Man dör inte av Fas 3, konstaterade hon

 
Och så fick Sverige en ny regering som hade lovat sina väljare att avskaffa Fas 3... och det kanske man gör... någon gång... i framtiden... precis innan löftet förvandlats till en lögn.


Jag har tidigare varit i Fas 3. Jag hade tur som själv hade möjlighet att välja min arbets... förlåt sysselsättningsplats innan arbetsförmedlingen gjorde det åt mig. Därför hade jag det ändå bättre än många andra medmänniskor som valsar runt i åtgärdskarusellen.



Men vad är det som är problemet med Fas 3? Ja, frågar du politiker från de bägge politiska blocken,  så sätter de förmodligen ensidigt fokus på själva effektiviteten. Man mäter helt enkelt hur många som går till ett vanligt lönearbete. Bägge politiska blocken är eniga om att för få går vidare till arbete.. men samtidigt så hyllar bägge blocken terapieffekten... För de vill gärna tro att det är stora fel på alla som hamnat i Fas 3. Antingen är Fas treor otroligt outbildade, socialt oacceptabla alternativt lätt förståndshandikappade... eller så har man träben, kronisk mul och klövsjuka eller andra hinder som gör individen löjligt oattraktiv på den öppna marknaden.

Det viktigaste för denna problemkategori, enligt politikerna är att de arbetslösa skall sysselsättas, hållas ur vägen,  till en så låg kostnad som möjligt. Samma ensidiga tänk från personerna i de mjuka plyschklädda besserwissersofforna oavsett partifärg.. så måste jag tyvärr säga idag.



Sanningen om oss i åtgärdskarusellen är naturligtvis en helt annan. Redan när du som folkvald eller byråkrat föder "snilleblixten" att sätta etiketten värdelös och oanställningsbar på en medmänniska visar detta snarast att du istället borde fästa denna utmärkelse på din egen panna.

Det är egentligen ganska logiskt att samma tankeverkstäder även bestämmer att de som befinner sig i åtgärdskarusellen med automatik äter mindre, har färre räkningar och mänskliga behov överhuvudtaget. 



Kanske har vi själva pudelns kärna här... att de som beslutar åt oss gärna vill göra det lätt för sig kombinerat med ointresse eller oförmåga att sätta sig in i andra människors vardagsproblem. För dessa maktens människor så ser man gärna själva individen som hamnat i utanförskap som problemet och inte den värld och de villkor de får leva med.

Vi är många som i nästan religiös naivitet trodde att en rödgrön regering, genast, med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut hade en färdig strategi hur man snabbt skulle avskaffa Fas3 och istället införa lönearbeten... Alltså...många av oss, inklusive undertecknad, trodde att man genast skulle stoppa inflödet till Fas3, eller åtminstone göra åtgärden frivillig.

Vi trodde också att man under avvecklingsfasen snarast skulle sätta fokus på att förbättra ekonomin för de som befinner sig i åtgärden när man ändå bryr sig om att försämra bidragen för anordnarna.

En tanke... Det man tar från anordnarbidraget kunde ges till de Fas3-placerade, i min värld en naturlig och självklar åtgärd som knappast kan vara ogenomförbar eller ens problematisk... eller?



Förklara för mig, vari värdet består i att till varje pris dagligt förvara eller aktivera långtidsarbetslösa i lokaler med i bästa fall arbetsliknande förhållanden utan att det leder till något av värde för samhället eller den enskilde?
Argumentet skulle vara att somliga personer slutar fungera, till och med upphör att andas om inte någon sätter en penna eller skruvmejsel i handen på dem. Lön behövs inte, men sysslolösheten dödar alla. Jag ser framför mig den Lutherska tesen från svärmors broderade väggprydnad, där står: "Arbeta med allvar och flit så länge dig dagen förunnas"...
 
Jag tänker: Är det Sverige det är fel på, har alltför många av oss glömt varför vi överhuvudtaget gör något? ungefär som när en hund roterar runt och försöker gräva ett hål i soffan att ligga i... Inte ifrågasätta, bara blint, instinktivt och tanklöst göra. 



Varför denna iögonenfallande flathet, nästan liknöjdhet hos beslutsfattarna?

Jag leker med tanken att regeringen istället tog över en politik där man under tidigare regim haft som kutym och regel att piska alla arbetslösa i Fasa3 för att öka incitamentet till arbete. "Det skall göra ont att vara lat och arbetslös"...


Horribelt?

Ja... alla regeringar oavsett färg skulle, hoppas jag, omedelbart från dag 1 ha stoppat piskandet utan att svamla om nedtrappning och hänvisa till att gruppen självplågare och EMOs tycker det är skönt med aga.

Men... varför är det då så lätt att fördöma fysisk tortyr och så infernaliskt svårt att se effekterna av, och reagera över psykisk dito? Tänk på alla de människor man anser sig värna men som upplever psykisk tortyr av att år efter år befinna sig i ekonomisk misär och samtidigt ha kravet på sig att vara positiv och aktiv arbetssökande under de få timmar du inte arbetar eller pysslar gratis?

Till och med socialdemokratins översta skikt verkar se fler fördelar än nackdelar med Fas3... De verkar resonera precis som diakonissan på min tidigare arbetsplats i Fas 3 som irriterat utbrast när jag nekat att koka soppa åt kyrkan när jag tidigare som vikarie fått lön för samma syssla. - Man dör inte av Fas3!

Nej, jag dog inte, men visst finns det många som ger upp efter vägen. Måste detta ske?



Förklara detta för mig, som naiv socialdemokrat... för det är jag fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0