När bocken är trädgårdsmästare


 

Om man som blomsterälskare kikar ner i blomrabatterna så här på vårkanten så kan man se många olika lökar sticka upp ur jorden, alla har förmodligen sin favorit även om man inte är alldeles säker på vad den heter.

Om man däremot är en ekonomiskt sinnad arbetsgivare så är säsongen för rabatter betydligt längre än för den är för vårblommor, ändå verkar denna rika och sönderavlade året-runt flora med bl.a. .. Förstärkt särskilt anställningsstöd, Nystartsjobb och allt vad de heter, inte vara tillräckligt attraktiv, ja nu snackar vi inte om Fas 3 förstås...

Det ältas och tjatas så mycket om tillväxt... tillväxt för företagande... tillväxt i kompetens... och hur man får människor att ”växa”. Detta växtsnack börjar anta löjliga proportioner när man betänker hur mycket mänskligt material som samtidigt vissnar ner, just i spåren på detta sekteristiska dyrkande av ständig och ohejdad tillväxt som det enda viktiga mål här i livet. 

Vad hjälper all världens arbetslinjer och tillväxtcoacher mig som arbetslös om jag istället för att planteras i en god jordmån blir placerad rotlös i en plåthink utan framtid ( Fas 3 )?

Vad hjälper det mig om jag knappt inte anses värd kostnaden jag förorsakar arbetsgivaren vid en anställning med Förstärkt särskilt anställningsstöd (FSAS)?

Vad hjälper det mig om jag knappt ens är värd kostnaden jag förorsakar arbetsgivaren vid ett Nystartsjobb?

Så fort det talas om arbete för någon som länge vistats i åtgärdskarusellen.. då är det inte fråga om vilken kompetens man besitter.. inte ens vad man kan tillföra till en arbetsplats... Nej, det hela blir enbart en fråga om att man kanske kan försvara en tillfällig anställning med tillräckliga subventioner... en slags goodwill för arbetsplatsen.. 

Är det så man skapar grogrund för själslig tillväxt?

Med tanke på detta... Hur i hela fridens namn kan vi som klassas som ogräs NÅGONSIN bli värda vanliga anställningar och en plats i den permanenta fina rabatten?

Politiker tjafsar idag inför valet, ingen enda av dem vet hur det känns att bli rotryckt, slängd på marken och trampad på ... och under tiden de pratar tillväxt och samtidigt agerar bock i trädgårdslandet så vissnar eller äts alltfler människor upp av marknadskrafterna mitt framför deras av skygglappar prydda ögon. 

Måste det förbli så?


RSS 2.0