Överskottsmänniskan

Blåeld är ett av alla dessa "pysselställen" för långtidsarbetslösa som kan existera med hjälp utav statliga bidrag, pengar som jag istället tycker borde gå till att hjälpa de arbetslösa som pysslar eller arbetar för en skampeng i Fas3. Det finns värre ställen än Blåeld skall erkännas. Somliga Fas 3 placerade har hamnat hos anordnare där de har fått virka utan garn eller målat om nymålade stolar... andra hamnar i regelrätta jobbfabriker vars enda avsikt är att berika jobbfabrikören. Sen har vi å andra sidan Fas treor som presterar fullgott arbete sida vid sida med lönearbetare i åratal utan lön... om vad som är värst kan diskuteras. Sveriges folkvalda regering och arbetsmarknadens parter ser inget problem med den saken. Anledningen till att jag tar upp Blåeld som exempel är detta...


Jag citerar från Blåelds sida:

AKADEMIEN-logo-liten

"....Det finns idag fler än tvåhundratusen arbetslösa som går i rundgång mellan öppen arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och emellanåt en och annan kraftigt subventionerad korttidsanställning..."

 

Så här långt har de helt rätt, och jag, en helt vanlig laglydig 53-årig man är en utav alla dessa tvåhundratusen människor med såväl fysiska, ekonomiska och känslomässiga behov, men som bollas runt som sekunda varor på ett överskottsbolag. 

 

Men så kommer detta, direkt efteråt... Jag citerar:

 

"....En stor del av dessa människor har så lite att tillföra en arbetsplats, att få arbetsgivare är intresserade av att anställa mer än temporärt, ens med omfattande subventioner..."

 

Tack och lov för min stora, genom åren växande ilska, som jag laddat upp genom alla fruktlösa åtgärder och korttidsanställningar. Annars så kunde jag lika gärna dra en filt över huvudet och ge upp när jag och mina tvåhundratusen överskottskollegor om och om igen matas av åsikter som dessa... Alternativt kan jag bli en lallande, nöjd, överskottsmänniska som suggererat sig till att se det förträffliga i att återigen lära sig skaka hand vid 50-års ålder.

 

Nej, jag viker mig inte.  Inte så länge det finns människor som  utnyttjar andras ofrivilliga utanförskap genom cynisk politik och egoistiskt vinstintresse.

 

Smaka igen på orden "lite att tillföra en arbetsplats"... Hur många har inte i åratal utfört fullgoda prestationer på sina Fas 3-platser... Skapat IT-applikationer, röjt busk, varit klassmorfar, varit behjälpliga inom vården osv...? "Lite att tillföra en arbetsplats"... men att tillföra anordnarbidrag på 5000 kr/månad per arbetslös person talas det tyst om!

 

Det är dags att omdana och omvärdera hela dagens rådande arbetsmarknadspolitik och då kan vi börja med den raserade människosynen. När vi, som idag, sätter likhetstecken mellan människor och IKEA-soffor så förminskar vi inte bara de personer vi anser oss "stå över" utan vi förminskar även oss själva, hela existensen, livet självt som något tämligen tarvligt, meningslöst och flyktigt. Den dag vi ser varje människa som en verklig resurs, även utanför pysselsalen...  och även med de skavanker som livet gett oss...den dagen är det omöjligt att som idag ensidigt mata de så kallat "lönsamma" på medmänniskornas bekostnad.

 

Vad är ett bra samhälle?... Är det ett ställe med väldigt få åldringar... få eftertänksamma, känsliga människor... Är det ett bra samhälle för alla där man ensidigt hyllar gåpåaranda, styrka, känslokyla och hänsynslöshet in absurdum.. inte för att det ger dessa människor ett lyckligare liv utan för att det maximerar någons vinst?

 

... Eller är det ett samhälle som bejakar en naturlig mix av alla de personligheter, olika intelligenser, fysiska och psykiska egenheter vi föddes till som skapar ett kreativare, humanare och mer hållbart samhälle för alla oss som, vad vi än tycker, andas samma luft och delar samma resurser?


Jag vet vad jag tycker...




RSS 2.0