Som varor på en marknad

Det sägs att vi människor är att betrakta som varor på en marknad,  exempelvis likt köttbullar eller handdukar. Vid första tanken kan det låta groteskt och något som inte hör hemma i ett modernt samhälle som säger sig vara humant… Men det stämmer! 

Inte nog med det, enligt vissa politiska ideologier är det precis som det skall vara, marknaden skall tuffa på med så små störningar som möjligt. Vi är inte mänskliga, vi är varor utan själ och prisgivna marknadens vilja.
 
Är man en kasserad vara, sjuk eller arbetslös så upplever man detta faktum intensivare än annars.

Somliga utav oss ratas av marknaden som undermåliga varor redan från den dag vi föds. Alla vet att det är ett faktum att den människa som föds utan 100% möjlighet att tillfredsställa marknadens behov får det besvärligt i egenskap av vara på marknaden.

Bäst före datum är något som är synnerligen viktigt i Sverige. Man är närmast hysterisk i sina ambitioner att flytta detta utgångsdatum allt närmare tillverknings/födelsedatum. Fullt användbara arbetslösa och andra produkter ratas långt innan de blir otjänliga, för ingen vill riskera köpa grisen i säcken… Alla köpare som besöker Marknaden Sverige är hysteriskt rädda för allt som inte kommer direkt från fabriken/högskolan och provsmakats och/eller testats i 100 olika situationer... såvida du inte befinner dig i en gräddfil.

Inget får kastas eller förfaras öppet och synligt inom Marknaden Sverige. Vi vill framstå som ett mönster framför andra marknader i världen. Därför har Sverige utarbetat en närmast osannolikt stor lågprismarknad parallellt med den vanliga arbetsmarknaden. Aktörer som dragit nytta av överflödig/kasserad arbetskraft får statliga bidrag för att hantera hittills osäljbara långtidsarbetslösa genom att antingen bara låta dem ligga kvar på hyllorna eller sälja dem för halva priset eller ännu lägre. Ibland kan kunder till och med få plocka varan gratis eller till och med få betalt för att ta emot dem. Vem minns inte farsen Fas 3 som visst lär förekomma än idag på sina ställen - För varje marknadsandel av överbliven köttklump i form av långtidsarbetslös du tar emot så får du en bonuskupong på x antal kr/dag och du får göra vad du vill med den, låta den gräva gropar, rulla köttbullar eller bara låta den ligga och surna…. Fars? Nej, bister verklighet.

Gratisvaror! Suck… Naturligtvis skulle det vara populärt bland kunder att istället för att exempelvis betala fullpris för en nytillverkad och hållfasthetstestad handduk få ta emot 10 fransiga, luggslitna men funktionella sådana och dessutom få betalt för att ta emot dem! Orimligt? Kanske... men så gör vi med arbetslösa...  Skillnaden är att man respekterar värdet på begagnade prylar högre än människor i välfärdslandet Sverige. 

Uppfinningsrikedomen är ofantlig i Sverige vad gäller att trolla bort spillprodukter som undertecknad. Det senaste påfundet  är en stark kandidat till arbetsmarknadens kalkonpris alla tider i konkurrens med 
Farsen Fas3 som sägs skall utgå ur sortimentet.  Nu har man som sagt skapat en ny variant av extrapris… ”Extratjänster i välfärden”. För att göra en fånig liknelse: Antag att du är en svårsåld ring falukorv… I detta plågsamma experiment skär man av 3 fjärdedelar av dig och skänker bort till en kund som gratisvara, vill kunden ha hela dig så får han i så fall betala den resterande fjärdedelen till fullpris vilket är föga troligt när han istället kan ta emot en annan tre fjärdedels korv gratis. Butiksägaren slänger då resten av dig i soptunnan som ett slags godkänt spill som så att säga försvinner av sig själv, möjligen som mat till uteliggare, kråkfåglar eller råttor. Jag fattar absolut inte logiken i extratjänster inom välfärden.

Det finns bemanningsföretag också,  en hel flora med sådana, som köper upp svårsålda varor (arbetslösa) billigt och lånar ut dem till vanliga företag.... precis som något slags onödiga profiterande mellanhänder som mycket riktigt förekommer även i övrig varuhandel. 

Marknaden Sverige är fantastisk! Vilken tur att man bara är en överbliven, inhemsk vara som passerat bäst före datum. Hade man tillerkänts att ha en själ skulle det ha varit ett rent helsike här på överskottslagret.
 

Åtgärdsoceanen




Det finns ett hav som heter Åtgärdsoceanen …  Jag vet det för jag befinner mig på fel sida om den. Det finns också ett land som heter Åtgärdslandet, där bor jag sedan lång tid tillbaka.

 

På andra sidan ligger Sverige där jag föddes och var fullvärdig medborgare tills jag en dag vaknade upp här på andra sidan av Svenska medborgarskapet. Jag har väntat länge på att få lämna tillbaka mitt medborgarskap i Åtgärdslandet.

Jag hatar Åtgärdslandet och dess regim men det är svårt att fly, oceanen ligger framför mig. Jag väntar ständigt på att den skall torka ut eller att den utlovade båt som kan föra mig över till andra sidan äntligen skall komma… Inget av detta händer. Båtar kommer nog då och då men kaptenerna på dessa har aldrig för avsikt att ta mig över till rätt sida utan bjuder istället på små åkturer längs strandkanten innan de vänder tillbaka. Du måste ange tillräckliga skäl för att få tillbaka ditt Svenska medborgarskap säger de… Fila lite på ditt CV, lära dig hälsa artigt och delta i Svenska för Arbetssökande.

 

Väsen som går under olika beteckningar, coacher, handledare med flera stiger upp ur oceanen då och då och leker livräddare… Kastar sänken förklädda till livbojar. Man säger att Östersjön är världens mest förorenade hav, men då har man inte sett Åtgärdsoceanen som är djup, full av skit och ständigt växer i omfång och volym.  Jodå, jag har varit på tillfälligt i Sverige flera gånger som gästarbetare med lön… korta vistelser har det varit men mera på låtsas än på riktigt. Projekt kallas dessa experiment för det mesta. Varför Sverige tar emot flyktingar från Åtgärdslandet som man ändå från början bestämt sig för att utvisa är för mig en gåta. Ibland har tanken på att simma på egen hand över oceanen funnits, men jag har aldrig varit simkunnig och förmågan blir knappast större med åren. Kallsupar har jag fått och jag har även sett medflyktingar gå under i vågorna… pissade på av Svenskar som stod på bryggorna och ropade ”bidragsberoende!”.. ” parasiter!”


Jag börjar bli trött och har väl nästan gett upp kampen att åter få leva som fullvärdig medborgare i mitt land. Jag har varit länge här nu i över 20 år. Förmodligen kommer jag att vara kvar här till arbetslivets slut, vad som då händer vill jag inte tänka på.


Några enkla rader av en flykting som ingen vill se eller höra talas om.


RSS 2.0