige, slipa argumenten, slipa kniven!

Förnedringens nätverk

Så knackar lågkonjunkturen på dörren och jag kan bara konstatera fakta, för mig och många andra på Sveriges överskottslager är skillnaden främst en fråga om nivåer av  sinesstämning. Hoppet, det fåfänga,  som fanns hos många utav oss när högkonjukturen var som starkast har istället bytts ut till visshet. This is it... Ett depressionens mörker. De arbetsgivare, som inte ville veta av oss under brinnande högkonjuktur .. Hur stor är chansen att de vill ha oss nu under lågkonjunkturen? Nej, nu uttryckte jag mig fel.. Hur stor är chansen att de vill anställa oss med LÖN? Jag antar att chansen för de allra flesta av oss i Fas3 är minimal.
Var och när skall det sluta?
Detta eviga, denna förbannelse som följer så många utav oss år ut och år in?
Hur många av oss har inte fastnat i denna smörja av hån, floskler, meningslöshet, misär och allt som följer med denna spindelväv av förnedring som vi hamnat i. Och vad gör man? vad gör du?
Jag vet vad VI gör, de allra flesta av oss. Precis som flugan som fastnat i spindelnätet så sprattlar vi emot så gott vi kan och orkar, vad kan vi annat göra?
Vad gör ni politiker, och vad gör du medmänniska för att hjälpa oss loss?
Förmodligen inget. Du kanske rentav hör till den stora skara som tror att vi tycker det är skönt att sitta här i Fas3 spindelnätet och låta oss sugas ut på den sista resten av lust och kraft?
Vad förväntar ni er?
Att nätet skall brista av sig självt eller att vi skall få oanad kraft eller energi att komma loss?
Var får vi den kraften ifrån tror ni... Att jobba gratis? coacher? hånfulla / käcka tillrop? eller en beklagande klapp på huvudet?
Ibland ramlar någon av oss ner på marken. Vid en snabb anblick ser vi befriade ut.. Fullständigt insnurrade av kletig väv förväntas vi ändå resa oss upp som om inget egentligen hänt,
fyllda av kraft och självförtroende, med en själ som lagt alla nätets fasor bakom sig.
Ingen ser de trådar som fortfarande är virade runt våra fötter. Trots att befrielsen består av en chimär i form av tillfälligt vikariat, korttidsprojekt eller liknande så är det liksom klart. Att vi fortfarande har en svag ställning på arbetsmarknaden.. att vi fortfarande är dessa som spindeln suger tag i .. säg, vem bekymrar det annat än själva offren, vi?  Nu ser man oss snubbla  på fötterna än en gång och man hör våra suckar. Än en gång så är vi lata, gnälliga och otacksamma.
Annat är det med Svensson, han som aldrig gått arbetslös mer än tre veckor. Nu drar molnen ihop sig över honom och resten av Sverige också. Tidningarna spyr hysteriskt ur sig goda råd om "hur du räddar dina pengar" i börsraset. Nyheterna intervjuar politiker som försöker inpränta allvaret i samma väljare man nyss matade så snällt med jobbskatteavdrag. Oron sprider sig..
Men varför det då?
Du Svensson! Att bli arbetslös för dig kan väl knappast vara ett problem.. eller? Tre veckors arbetslöshet eller kanske fyra nu när det är lågkonjunktur kan du väl stå ut med..och du har väl en sådan där privat arbetslöshetsförsäkring
som du så ironiskt raljerade om att jag borde ha skaffat mig  ... eller?
Annars kan du  väl alltid "starta eget", det goda rådet får alla som blir arbetslösa. - Har du provat att starta eget? Det spelar inte så stor roll ifall man har en bra affärsidé, det räcker att vara lite egen.. eller?
Jodå, jag ironiserar här.
Och du vinner igen Nye arbetare Svensson..För faktum kvarstår.
Det finns inget eller ingen som förmår sortera om rangordningen till spindelnätet, arbetslöshetshelvetet.
När högkonjukturen kommer så väljs vi långtidsarbetslösa sist in till jobben, många av oss får aldrig chansen innan lågkonjunkturen kommer tillbaka.  Skulle vi ändå hunnit få in en fot på en arbetsplats .. Ja, då är det  enda gången
vi räknas som först i kön.. Tillbaka till fasorna.

Så knackar lågkonjunkturen på dörren och jag kan bara konstatera fakta.
För mig och många andra på Sveriges arbetsmarknads överskottslager är skillnaden främst en fråga om nivåer av sinesstämning. Hoppet, det fåfänga,  som fanns hos många utav oss när högkonjukturen var som starkast har istället bytts ut till visshet. This is it... Ett depressionens mörker.

De arbetsgivare, som inte ville veta av oss under brinnande högkonjuktur .. Hur stor är chansen att de vill ha oss nu under lågkonjunkturen? Nej, nu uttryckte jag mig fel.. Hur stor är chansen att de vill anställa oss med LÖN? Jag antar att chansen för de allra flesta av oss i Fas3 är minimal.
Var och när skall det sluta?


Detta eviga, denna förbannelse som följer så många utav oss år ut och år in?
Hur många av oss har inte fastnat i denna smörja av hån, floskler, meningslöshet, misär och allt som följer med denna spindelväv av förnedring som vi hamnat i. Och vad gör man? vad gör du?


Jag vet vad VI gör, de allra flesta av oss. Precis som flugan som fastnat i spindelnätet så sprattlar vi emot så gott vi kan och orkar, vad kan vi annat göra?


Vad gör ni politiker, och vad gör du medmänniska för att hjälpa oss loss?


Förmodligen inget. Du kanske rentav hör till den stora skara som tror att vi tycker det är skönt att sitta här i Fas3 spindelnätet och låta oss sugas ut på den sista resten av lust och kraft?


Vad förväntar ni er?
Att nätet skall brista av sig självt eller att vi skall få oanad kraft eller energi att komma loss?
Var får vi den kraften ifrån tror ni... Att jobba gratis? coacher? hånfulla / käcka tillrop? eller en beklagande klapp på huvudet?


Ibland ramlar någon av oss ner på marken. Vid en snabb anblick ser vi befriade ut.. Fullständigt insnurrade av kletig väv förväntas vi ändå resa oss upp som om inget egentligen hänt,
fyllda av kraft och självförtroende, med en själ som lagt alla nätets fasor bakom sig.
Ingen ser de trådar som fortfarande är virade runt våra fötter. Trots att befrielsen består av en chimär i form av tillfälligt vikariat, korttidsprojekt eller liknande så är det liksom klart. Att vi fortfarande har en svag ställning på arbetsmarknaden.. att vi fortfarande är dessa som spindeln suger tag i .. säg, vem bekymrar det annat än själva offren, vi?  Nu ser man oss snubbla  på fötterna än en gång och man hör våra suckar. Än en gång så är vi lata, gnälliga och otacksamma.


Annat är det med Svensson, han som aldrig gått arbetslös mer än tre veckor. Nu drar molnen ihop sig över honom och resten av Sverige också. Tidningarna spyr hysteriskt ur sig goda råd om "hur du räddar dina pengar" i börsraset. Nyheterna intervjuar politiker som försöker inpränta allvaret i samma väljare man nyss matade så snällt med jobbskatteavdrag. Oron sprider sig..
Men varför det då?

Du Svensson! Att bli arbetslös för dig kan väl knappast vara ett problem.. eller? Tre veckors arbetslöshet eller kanske fyra nu när det är lågkonjunktur kan du väl stå ut med..och du har väl en sådan där privat arbetslöshetsförsäkring som du så ironiskt raljerade om att jag borde ha skaffat mig  ... eller?

Annars kan du  väl alltid "starta eget", det goda rådet får alla som blir arbetslösa. - Har du provat att starta eget? Det spelar inte så stor roll ifall man har en bra affärsidé, det räcker att vara lite egen.. eller?
Jodå, jag ironiserar här.


Och du vinner igen Nye arbetare Svensson..För faktum kvarstår.
Det finns inget eller ingen som förmår sortera om rangordningen till spindelnätet, arbetslöshetshelvetet.
När högkonjukturen kommer så väljs vi långtidsarbetslösa sist in till jobben, många av oss får aldrig chansen innan lågkonjunkturen kommer tillbaka.  Skulle vi ändå hunnit få in en fot på en arbetsplats .. Ja, då är det  enda gången vi räknas som först i kön..

Först tillbaka till fasorna, tillbaka till det enda nätverk vi har tillgång till, förnedringens nätverk.




Vad är väl en sliten själ?

Grupp 1. De av marknadsanpassning slitna byxbakarna som köper sig den respekt de behöver
Grupp2. De av arbete slitna kropparna visas respekt av många men de borde vara fler
Grupp3. De av sjukdom slitna kropparna visas respekt av somliga men de borde vara  många fler.
Grupp4. De av arbetslöshet nedslitna själarna i Fas3. De visas ytterst liten respekt och redan det är alldeles för mycket tycker övriga grupper, i synnerhet grupp 1.


Respekt vill vi väl alla ha som människor, men vilka får det?

Tja, vi har ju  de av marknadsanpassning slitna byxbakarna som köper sig den respekt de behöver
.. Sen har vi de av arbete slitna kropparna visas respekt av många men de borde vara fler
... Vi får inte glömma de av sjukdom slitna kropparna som visas respekt av somliga men som naturligtvis borde vara  många fler.
Men  de av arbetslöshet nedslitna själarna i Fas3 då? Nja, de visas ytterst liten respekt och redan det är alldeles för mycket tycker övriga grupper, i synnerhet de förstnämnda.

Vad är väl en sliten själ mot en panikfjärt på börsen? Knappt intet.

Den FASligt 3vliga familjen



Det var en gång en till synes välartad och vacker familj, en sån som alla andra familjer beundrar och ser upp till. Familjen Reinborg som vi härmed presenterar bestod av fader Sverker och moder Svea samt barnen Fredrik, Annie, Anders och Trevor.
De bodde lite för sig själva i ett hus i byn Egoland som bestod av endast tre hus.  Barnen Fredrik, Annie och Anders var utåtriktade, framfusiga och fader Sverkers stolthet, medan Trevor  var mer försiktig och eftertänksam av sig.
Det enda nöjet för barnen var att en gång i veckan åka in till grannorten Näverland och roa sig, och det kostade förstås en slant.
För att ha råd med det så hade Fredrik och Annie  fått jobb hos grannarna.
Fredrik som barnvakt hos familjen Larsson och Annie som gräsklippare / snöskottare hos familjen Markström.  Anders hjälpte till i fader Sverkers fabrik för en något lägre betalning.
Trevor då? Han ville naturligtvis också åka till Näverland ibland, men fader Sverker påpekade att något jobb på fabriken kunde det inte bli tal om .. -Vi måste ha balans i vår ekonomi och jag kan bara ha ett barn i min tjänst..
- Du får gå en mil till byn Avliden, det finns fortfarande en levande människa där, änkan Helena, hon kanske behöver hjälp...  STRÄCK PÅ RYGGEN OCH VATTENKAMMA DIG! skrek fader Sverker till Trevor när han lufsade bort till Avliden.. moder Svea brydde sig inte mycket i tingens ordning, hon var bara övertygad om fader Sverkers förträfflighet och att han hade rätt i allt utanför köket.
Nästa dag kom Trevor tillbaka från Avliden. -Tyvärr, så ville Helena bara ha hjälp med att laga taket, men det kan jag ju inte eftersom jag har sådan höjdskräck sade Trevor.
-Ynkrygg! sade fader Sverker föraktfullt.
Nu hörde sig Trevor för med sina syskon Fredrik och Annie om de möjligtvis inte kunde tänka sig att dela med sig av sina arbeten så att han också fick råd att åka till Näverland någon enda gång.
- Aldrig, sade Fredrik, då kan jag ju inte åka till Näverland varje vecka!
- Du får väl söka ett arbete, sade Annie. Det finns jobb 5 mil bort i Avgrunda.
- Men hur skall jag då orka med skolarbetet varje dag, skulle du vilja ta jobb där? sade Trevor.
-Aldrig! men det är inte mitt bekymmer, sade Annie.
Trevor försökte med Anders.
- Jag har knappt så jag klarar mig själv, sade Anders. Jag kan bara åka till Näverland varannann vecka och kan inte dela med mig.
- Jag får aldrig åka till Näverland, sade Trevor.
-Du får mat på bordet varje dag din otacksamma parasit.. skrek fader Sverker som hört Trevors klagan.
- Och därför skall du börja jobba i min fabrik för din mat, och det redan idag.
- Får jag ändå en liten slant för besväret om jag jobbar lika hårt som Anders? undrade Trevor.
- Här i mitt hus är det arbetslinjen som gäller och du får mat, värme och husrum.. Förresten,  apropå husrum så får du flytta ut i hundkojan i morgon, eftersom jag har anställt en trädgårdsmästare från Holland, han behöver ditt rum.
-Betalar du honom lön?
-Självklart, sade fader Sverker, varför skulle jag inte?
- Varför behandlas inte jag likadant som mina syskon sade Trevor?
- Du är en gnällspik, hånade fader Sverker sin son, det är allt jag har att säga dig.
Här slutar sagan, eftersom den gått in i sin slutfas.
Är inte Sverker en fantastisk och kärleksfull fader åt sina barn?
Man kan nästan tro att han hämtat sin inspiration från vår egen så framgångsrika och folkvalda regering. Moder Svea måste vara så stolt över sin make, och tänk så trygg hon måste känna sig eftersom hon inte längre behöver tänka själv utan kan lägga allt i sin makes varma händer.
Att syskonkärleken kommer att växa sig stark mellan barnen råder väl knappast något tvivel om, nu när de så handfast får lära sig vilka spelregler som gäller.
Varsågoda, en liten saga inspirerad av verkligheten i Sverige år 2011.
Det var en gång en till synes välartad och vacker familj, en sån som alla andra familjer beundrar och ser upp till. Familjen Reinborg som vi härmed presenterar bestod av fader Sverker och moder Svea samt barnen Fredrik, Annie, Anders och Trevor. 

De bodde lite för sig själva i ett hus i byn Egoland som bestod av endast tre hus.  Barnen Fredrik, Annie och Anders var utåtriktade, framfusiga och fader Sverkers stolthet, medan Trevor  var mer försiktig och eftertänksam av sig.
Det enda nöjet för barnen var att en gång i veckan åka in till grannorten Näverland och roa sig, och det kostade förstås en slant.

För att ha råd med det så hade Fredrik och Annie  fått jobb hos grannarna.
Fredrik som barnvakt hos familjen Larsson och Annie som gräsklippare / snöskottare hos familjen Markström.  Anders hjälpte till i fader Sverkers fabrik för en något lägre betalning.
Trevor då? Han ville naturligtvis också åka till Näverland ibland, men fader Sverker påpekade att något jobb på fabriken kunde det inte bli tal om .. -Vi måste ha balans i vår ekonomi och jag kan bara ha ett barn i min tjänst..
- Du får gå en mil till byn Avliden, det finns fortfarande en levande människa där, änkan Helena, hon kanske behöver hjälp...  STRÄCK PÅ RYGGEN OCH VATTENKAMMA DIG! skrek fader Sverker till Trevor när han lufsade bort till Avliden.. moder Svea brydde sig inte mycket i tingens ordning, hon var bara övertygad om fader Sverkers förträfflighet och att han hade rätt i allt utanför köket.
Nästa dag kom Trevor tillbaka från Avliden. -Tyvärr, så ville Helena bara ha hjälp med att laga taket, men det kan jag ju inte eftersom jag har sådan höjdskräck sade Trevor.

-Ynkrygg! sade fader Sverker föraktfullt. 

Nu hörde sig Trevor för med sina syskon Fredrik och Annie om de möjligtvis inte kunde tänka sig att dela med sig av sina arbeten så att han också fick råd att åka till Näverland någon enda gång.
- Aldrig, sade Fredrik, då kan jag ju inte åka till Näverland varje vecka!
- Du får väl söka ett arbete, sade Annie. Det finns jobb 5 mil bort i Avgrunda.
- Men hur skall jag då orka med skolarbetet varje dag, skulle du vilja ta jobb där? sade Trevor.
-Aldrig! men det är inte mitt bekymmer, sade Annie.

Trevor försökte med Anders.
- Jag har knappt så jag klarar mig själv, sade Anders. Jag kan bara åka till Näverland varannann vecka och kan inte dela med mig.
- Jag får aldrig åka till Näverland, sade Trevor.
-Du får mat på bordet varje dag din otacksamma parasit.. skrek fader Sverker som hört Trevors klagan.
- Och därför skall du börja jobba i min fabrik för din mat, och det redan idag.
- Får jag ändå en liten slant för besväret om jag jobbar lika hårt som Anders? undrade Trevor.
- Här i mitt hus är det arbetslinjen som gäller och du får mat, värme och husrum.. Förresten,  apropå husrum så får du flytta ut i hundkojan i morgon, eftersom jag har anställt en trädgårdsmästare från Holland, han behöver ditt rum.
-Betalar du honom lön?
-Självklart, sade fader Sverker, varför skulle jag inte?
- Varför behandlas inte jag likadant som mina syskon sade Trevor?
- Du är en gnällspik, hånade fader Sverker sin son, det är allt jag har att säga dig.

Här slutar sagan, eftersom den gått in i sin slutfas.

Är inte Sverker en fantastisk och kärleksfull fader åt sina barn?
Man kan nästan tro att han hämtat sin inspiration från vår egen så framgångsrika och folkvalda regering. Moder Svea måste vara så stolt över sin make, och tänk så trygg hon måste känna sig eftersom hon inte längre behöver tänka själv utan kan lägga allt i sin makes varma händer.
Att syskonkärleken kommer att växa sig stark mellan barnen råder väl knappast något tvivel om, nu när de så handfast får lära sig vilka spelregler som gäller.


Varsågoda, en liten saga inspirerad av verkligheten i Sverige år 2011.

RSS 2.0