Vi ser det döda men passerar det levande

 

Jodå, det är viktigt att samhällets skolor, vägar, och övriga platser och institutioner fungerar och är i bra skick.. och detta är så gott som alla politiker och myndighetspersoner såväl kommunalt som på riksnivå eniga om, man räknar kronor och ören tills ögonen blöder... diskuterar timtal i invecklade kalkyler och med pannor i djupa veck. Kanske känner man sig intellektuell, duglig och ansvarsfull... och förmodligen är man detta också.. men då i större eller mindre utsträckning.

Själv är jag inte alls hemma i samhällsekonomiska resonemang, så kanske borde jag hålla käften i alla sammanhang där jag inte har kalkylen och budgeten inläst till sista decimalen.

Ändå kan jag inte låta bli att undra...

När man diskuterar omsorg och vård.. och till sist fått kronor och ören att på papperet stämma någotsånär.. har man då ens tillnärmelsevis ägnat samma tid och tankar om arbetsvillkoren och vardagen fungerar för dessa sköterskor och vårdtagare, ens på papperet?

När man diskuterar standarden på vägar och trafikmiljöer.. Tänker man då lika länge på de som måste vistas där som på designen och kostnaderna? Hur väger man den extra säkerheten med sänkt hastighet vid en lekplats eller en cykelväg mot de hårda värdena i tid och pengar?

Vad är viktigast för en kyrkoförsamling, är det hur gravstenar och kyrkobyggnader mår eller gratisarbetaren i Fas3... Funderar man en sekund på hur Jesus skulle ha tänkt runt detta?

När politiker och arbetsförmedlingar diskuterar arbetsmarknadsåtgärder... vad är det då i första hand man vill uppnå... är det ett reportage i tidningen med en leende innovatör med sax och band att klippa.. en apparat som aktiverar och sysselsätter x antal handledare, gömmer undan arbetslösa för en tid? Hur långt tid ägnar man åt detta?
Ägnar man ens en bråkdel av denna tid till att fundera över livet för alla dessa människor som skall leva i detta enorma maskineri av åtgärder. Deras liv, drömmar... ekonomi.. Hur lång tid får tankar om detta?

Ibland verkar det för mig som att svenskar är världsmästare på ingenjörskonst men rent socialt och känslomässigt handikappade när det gäller att se till mänskliga behov.

Återupprätta människan i hela landet!

 


RSS 2.0