Och karusellen den snurrar vidare...

Höstens riksdagsval är efterlängtat. Vi är en stadigt växande och frustrerad skara av långtidsarbetslösa, sjuka, funktionshindrade eller tillfälligt avlönade som nu snart under 8 års tid åsidosatts och förnedrats å det grövsta utan den sittande alliansregeringen. Många utav oss har också erfarenhet av tidigare regeringars arbetsmarknadspolitik, även den misslyckad om än inte fullt ut så usel som dagens. Somliga.. nej, de allra flesta politiker väljer att inte se oss, den lite gråare, lite mindre ungdomliga och mer vardagliga delen av arbetslöshetsstatistiken. Regeringen har till och med trollat bort många av oss som en del av något fint och lyckat i sysselsättningsstatistiken, när vi placerats på någon åtgärdsstation baserat på hur länge vi varit arbetslösa... Fas1, Fas2 eller Fas3.

Allt tyder på att det blir ett regeringsskifte i höstens val och det är många som sätter sitt hopp till socialdemokraterna, men minst lika många, som inte orkar med fler besvikelser, törs eller vågar inte tro på att det blir någon större förändring även vid ett regeringsskifte.

I egenskap av 50 plussare med mångårig erfarenhet av åtgärdskarusellen är även jag skeptisk och har all anledning att vara det efter att även ha upplevt den senaste socialdemokratiska regeringens arbetsmarknadspolitik. Jodå, hamsterhjulet snurrade även då... villkoren var bättre och ersättningarna över socialbidragsnivån för den som hade nått taket på A-kassan.

Vi är många nu som är hjärtligt trötta på det mångåriga nedtrampandet av människor såväl ekonomiskt som socialt.

Jag tänker ta upp detta med långtidsarbetslöshet och åtgärdskarusellen eftersom det är den biten av tillvaron jag lever under...väl medveten om att även sjuka, funktionshindrade och pensionärer är i strykklass idag.

Somliga utav oss ca 200 000 i åtgärdskarusellen med svagt fäste på arbetsmarknaden har gett upp, eller har kanske rent av redan från början böjt nacken och krälar i stoftet som lutherska martyrer.

Det är exakt vad som önskas av regering och myndigheter, en lydig och stukad grå massa av böjda nackar= litet och mer lätthanterligt bekymmer.

Andra har aldrig accepterat att behandlas som någon slags andrahandssortering med kryssad rödlapp. Jag är med andra ord ett gissel, jag är stolt och väl medveten om såväl mitt marknads- som okränkbara människovärde. Jag har aldrig accepterat att bollas fram och tillbaka mellan verkningslösa åtgärder av de mest skiftande slag och kvalitet.

När skall detta vansinne få ett slut?
Hur många skall tvingas gå hela vägen in i pensionen med stämpeln oanställningsbar och bidragsberoende... är jag en av dem? Nej, så f-n heller!

Är det värdigt ett uppskrytet, rikt land som Sverige att bemöta sina kämpande arbetslösa medborgare med ignorans, ironi och förnedring?

Hur kan man i likhet med arbetsmarknadsminister Svantesson exempelvis ens tro att en gemensam nämnare för långtidsarbetslösa är ett kollektivt starkt behov av att ha något att pyssla med snarare än en anständig inkomst som i sin tur ger verkligen ger förutsättningar och valfrihet för individen att odla sina personliga intressen istället för arbetsförmedlingens?

Hur kan man som Svantesson tro att majoriteten av oss är så fördummade och asociala att vi inte kan ta oss för något vettigt på egen hand utan måste aktiveras, lära oss hälsa och få en klapp på huvudet?

Jag hoppas verkligen att den nya regeringen, glömmer tidigare arbetsmarknadspolitiska misslyckanden som ALU, APR och istället ser till de mänskliga behoven och till alla människors rätt till en skälig inkomst och trygg framtid.

De flesta utav oss som vandrar mellan subventionerade arbeten, vad de nu må heta FSAS, nystartsjobb osv... till i bästa fall, stämpling.. verkningslösa kurser...glädjecoacher... i en ändlös räcka av år.. Vi vill inget annat än se ett slut på ökenvandringen.

Vi vill kunna känna tilltro till en framtid som är längre bort än en vecka eller högst ett år..
Vi vill kunna möta varje månad utan ångest för att inte kunna betala vanliga hushållsräkningar.
Vi vill slippa denna golgatavandring mellan arbetsförmedling och diverse konstlade pysselstationer.

Ja, ni får smycka era åtgärder med vilka leenden, flummiga visioner och färger ni vill... de är lika verkningsfulla som en piss i en skogsbrand.

Ni som älskar glädjecoacher, och vill se Kjell Enhagers, Jag AB för sjunde gången... krypa runt på golvet och lyssna på panflöjt... lära dig hälsa i vuxen ålder...eller tycker det är tillfredsställande att göra ett fullgott arbete i x antal år i Fas3 med usel aktivitetsersättning... eller älskar att hoppa mellan projektarbeten, supersubventionerade tillfällighetsjobb i FSAS, nystartsjobb och stämpelperioder med af-besök... allt i en ändlös, evighetslång cirkel... Ja, ni är att gratulera för ni befinner er i ett paradis.

Vi andra är dödligt trötta på denna åtgärdskarusell, förstår ni det?

 
 

RSS 2.0